Nu lever Norling farligt

Konkurrens stimulerar...

Det räckte med att gamle byttorparen Fredrik Berglund kom hem till Borås och satte sig på Elfsborgs avbytarbänk, för att först James Keene och sedan Mathias Svensson skulle göra sina vackraste mål.

Elfsborg krossar AIK, 2–0, och i sin himmel gör Adam Smith, nationalekonomins fader, en Brolin-piruett i rena glädjen – om den liknelsen är OK i den bygd där tekoindustrin förlorat 100 000 jobb sedan 60–talstoppen.

Frågorna om samverkan eller konkurrens tillhör de eviga. Även inom idrotten.

Vissa lag behöver trygghet. Andra behöver konkurrens.

Att AIK, som var så nära att ifjol snuva Elfsborg på guldet, i år behöver komma tillbaka till någon form av

trygghet har veckans båda matcher mot Elfsborg klart visat.

Höll i en halvtimme

AIK-tränaren Rikard Norlings schackdrag denna torsdag var att dels förstärka mittförsvaret genom att återanställa den tidigare pestsmittade Nicklas Carlsson och flytta fram Daniel Arnefjord som nån sorts defensiv mittfältslibero, dels bredda mitten med fem man och dra spelmotorn Dulee Johnson ett steg utåt vänster.

Det höll i en dryg halvtimme.

Det höll tills James Keene hade sin uppvisning, avslutad med en precis lobb över Daniel Örlund i AIK-målet, nästan lika elegant som Leo Messis över Mexiko-målvakten i Copa America några timmar tidigare.

På 90 minuter hade AIK ett enda avslut på mål mot Elfsborgs sju; i grenen ”totala avslut” förlorade man, 4–15.

– Vi får betala ett högt pris ibland för våra idéer, sa Norling efteråt samtidigt som han prisade AIK-fansen och diskuterade framtiden med dom.

Han lever farligt just nu, Rikard Norling, och han är verkligen inte feg som så experimenterar med ett lag som har så många problem att ta itu med.

Den här gången vacklade försvaret, och Nils-Eric Johansson gav med sitt tunnelbeteende mot Mathias Svensson verkligen detta problem ett ansikte.

Problem med anfallet

Det andra problemet är anfallet: bara elva mål på 14 matcher, hälften så många som Elfsborgs 22.

AIK möter närmast Helsingborg borta om tio dagar, en match man i princip bara borde spela av för att kunna komma heltända efter tvåveckorsuppehållet, då det verkligen handlar om tre måste-matcher om man inte ska halka in i den direkta bottenstriden: BP hemma 6 augusti, Gefle hemma 12 augusti och Örebro söndag 19 augusti.

Om AIK saknar tryggheten verkar den nu finnas i Elfsborg. Med en liten reservation: tryggheten kommer inte förrän man gjort mål.

I en gravt haltande tabell toppar Elfsborg nu, och eftersom jag tippat boråsarna som mästare finns det ingen anledning ändra på det.

Inte med den konkurrens man nu har i laget. Och det är då jag kommer att tänka på skotten Adam Smith, som i sin bok ”The Wealth of Nations”, utgiven 1776, skriver:

Hitta spelmodell

”Det är konkurrensen som gör att marknadsekonomin fungerar. Det är den fria konkurrensen som driver bagaren att baka ett gott bröd, slaktaren att möra ett bra kött och bryggaren att brygga ett starkt öl. Ty det är konkurrensen som gör att endast de bästa producenterna överlever och förser konsumenterna med det de vill ha.”

James Keene, Mathias Svensson – och numera också ”Bella” Berglund...

Viktigast för Elfsborg har under våren varit att att sin optimala spelmodell.

Efter en 4–5–1-inledning valde Magnus Haglund mot Trelleborg i mitten av juni att gå tillbaka till den gamla 4-4-2-uppställningen.

Resultatet blev en 2–0-seger efter kompakt spelöverlägsenhet och två snygga mål på Stefan Ishizaki-passningar av... – just det, först James Keene och sedan Mathias Svensson.

Janne Hansson, Borås Tidnings sportchefd, skrev då:

”Utan att dra alltför långtgående slutsatser av utdelningen är det nog med det systemet cheftränaren helst vill se sitt lag.

Fler spelare i boxen

Två parallella forwards, modell vindrutetorkare, skapar i regel bättre tryck. Fler spelare hittar naturligt in i boxen, motståndarnas mittförsvar får svårare att stänga till ytor.”

James Keene och Mathias Svensson har sedan dess fungerat alldeles utmärkt som vindrutetorkare med etta stort misslyckande, 0–3 Halmstad borta.

I övrigt har Elfsborgs fem senaste matcher givit fyra segrar och 8–0 i målskillnad.

Jon Jönssons plötsliga franska avhopp till Toulouse ställde till det på Örjans vall, och det var nog många som då tvivlade på det gulsvarta försvaret.

Men sedan dess har fyrbåkarna Martin Andersson, 188, och Andreas Augustsson, 184, varit ostraffbara i straffområdet. I går med Fredrik Björck på avbytarbänken...

Som skrivet: konkurrens stimulerar.

Lasse Sandlin