Fagerlund: Tänk om någon annan än Gareth Southgate...
DOHA. När England är på negativt humör är det lätt att tankarna svävar iväg.
Tänk så trist det kan se ut. Tänk så svårt det kan vara att skruva välbehövligt på detaljer.
Tänk om någon annan än Gareth Southgate kan ta detta landslag mycket längre.
Att den utdragna, urtråkiga EM-matchen mot Skottland förra sommaren kan användas som ett positivt exempel för Englands fortsatta VM-äventyr i Qatar så här 1,5 år senare trodde jag aldrig.
Det är ju detta man får ibland med Gareth Souhgate. Han sitter på det kanske största offensiva kapitalet i världen (minus Brasilien), ändå vägrar han att frångå sina trygga, defensiva principer.
Krävs mer
Först och främst är det viktigt att poängtera att anställningen av Southgate på många sätt har varit en succé. Han var rätt man vid rätt tillfälle när det begav sig och troligtvis en av få som hösten 2016 såg verkligt stor potential i ett sargat och självförtroendelöst landslag.
Men insatserna kan vara så negativa att det kryper i hela kroppen. Det spelar ingen roll att 0–0 mot USA tekniskt sett är ett bra resultat för England och desto sämre för jänkarna. När en trupp innehåller spelare som Harry Kane, Raheem Sterling, Bukayo Saka, Jack Grealish, Mason Mount, Jude Bellingham och Phil Foden krävs det långt mer för att imponera.
McKennie nyckeln
Gregg Berhalter anlände till Al Bayt Stadium, ett gigantiskt arabiskt tält, med en matchplan där Weston McKennies namn var understruket. Juve-stjärnan användes för att dra isär engelsmännen på högerkanten, med resultatet att nästan alla amerikanska anfall utgick därifrån.
Till vänster gjorde Christian Pulisic något så enkelt som att ta några kliv inåt i planen, vilket lämnade Kieran Trippier med ett dilemma. Skulle han följa Pulisic eller markera vänsterbacken Antonee Robinson som fyllde på och breddade på kanten?
Englands offensiva spel charmade inte många heller. Under hela första halvleken frågade man sig varför Trippier inte tryckte upp högre och överlappade, alternativt att Kane eller för den delen Jude Bellingham bröt mönster genom att löpa in i ytan där Bukayo Saka huserade. Bellingham gjorde det vid något enstaka tillfälle med hyfsat utfall, men det saknades både variation och initiativ.
Southgates brist
Den simpla analysen lyder att England i vissa fall är smärtsamt pragmatiskt. I stället för att försöka kväva amerikanerna genom att överbelasta eller överraska stod de avvaktande och inväntade motståndarnas nästa rörelse. USA:s fyrbackslinje låg tätt och rörde knappt en fena, varför skulle de?
Jag har svårt att komma på ett enda exempel från de senaste sex åren då Gareth Southgate har levererat ett finurligt motdrag i pressat läge. Det var uppenbart att han inte hade räknat med att Berhalter skulle mönstra ett 4–4–2 och hittade heller ingen väg ur situationen.
Sitt första byte gjorde inte engelsmannen förrän i matchminut 68 då Jack Grealish ersatte Raheem Sterling. Att Jordan Henderson bytte av Bellingham säger också en hel del om vad för typ av tränare Southgate är. Det var inte nödvändigtvis fel val, spelet stabiliserades en aning, men förbundskaptenen är så mycket safety first att det hindrar snarare än utvecklar laget.
Tuchel ett alternativ
Någonstans sitter Thomas Tuchel och rullar tummarna i väntan på det rätta anbudet. Om tysken nu verkligen är intresserad av ”världens tuffaste fotbollsjobb”, som Alex Ferguson en gång kallade det, vore det befängt att kasta bort möjligheten att plocka in honom nästa år.
Tuchel förstår den engelska kulturen väl och framför allt verkar han trivas innerligt i landet. Dessutom kan han identifiera och skruva på taktiska detaljer under matchens gång bättre än många andra. Bättre än Southgate.
Först ska VM spelas klart. När jag tänker tillbaka på den där halvdana sommarkvällen i London 2021, när Skottland knep en poäng, infann sig samma känsla då som nu:
Det är möjligt att Gareth Southgates gäng studsar tillbaka redan nästa match och tråcklar sig vidare flera steg i mästerskapet. Det är möjligt att publiken står där segerrusiga och sjunger med i ”Sweet Caroline”.
Men... tänk om. Tänk om någon annan kan få ut ännu mer av detta landslag.