Poya Asbaghi: ”Snälla, ska jag göra mirakel?”

Fredrik Jönsson

GÖTEBORG. 3–4–3 eller 4–4–2 spelar ingen roll.

Det är balansen som räknas.

– Den dödar all formation. Folk ska sluta haka upp sig på formationer, de ska titta mer på balansen i ett lag, säger IFK Göteborgs tränare Poya Asbaghi.

Formationen 4–4–2 sitter i väggarna på Kamratgården. Med den uppställningen har IFK Göteborg nått stora framgångar i Sverige och Europa.

Inför den här säsongen klev Poya Asbaghi in och formerade om laget till 3–4–3. Det har inte gått spikrakt uppåt, Blåvitt parkerar på tolfte plats i allsvenskan efter vårsäsongen. Med den tabellplaceringen är det lätt att folk höjer röster om att laget borde spela 4–4–2.

Poya Asbaghi, 33, skrattar till när jag börjar prata om formationer när vi träffas på Kamratgården. Men skrattet är inte hånfullt, utan med värme.

– Det finns det som är viktigare än formationer – det är balans. Nu spelade vi med André Calisir som central fältare, men totalt sett var det lika många mittbackar på planen som mot Kalmar FF. Balansen är avgörande, inte formationen. Det är balansen som avgör, den dödar all formation. Du kan spela 4-4-2 och ha tio forwards på plan och du torskar med 0-7, säger Asbaghi.

”Finns en historia här”

Höstsäsongen startade med förlust mot Kalmar FF, då startade IFK Göteborg med en trebackslinje. Mot Örebro i senaste omgången blev det vinst, då startade IFK Göteborg med en fyrbackslinje. Då höjs röster.

– Det blir så här för att det finns en historia här. För vissa fans har Blåvitt vunnit på ett visst sätt i alla år, och det finns en enorm charm i det. Då tror man att den enda vägen att vinna igen är just den vägen. Men man glömmer också att när Blåvitt vann på den tiden var det en helt annan ålder på spelarna i truppen, en annan erfarenhet och en annan budget i klubben. Om vi ska få allt det där – låt oss snacka sen!

Inför mötet med Örebro SK, som slutade med en vinst med 2–0, pratade tränaren om att de ägnade veckan åt att arbeta med det mentala spelet.

– Det mentala är en av fyra delar i fotboll. Det är teknik, psykologi, fysiologi och taktik - vid varje aktion som händer på fotbollsplanen är det det oftast de här fyra som interagerar med varandra. Det är sällan någon av de sakerna är isolerade från varandra. Det är viktigt för en tränare och ett fotbollslag att inte bara fokusera på en bit, psykologin är precis som de andra delarna, det är något som du ska träna på planen. Precis som taktik och teknik kan du ha kolla på videoklipp i rummet och visa rent psykologiskt vad som händer när vi släpper in 0–1 mot Kalmar.

Vi pratar om det gamla IFK Göteborg, vi pratar om förväntningar och den kravbilden som ofta finns på Blåvitt. Det gör att det blir tufft mentalt. Men Asbaghi ser inte det som en svaghet – tvärtom. Han har en positiv syn.

Genom hela intervjun pratar han med energi och håller en positiv ton. Han älskar fotboll, han stormtrivs med sitt jobb i IFK Göteborg. Han ser på framtiden med tillförsikt.

– Vi vill vända det till en jävla styrka. Tänk om vi tar oss igen om det här? Fatta hur starka vi kommer vara när vi kommer ut på andra sidan. Jag kan inte relatera till spelarna när de går in på planen eftersom jag aldrig stått på Ullevi som en spelare i 20-årsåldern där kraven är som att man vore 30 år. Men jag kan känna igen det som tränare. Ibland känner jag att förväntningar blir orimliga även på mig, säger han.

”Snälla, ska jag göra mirakel?”

– Jag kommer upp som en ung snorunge utan en enda match i allsvenskan, men det blir snack om att ”det gick bra i Gefle, Poya kommer hit med sitt 3-4-3”. Men snälla, ska jag göra mirakel? Då finns det två alternativ – jag kan ställa mig och bli rädd eller så kan jag våga varje dag. Förstår du hur stark jag kommer att vara när jag kommer ut på andra sidan! Jag hade inte varit i allsvenskan men det var ändå så att folk snackade: ”Gefle var sist och han gjorde de bäst i superettan, vi vinner SM-guld med Blåvitt!”.

– Det är ett orimligt krav att ställa. Jag kan på ett sätt bli smickrad, men det är en press på axlarna. Den känner jag igen från den pressen spelarna har. Det jag kan referera till är hur jag hanterar pressen själv, jag blir inte rädd, det är det sista jag ska bli. Då kommer jag inte att utvecklas. Om jag vågar utvecklas så kommer jag om tio år kunna säga ”vilken sjukt utvecklande tid!”. Det är det jag försöker överföra till de unga spelarna.

Hur jobbar ni aktivt med det mentala spelet?

– Vi visar klipp på hur situationer påverkar oss mentalt på fotbollsplanen. När det står 0–0 mot Kalmar FF under de första tio minuterna har vi ett annat kroppsspråk, en annan spelbarhet, en annan attityd till offensiva löpningar och en annan tilltro till inlägg än när Kalmar är i ledning.

IFK Göteborgs ekonomi är svagare än tidigare. Truppen är inte lika meriterad. Klubben har sänkt förväntningarna på en topplacering den här säsongen, något som har accepterats av fansen.

”Orimligt mycket krav”

Asbaghi betonar att man måste se på IFK Göteborgs spelare med rätt ögon, man får inte påverkas för mycket av klubbens tidigare framgångar.

– Tittar man på vårt lag så finns det allsvenska nykomlingar som kommer upp med totalt sett fler matcher i allsvenskan än vad vi har. Du har få antal allsvenska matcher i laget, du spelar på Ullevi med den historien som finns i klubben - den kombinationen är svårslagen! En nykomling kommer upp, har en annan press på sig och har 200 personer på läktaren. Ett annat lag har som sagt 10 000 personer på sina matcher och en helt annan historia i väggen. Då kan det helt plötsligt bli en situation som är svår att hantera, det blir orimligt mycket krav. Men vi försöker som sagt vända det till något positiv.

– Tänk styrkan hos en 20-åring som kommer in på planen och få vara med på en era som ska den yngsta, mest orutinerade truppen med den lägsta budgeten i IFK Göteborgs historia – men de får bära en press som det vore för 20 år sedan. Det är många spelare som flyr och inte vågar. Vi har sagt ”våga, stå kvar”.

Upplever du att ni har en kris?

– Nej, inte om man tänker att vi långsiktigt är på väg någonstans. Och det är det viktigaste. Skulle jag vara orolig för det långsiktiga skulle jag vara mer orolig.

Han hyllar fansen.

– Fansen vet vad som gäller. Alla har förstått hur situationen är, budgeten, truppbygget och hur gamla spelarna är. Kontentan blir att alla förstår var vi är i processen. De har varit grymma. Det viktigaste för de är att se att vi är på väg någonstans, att se riktlinjer i spelet och att se att det finns unga spelare som får chansen att misslyckas. Det här säger jag inte för att vara snälla mot fansen, men de har varit facit.

”Skitdåligt samvete”

– För mig som tränare har det blivit så att när vi har torskat en match går jag hem och har skitdåligt samvete gentemot fansen för jag känner ”ni förtjänar mer”. Om vi hade haft fans som hade betett sig annorlunda, ställt orimliga krav eller haft en annan attityd– så hade det kunnat påverka spelare och ledare så att det blir en ”vi mot de-känsla”. Men de behöver inte komma efter en förlust och klaga, för vi känner alla att de här fansen måste vi vinna för eftersom de har skapat en otrolig vi-känsla.

Slutligen. Den här frågan kan inte undvikas – kommer du att spela 3-4-3 eller 4-4-2 framöver?

– Haha.

– Vi har varit flexibla hela året. Och jag säger det igen. Folk ska sluta haka upp sig på formationer, de ska titta mer på balansen i ett lag. Balansen är mycket viktigare än en formation. Sen att någon får direktiv att vara längre fram i banan under en match så handlar det om en taktisk fråga. Men just balansen är det som avgör fotbollsmatcher.