Slutar med allsvenskan efter 31 års bevakning

Lasse Granqvist om allsvenskan, framtiden och uppmaningen till Discovery

Patrik Brenning

Efter 31 år kommer svensk idrotts mest folkära röst inte längre att eka kring de allsvenska arenorna.

Lasse Granqvist lämnar över stafettpinnen med en varning om betydelsen av den objektiva journalistiken, ett tvivel kring sin egen saknad och en längtan till att bli en vanlig åskådare i mängden.

Med en kaffe och en mazarin framdukad i paus.

1988 hukade sig Lasse Granqvist för första gången under dörrkarmen till radiostudion på en allsvenska arena och vred upp volymen på sin mikrofon. 31 år senare minns 52-åringen inte med säkerhet vilken matchen var (”jag kan självklart kolla upp det i mina papper”) men tror sig i alla fall veta att spelplatsen var Söderstadion i Stockholm och hemmalaget Hammarby.

– Jag kommer ihåg ramsan ”öka takten sista kvarten”. Den är kanske mindre röststark i dag än för 30 år sedan men då kunde du när du låg i sändning bara tystna och låta atmosfären tala. Var du riktigt vaken kunde du också säga något i stil med ”ni vet resultatet här på Söderstadion men har ni koll på matchuret...” Det var Radiosportens Sportextra jag jobbade med då och så var det under de allra första åren. Det är fortfarande en otroligt entusiasmerande form att följa idrott på, att växla mellan arenorna på det sättet. Det har varit Radiosportens koncept sedan VM 1958 och det finns ingen anledning att ändra på det. Det är suveränt.

”Jag har blivit bekväm”

Sportextra fortsätter nästa säsong och så även allsvenskan men det blir utan Granqvists röst i radio eller tv. Detta när Discovery nu tar över sändningsrättigheterna från C More.

Vad är ditt starkaste minne från åren med allsvenskan?

– Det finns hur mycket som helst. Det som så ofta finns i allsvenskan är det som hela idrotten är: Glädje och sorg. Som den 1 november 2009 när IFK Göteborg och AIK gjorde upp om det i Göteborg. Inget annat lag kunde vinna. Det var som en finalmatch. Mycket speciellt. Eller när Kalmar FF vann 2008, det är inte så ofta Kalmar vinner allsvenskan. Hammarbys enda guld 2001, IFK Göteborgs starka dominans på 80- och 90-talet, Malmö FF som leder den i dag fast de inte vunnit på två år och Djurgården med Kim Källström på mittfältet som höll en enormt hög nivå. Inramningen. Stämningen. Men jag kan tänka mig att det kan vara kul att gå på en match i allsvenskan också. Att bara sitta och kolla på den.

När var du senast på en allsvensk match utanför jobbet?

– Jag vågar inte säga det. Det är nog bra längesen. Jag råkade ut för en sak för åtta-tio år sedan när en polare ringde och sa att ”nu ska du fan gå på en hockeymatch och pröjsa för det. Det har du inte gjort någonsin din snåle jävel”. Det kostade 180 kronor och det blir till att göra det nu också, men det blir kanon, säger Granqvist och fortsätter:

– Men jag är ju gubbe nu också, plus 50, och vill sitta bekvämt med bra sikt och relativt nära till kaffet i paus utan att behöva slåss i köerna. Jag har blivit bekväm av mig.

Blir det dyrt då?

– Nej, det tror jag inte. Det är en ganska balanserad prisbild tror jag. För några år sedan drog jag på Champions League-fotboll i England och det rasade iväg. Den allsvenska prisbilden är väsentligt annorlunda, framförallt för de med årskort som har biljett till alla matcher. De är också ryggradspubliken som är där varje gång och hjälper till genom att höras. Men jag ser inte mig själv som en del av ståplatspubliken. Jag är för bekväm. Jag gillar när jag går på stockholmsfotbollen att redan innan beställa en kaffe och en mazarin så att det står framdukat på bordet i paus.

”Det är mycket påtryckningar i dag”

Att tala med Lasse Granqvist är som att använda en historiegenerator. Du knappar in ett årtal och får tillbaka en beskrivning av hur publikutvecklingen gått från 3000 till 30 000 personer på de allsvenska matcherna. Men likafullt kan du knappa in i en snårig frågeställning och få ut en rakryggad åsikt eller en problematiserande analys.

52-åringen säger att hans bestämda övertygelse är att den brinnande konstgräsdebatten kommer framstå som löjlig när tekniska framsteg löst dilemmat om tiotalet år. Lika säker är han på att de tekniska hjälpmedlen till domarna kommer nå allsvenskan redan om ett par år vare sig vi vill eller inte genom påtryckningar från den övriga fotbollsvärlden.

Det är också det här Lasse Granqvist brinner för mer än tittarsiffror, supporterskap eller enskilda idrotter. Journalistiken bakom de hyllade referaten göder inspirationslågan som nu får honom att blicka fram mot de fortsatta uppdragen för TV4 med Svenska hockeyligan SHL samt fotbollslandslagens kvalmatcher och mästerskap.

Det är också journalistiken, snarare än kvalitén på produktionen eller det allsvenska intressets utveckling, Granqvist understryker betydelsen av när serien nu lämnar C More för Discovery.

– Jag har jobbat vid sidan av Tommy Åström i olika sammanhang sedan 1994 och gör bedömning att han kommer klara det här utmärkt. Jonas Dahlqvist är också en stor kompis med ett starkt fotbollshjärta. Det jag kan säga, och det gäller inte bara Discovery utan vem som helst inom journalistiken, är att det är viktigt att bibehålla integriteten och opartiskheten som sportjournalist 2019. Det uppmuntrar jag verkligen och det har blivit tufft. Många vill lägga sig i vad journalistiken ska handla om i dag och jag kan tänka mig att det är rätt mycket påtryckningar, absolut är det i alla fall så om du sitter i ett mediahus som sponsras av sina egna intäkter. Det är en skillnad mot SVT och Sveriges Radio som den 1 januari varje år får en stor dos miljarder från staten.

Syftar du på påtryckningar från annonsörer eller tittare?

– Från tittare är det så klart mycket men det uppfattar jag mer som en kompletterande dialog som är jättebra att ha eftersom det är synpunkter som hjälper till att få sakfrågor korrekta. Men det finns många som vill ha synpunkter och åsikter på journalistiken och påverka vart den är på väg. För att tala klartext gäller det till exempel för den som jobbar på Sportbladet att jobbet du gör är fritt från påverkan samtidigt som Aftonbladet centralt kan ha marknadssamarbeten med aktörer ni kritiskt ska granska.

Hur väger du själv det i ditt arbete med hockeyligan SHL. En produkt C More tillsammans med SHL ska hjälpa till att bygga upp intresset för samtidigt som du också har som uppdrag att kritiskt granska serien?

– Vi pratar om det varje gång vi har ett möte att ha journalistiken som nyckel och motor i det vi ska göra och det är jag glad över att vårt mediahus gör. Men aldrig har någon sagt till mig att jag inte ska ta upp något eftersom vi har ett samarbete. Vid ett tillfälle ringde en chef och hade synpunkter på en tweet jag skickat eftersom den låg i gränssnittet till kritik mot vårt eget mediahus. Den dialogen är jag glad att vi hade för det går inte att lägga sig i enskilda journalisters integritet.

– Det är samtidigt lättare för mig att hålla den ryggraden än för någon som kommer in helt ny i branschen. Därför är det också lättare för mig att vara tydig med var jag står i de frågorna än det möjligen är för någon annan. Men det är en jätteviktig fråga.

Kommer du sakna att arbeta med allsvenskan?

– Njaaa. Jag vet inte. Vi får parkera den frågan och återkomma. Det beror på helheten och vardagen. Det är ju så att rättigheter i tv-branschen flyttar på sig så vi får se hur vardagen ser ut om ett par år. Just nu är det skönt med ett uppehåll på några månader. Det var en enorm avslutning får man säga med flera lag som slogs om guldet, flera lag i botten och även stor dramatik i Superettan. Den nationella manliga fotbollen kulminerade på toppnivå rejält 2019. Det är nog bra med ett par månader ledigt nu.

– En annan sak är också viktig att säga. Allsvenskan i fotboll handlar noll och ingenting om någon enskild och har precis lika stort värde för mig som tidigare. Jag kommer fortfarande att se på matcherna.