Fagerlund: Risken är att han inte orkar
MANCHESTER. Burop i halvtid.
Segervrål på slutsignal.
När Man City väl tog fram ångvälten kunde inte Tottenham stå emot.
Det fanns något ironiskt över faktumet att högsta jublet på Etihad Stadium under första halvleken uppstod när Jack Grealish glidtacklade Son Heung-Min.
Att sydkoreanen aldrig riktigt kom ur startblocken vid spelvändningen vittnar mycket om hans egen undermåliga form. Det är inget bra betyg när vänsteryttern Grealish hinner löpa ikapp och stå för en fenomenal brytning framför fötterna på en.
Mötet denna kyliga torsdagskväll var ångestladdat. Antonio Conte tycker livet är orättvist just nu. I alla fall faktumet att han som huvudtränare måste stå till svars för Tottenhams problem. Levy, where are you? Undrade italienaren, även om han inte sade det rakt ut. Ordföranden Daniel Levy är förstås minst lika pressad, fast bakom kulisserna.
Överraskande startelva
Pep Guardiola hade annat att grubbla över. Exempelvis varför Erling Haaland hade gjort färre mål jämfört med inledningen av säsongen. Kan det vara så enkelt att motståndarna har listat ut att norrmannen inte involveras på samma vis om kreatörerna på mittfältet utraderas?
Kevin de Bruyne, som ska vara en av dessa, inledde överraskande på bänken. I stället försökte Guardiola överväldiga Tottenhams duo, Pierre-Emile Höjbjerg och Rodrigo Bentancur, genom att mönstra Rodri, Rico Lewis, Ilkay Gündogan OCH Julian Alvarez.
Hur det gick? Åt skogen.
Haaland gavs visserligen två rejäla möjligheter att spräcka nollan och måltorkan. Först via en djupledsboll som målvakten Hugo Lloris (för en gångs skull) var beredd på. Därefter nickade han bollen över ribban.
Tågade i vrede mot utgången
Sedan klev Dejan Kulusevski in i handlingen. Under förra säsongens möte på Etihad startdebuterade svensken i Premier League, hans favoritmatch i karriären enligt egen utsago.
Nu, i 44:e minuten, snappade Bentancur upp en slapp passning från målvakten Ederson. Sekunden senare hade Kulusevski bollen vid fötterna och rullade in 1–0 till Tottenham. Några korta ögonblick senare stod det 2–0 när Emerson Royal strödde salt i såren på hemmasupportrarna.
Många reste sig upp i ren vrede och tågade mot utgången. Förhoppningsvis gick de inte hem. Det väntade nämligen något alldeles extra efter pausvilan.
Lade i en högre växel
När Manchester City lägger i en högre växel gäller det att hänga med i svängarna. United lyckades – efter mångt och mycket – göra detta förra helgen.
Tottenham rasade ihop som ett korthus. På tio minuter blev 2–0 till 2–2 då Grealish och Haaland skiftades om att stå rätt inne i straffområdet.
Conte slog uppgivet ut med armarna medan Guardiola höjde sina i luften. De instruktioner City-tränaren förmedlade i omklädningsrummet sjönk snabbt in.
Det ska sägas att Tottenham nästan återtog ledningen kort senare. Kulusevski breddade på högerkanten och låg bakom två fina inspel, varav Ivan Perisic var närmast att trycka in ett 3–2-mål. Men nära räcker inte mot Man City.
Spelet kan flyta bättre men...
Beslutet att återgå till gamla hederliga principer lönade sig i slutändan. Riyad Mahrez, som aldrig räds att ta sig an en motståndare, drog iväg ett avslut som smet in mellan Lloris och högra stolpen. Algeriern firade med att hålla pekfingret framför munnen. Ett tydligt meddelande till alla som hade räknat ut laget i halvtid. Eller tror att Arsenal kammar hem ligatiteln.
Guardiola inser att spelet kan flyta ännu bättre. Att de släpper in fler mål beror troligtvis på att matcherna inte kontrolleras på samma obarmhärtiga sätt numera. Konkurrenterna har blivit skickligare på att stänga ned de centrala ytorna.
Medan spanjoren försöker hitta formeln som kan maximera Haalands kvaliteter – utan att rucka på filosofin att ett stort bollinnehav är det absolut viktigaste på en fotbollsplan – lär det se lite halvsvajigt ut emellanåt.
Manchester City kämpar på för att minska gapet upp till Arsenal. Tottenham? De kämpar med det mesta just nu. Inklusive att hålla sin tränare på gott humör. Risken är stor att han inte orkar särskilt länge till.