Fagerlund: Utan Potter – vad blir då kvar av Östersund?
ÖSTERSUND. Ta bort Graham Potter, assisterande tränaren, talangscouten, nyckelspelaren och en frånvarande ordförande.
Vad blir då kvar av Östersunds FK?
Det är tämligen säkert att det kommer krävas hårt arbete för att ens försöka upprepa en säsong som redan nu känns mytomspunnen.
Bitande kyla, en stjärnklar himmel och två olika sorters sorl på läktarna, det ena en blandning av häpnad och skam, det andra häpnad och eufori.
Lilla, lilla Östersund hade nyligen slagit stora, stora Arsenal på en arena där hela den jämtländska stadens invånare får plats och det kändes både hedrande och snudd på rörande att ha fått vara en liten del av en gigantisk svensk fotbollsbedrift.
”Äventyret fick det perfekta slutet, men nu är det dags att vakna igen. Smekmånaden är officiellt över, Östersunds FK” skrev undertecknad i matchkrönikan som väckte vrede bland de rödsvarta supportrar som ju hade vant sig vid att konkurrera med Athletic Bilbao om Europa League-slutspel och inte med Sirius om en allsvensk mittenplats.
Fick ännu en spark när man redan låg ner
Scrolla framåt i bildarkivet ungefär tre månader och det är precis där vi är. Efter Malmös tryckare i cupsemin och Djurgårdens skarpögda behandling i premiären var det många som började undra om den norrländska, trivsamma magin hade försvunnit. Vad det berodde på var svårt att förstå, men de flesta landade väl i någon slags analys med kontentan: en saknad Fouad Bachirou, punktmarkeringar på Ken Sema, skadan på Hosam Aiesh och en Saman Ghoddos som inte längre såg ut som 40 millars-Ghoddos.
Precis när klubben tagit spjärn med ena handen och hävt sig upp till hälften kom nästa smäll. Storyn om ordföranden Daniel Kindberg hade aldrig blivit den riksnyhet det blev om han inte vore Mr. Östersunds FK, den som tog emot priser på scener, den som förhandlade och övertalade, den som helt enkelt alltid stod längst fram i ledet och pekade ut vägen. Även inför onsdagens match dök han upp i korridorerna på Jämtkraft Arena, tog en kaffe och snackade. Det är väl inget fel i det egentligen men det spär onekligen på tesen än mer, att Kindberg är regissören och alla andra statister.
Eller, någon måste ju ha huvudrollen i en show och i ÖFK är det varken Saman Ghoddos eller Ken Sema. Mitt i skandaler och potentiell spelarflykt står Graham Potter lika stadigt som han alltid har gjort, få skulle få för sig att kritisera engelsmannen av den enkla anledningen att det inte finns särskilt mycket att invända mot. ”Geni” må vara ett slitet uttryck men det är trots allt Potter som har slipat diamanter av kolbitar och gjort den svenska klubben till den mest omnämnda i internationell press, hela tiden iklädd ett ödmjukt leende. Att hans hemland är den nation som har fascinerats allra mest av framgångarna är inte så konstigt, England kan kalla sig själv för fotbollens födelseland så mycket man vill men nytänkande tränare har man oroväckande svårt att få fram.
Kan få en ärlig chans i Swansea
Under våren har Potter ryktats till både Stoke och Southampton men när nedflyttade Swansea dök upp tidigare i veckan var det första gången som en flytt kändes fullt rimlig. Dels för att ansedda källor som The Guardian bekräftade Championship-klubbens intresse, men främst eftersom det utifrån sett framstår som ett projekt där Potter-magin kan få en ärlig chans att lyckas.
När Potter klev ut på det soldränkta Jämtkraft tillsammans med sina spelare till tonerna av klubbhymnen undrade nog många åskådare om det möjligen var för (näst)sista gången.
”Rött och svart pumpar hjärtat för vårt ÖFK.
Och fast jag är trött är jag klarvaken.
Dig vill vi ha med om du tror på det här.
Vem du än är om du tror på det här.”
Daniel Kindberg övertygade Graham Potter, som i sin tur övertygade spelarna, som därefter slog Arsenal på Emirates Stadium. De köpte idén och de trodde på den hela vägen och det kommer för alltid vara ett fantastiskt kapitel, både i den jämtländska och definitivt även den svenska idrottshistorien.
Men plocka bort Potter, assisterande tränaren Billy Reid, scouten Kyle Macauley och det blir inte mycket kvar av föreställningen. Lägg därtill en frånvarande ordförande samt tapp som Saman Ghoddos, Sotirios Papagiannopoulos och möjligen fler, och ensemblen känns snudd på krossad.
Om den inte var det innan: Nu är smekmånaden över
Nu vann visserligen Östersund med hela 5–2 under onsdagskvällen, utan hjälp från Ghoddos, men mot ett ihåligt Sirius som kämpar i den undre halvan av tabellen.
Det är inte så att ÖFK kommer dala, försvinna och raderas ur systemet totalt, det vore att överdriva. Däremot är det tämligen säkert att klubben aldrig blir den man var om Potter nu lämnar, och att det krävs hårt arbete för att ens försöka upprepa en säsong som redan nu känns mytomspunnen.
Om smekmånaden inte var över tidigare: nu är den definitivt över, Östersund.