Hoppa till innehållSportbladet

Allhelgonadagen (ingen namnsdag)

Ett drama som slutar i svartvitt

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-23

Bank: ”Men det är trångt i kön”

JAGAR SCUDETTON Pavel Nedved och David Trezeguet har fört Juventus till flera stora titlar. Nu har de tagit storklubben tillbaka till högsta divisionen – och siktet är inställt på scudetton.

Skakad, skamfilad, sårad till dödens gräns – men återuppstånden och snyggast av alla.

Vill ni ha en symbol för Serie A 2007?

Lapo Elkann.

Det räcker med att läsa igenom klubbnamnen i årets Serie A för att man ska börja fnissa, okontrollerat och lyckligt.

Allt finns ju här, igen.

De sju systrarna? Visst, men inte bara. Hela familjen fotboll är på plats, med det nya gamla Napoli och Gasperinis klassiska Genoa. Vi får derbyn i Genua, galenskap i Neapel och dialektiskt drypande dueller mellan Juventus och… alla andra.

Lapo Elkann kommer att titta på, förstås. Fiat-arvingen har varit exakt i fas med il calcios förfall, fall och återuppståndelse. Han festade och knarkade med horor och transvestiter, åkte dit på en överdos och svävade mellan liv och död.

Juve har handlat friskt

Snart sitter han på läktaren i Turin igen, med två av sina nio tatueringar som vittnesmål om det som hänt. Den ena föreställer förstås Juventus klubbmärke, den andra – på höger underarm – är ett Churchill-citat skrivet med japanska tecken:

– Ge aldrig upp.

Så får vi en säsong till i Serie A, en omstart och nypremiär efter ett pausår som var svårt att ta på allvar (ändå: Bra gjort, Inter). Italien har kvar sina problem, med usla arenor och en utveckling som – på gott och ont – släpar tio år efter Tyskland och England.

Och vad ska vi vänta oss?

Allt, och ingenting.

När jag skriver är mercaton inte i närheten av avslutad. Juve har handlat som om världen var på väg att gå under, i Milano har Braida och Galliani sovit sig genom sommaren så här långt, och Fiorentina har värvat den store Bobo Vieri. Europamästar-Milan, Roma, Inter och Juventus kan alla vinna ligan. Allt kan hända under de sista veckorna, så ett tips blir en gissningstävling.

Så okej, då gissar vi då.

Jag tror på Juventus.

Ranieri skicklig

För första gången på evigheter är det ett vågat tips. Juve har legat på lit de parade, på platsen bredvid Lapo Elkann. Men de är tillbaka, och de har kulturbärarna kvar. Kapten Ale, världens bäste målvakt längst bak, Trézéguet (efter många om och men) längst fram. Efter en kaotisk mercato finns alla kvalitéer (Tiago! Iaquinta!) i truppen, frågan är bara om de lyckas få ihop pusslet tidigt nog.

Jag tror det.

Claudio Ranieri blev misshandlad i Chelsea, men visade i Parma hur skicklig han är på att skapa trygghet i ett spelsystem. En revansch-sugen Mister, med revanschsugna spelare, i en revanschsugen klubb.

Slipper spel ute i Europa

Jo, jag tror att Lapo Elkann kan sitta på läktaren och få sin revansch. Det vore en upplösning helt i linje med il calcios metamorfos det senaste året; från inget till allt, från botten till toppen.

Men det är, förstås, trångt i kön. Trängre än på evigheter.

Inter är mästare, och har ett kanonlag (som verkligen inte blir sämre med Zlatan-polaren Chivu). Branca och Oriali har kunnat ta det lugnt i sommar; Grosso är enda tyngre förlusten, och inte ens det är något problem. Maxwell är tekniskt skickligare.

Zlatan Ibrahimovic kommer att bära Inter i år också, om han får vara hel.

Men det är med Inter som det är med Roma som det är med Milan: De ska spela i Europa också.

Juve slipper.

Det är ett skäl så gott som något att gissa på ett år i svart och vitt.

Följ ämnen i artikeln