Ett svartgult getingbo väntar
Uppdaterad 2013-06-10 | Publicerad 2013-01-09
Månsson: Allsvenskan ser ut att målas i samma färger nästa år Månsson rankar nyförvärven
AIK är störst och vackrast, Elfsborg är smartast och bäst.
Om allsvenskan hade avgjorts i dag hade det stått mellan svartgult och gulsvart.
Och rödsvart hade åkt ur med dunder och brak.
Det är de avgörande ögonblicken som man minns.
Daniel Tjernströms skott till 2–1 från omöjlig vinkel mot Göteborg på Gamla Ullevi för tre år sedan, Agon Mehmetis spiken i kistan-mål mot Mjällby i sista omgången året därpå, Hiljemarks vilja i den 95:e minuten mot Gais nu senast.
(2011 hoppar jag bara över – då var Helsingborg för överlägsna för att plocka ut enskilda sekvenser).
För tillfället skapas det inga sådana ögonblicksbilder, klubbarna har i bästa fall dragit igång med fysträningen, men frågan är om inte januari är den viktigaste månaden på hela året för de allsvenska klubbarna.
För nu är vi mitt uppe i silly season. Nu avgörs det vilka insatser som vi har att spela med.
De enskilda besluten som fattas nu kommer att betyda mer än de enskilda besluten som fattas på planen i oktober, i alla fall om vi generaliserar en aning.
Tyngden finns kvar
När jag skriver att Elfsborg och AIK är bäst betyder det inte nödvändigtvis att de kommer att vara etta och tvåa när vi summerar allsvenskan bortåt hösten men här och nu är trupperna vassare än konkurrenternas.
AIK har tyngden kvar sedan i höstas och samtliga spelare i den stora truppen – förutom nämnde Tjernström som har fått en slags symbolisk halvårsförlängning – har kontrakt över minst nästa säsong. För AIK:s del handlar det i stället om att banta truppen vilket man hoppas kunna göra med två-tre försäljningar i mittförsvaret och på innermittfältet. Och sen skulle jag inte bli förvånad om Jens Andersson lyckas pilla in Mohamed Bangura på ett nytt lån just innan fönstret smäller igen...
Drillos favorit
Men frågan är om inte Elfsborg ser ännu bättre ut efter värvningen av Henning Hauger som gott och väl kommer att ersätta Oscar Hiljemark där bredvid Anders på mitten. Norrmannen körde fast i Tyskland men var en av Tippeligans bästa spelare under flera säsonger innan dess. Dessutom är han en Drillo-favorit och Drillo är som bekant inte särskilt lätt att blända.
”Goalen er jeg ikke så imponert over. Målet var jo tomt”
Ja, så sa han alltså om Zlatans 4–2-mål mot England.
I övrigt har Elfsborg behållit guldlaget från i fjol. Till och med Niklas Hult ser ut att stanna minst till sommaren och det blir i så fall värdefullt, hans egenskaper sticker ut i ett annars stabilt men emellanåt lättläst lag.
Brommapojkarna konfunderar
Om jag skulle ranka trupperna (märk väl, endast trupperna) så blir det ungefär så här:
Titelutmanare: Elfsborg, AIK.
Slåss om Europaplatser: Malmö, Norrköping, Häcken.
Mitten: Göteborg, Helsingborg, Kalmar, Djurgården, Öster.
Streckkamp: Åtvidaberg, Gefle, Mjällby, Syrianska, Halmstad.
Sist: Brommapojkarna.
Några anmärkningar innan ni hugger allt för mycket: Norrköping och Häcken har redan nu ”färdiga” byggen medan Malmö saknar (och har inte råd till?) en vass anfallare för att kunna tävla med Elfsborg och AIK. Göteborg dras med ett antal skador, Helsingborg har stora luckor att fylla. Och Syrianska har inte börjat med sin silly season överhuvudtaget – de brukar dra igång verksamheten i mitten av mars ungefär.
Men vad gäller Brommapojkarna så är jag konfunderad.
Att fjolårets utropstecken Ludwig Augustinsson och Nabil Bahoui försvann till Blåvitt respektive AIK var kanske inte så mycket att göra åt, men att lägga pengarna på den skadedrabbade trion Andreas Haddad, Gabriel Özkan och Nicklas Bärkroth som tillsammans gjorde 16 matcher i fjol är ett risktagande som jag inte förstår mig på, oavsett vilket fotbollskunnande som finns i grunden. Försvinner dessutom skyttekungen Pablo Pinones-Arcé ser det riktigt visset ut, trots alla lovande 91-94:or som finns där bakom.
Månsson & Wagner rankar: Säsongens bästa värvningsklipp i allsvenskan
1. Henning Hauger, Elfsborg
Ålder: 27.
Position: Mittfältare.
Meriter: 23 landskamper för Norge, den senaste sommaren 2011. Given i norska startelvan 2009-2011. 183 matcher och sju mål för Stabaek, tre matcher i Bundesliga för Hannover 96, 9 matcher för Lilleström.
Elfsborg tappade Oscar Hiljemark, en bra mittfältare och en stor talang, men får en etablerad norsk landslagsman. Det är långtifrån ett nedköp. Hauger har varit ordinarie i Drillos startelvor under flera år.
2. Andreas Johansson, Djurgården
Ålder: 34.
Position: Mittfältare
Meriter: ”Adde” var en av kuggarna i början av 2000-talet när Djurgården dominerade svensk fotboll. Gjorde 44 mål på 124 matcher i den blårandiga tröjan under fem säsonger. Försvann därefter till Wigan där karriären gick i stå, men från 2007 och framåt har han varit framgångsrik i den danska ligan. Gjorde 16 landskamper mellan 2002 och 2008.
Ett efterlängtat nyförvärv bland fansen. Johansson har med åren blivit mer tillbakadragen som spelare men har fortfarande mycket att ge att döma av de senaste säsongerna i Danmark. Ansluter som bosmanspelare.
3. Tom Söderberg, Elfsborg
Ålder: 25.
Position: Försvarare.
Meriter: 93 matcher och nio mål för Häcken. 1A-landskamp under vinterturnén 2010.
193 cm Söderberg är givetvis bra i luften, men hans spel med fötterna är också bra. Är redan en målfarlig allsvensk mittback av hög klass. Kan han med sina egna ord bli ”tio procent bättre på allt” är snart allsvenskan för liten för Söderberg.
4. Moestafa El-Kabir, Häcken
Ålder: 24.
Position: Anfallare.
Meriter: Ungdomsproffs i Ajax och Feyenoord, 21 matcher i NEC utan några mål och bland annat fyra matcher i Uefacupen, 38 allsvenska matcher och 16 mål med Mjällby, sju matcher i serie A med Cagliari och ett mål.
El-Kabir är ett rivjärn både i spelstil och humör. Stämplad som problembarn, men behövde knappt två år, med längre utflykt till Italien mitt, för att lära sig en felfri svenska. Och just Häcken har vana vid att hantera starka karaktärer. Skadeproblemen är dock ett osäkerhetsmoment.
5. Rawez Lawan, Norrköping
Ålder: 25.
Position: Yttermittfältare/anfallare
Meriter: 168 matcher och 27 mål för Horsens och Nordsjälland. I svensk fotboll finns det däremot inte så mycket meriter att tala om – Lawan lämnade MFF innan han tagit en ordinarie plats.
Sen värvning som tränaren Janne Andersson hoppas mycket på. Den snabbe och irrationelle Lawan ska ”bryta av” i ett välorganiserat men något förutsägbart Norrköping. Nu ser offensiven riktigt intressant ut, i alla fall på pappret.
6. Mika Ojala, Häcken
Ålder: 24.
Position: Mittfältare.
Meriter: Sex A-landskamper för Finland, 175 matcher och 53 mål för FC Inter.
Ojala slåss om en plats i finländska landslagets startelva och hoppas att flytten till Häcken ska ge lyftet som gör honom ordinarie där. 24-åringen har gjort många mål och assist i Finland, men när kontraktet gick ut i höstas var det internationella intresset skralt. Svårbedömt vilken nivå Ojala håller.
7. Nabil Bahoui, AIK
Ålder: 21.
Position: Yttermittfältare/anfallare
Meriter: Debut i Brommapojkarna redan 2008 men det var först i fjol som han slog igenom. Då blev det 15 mål och 6 assist på 28 matcher i superettan.
En smart värvning av AIK. Bahoui är kompis med flera av AIK-spelarna och kommer till en klubb som han känner starkt för. Efter genombrottet i fjol ska det bli intressant hur Bahoui klarar sig i ett allsvenskt topplag. Kapaciteten för att ta en startplats finns i alla fall där.
8. Ludwig Augustinsson, IFK Göteborg
Ålder: 18.
Position: Vänsterback
Meriter: En stark säsong i superettan. 18-åringen var ordinarie när BP tog steget upp i allsvenskan.
En av vinterns mest jagade spelare hamnade till sist i IFK Göteborg, som tidigt deklarerade sitt intresse för talangen. Augustinsson är en klok ytterback med en fin vänsterfot som har alla förutsättningar för att nå riktigt långt. Återstår dock att se om han levererar redan första säsongen.
9. Erik Johansson, Malmö
Ålder: 24.
Position: Samtliga förutom målvakt
Meriter: Spelade 98 matcher och gjorde 17 mål för Falkenberg mellan 2008 och 2011. Hann därefter med 34 matcher och 5 mål för Gais.
Ett påpassligt köp av Malmö. Erik Johansson blommade relativt sent och fick sitt stora genombrott först den här säsongen, i ett underpresterande Gais var han en av få som stack ut. Kan spela på samtliga positioner på planen, men är kanske bäst som mittback. Bör kunna ta en startplats direkt.
10. Emil Forsberg, Malmö
Ålder: 21.
Position: Mittfältare/anfallare.
Meriter: 97 matcher och 24 mål för GIF Sundsvall.
Forsberg har en säsong i allsvenskan, tre i superettan och en handfull landskamper med U19-landslaget och är mycket lovande. Snabb, teknisk och fin högerfot, men som nu testas på allvar.