Bergström: Nej, det där inslaget i halvtid blev inte bra
Man ska dra lärdom av och stå för sina misstag.
I helgen sände vi ett frispråkigt magasin om damfotboll i halvtid mellan matcherna.
Det blev inte bra.
Föraktet mot damfotboll har varit konstant i 50 år. Det är bara argumenten som skiftat.
Förra veckan tog jag läsarna på en tidsresa förbi allt som bollsparkande kvinnor har anklagats för att vara. För manliga, för virriga, för homosexuella, för politiska, för olönsamma.
Jag skrev i vi-form för att inte angripa en enskild idiot utan ett idiotiskt idégods, vilket väckte brevskrivarlusten hos folk som nog får sägas tillhöra det där vi:et. De har ingen publik! De är inte söta nog! De förlorade en match mot ett pojklag!
Holt förespråkade mindre mål
Sedan mitt första mästerskap som reporter, det för svensk del skakiga EM i Finland 2009, har jag hört de där argumenten till leda. Därför reagerade jag när en läsare kom med en ny och fullständigt snurrig teori som sammanförde två stopp på resan.
Den ytterst oroade Peter skrev:
”Jag tycker bara det är synd att så många lesbiska tar vägen via damfotbollen. Det gör att männens intresse för att titta live på dessa damer minskar på något vis. Då blir de ouppnåeliga. Konstigt tankesätt men jag tror det är så.”
Killar är alltså så kära i spelarna att de vägrar titta om deras hopp om en romans försvinner. Varför de i stället ser på herrfotboll förtäljer inte Peters mejl.
I skrift går sådana påståenden att citera och sätta i ett större sammanhang, för att visa hur tosserier och misogyni samverkar, att också välformulerade grubblare kan landa i dårskap. Glöm inte att vanligen så genomtänkta författare som Anne Holt och Jan Guillou har förespråkat mindre målburar för damer.
I tv är det svårare.
Fråga mig, för jag har misslyckats med det.
Reder ut märkligheter
Vi på Sportbladet sänder numera damallsvenskan och det har fallit på min lott att putsa linsen i förstoringsglaset och vrida upp känsloreglagen. Det ska vara mer ingående, som i vår damallsvenska bibel eller i de tolv halvtimmeslånga avsnitten om lagens taktik. Men det ska också vara större, mäktigare och vildare än förut. Se på Fanny Långs helikopterfint innan hon skadar sig, se hur Halimatu Ayinde gör konst av bollvinster, se för guds skull på Cornelia Kapocs mål mot Växjö!
I den andan spelar vi varje vecka in magasinet Segertåget där det läckraste, värdigaste, klurigaste och klantigaste summeras. Vi pratar fritt till highlights och reder ut märkligheter, som varför domaren dröjde två minuter med att visa ut en djurgårdare. Och så tar vi med läsarreaktioner, där Peters kvalade in.
Jag trodde att syftet framgick, att hans mejl inte behövde kläs av. Men jag trodde fel.
Så får vi inte göra
Lång färd till poängen, så som man kan göra i text men inte i tv, men om ni fortfarande är med kommer den här:
Vi har ingen möjlighet att rama in alla 132 matcher med studio före, under och efter match. Tyvärr inte. Så i stället för att visa en vattenspridare i paus klämmer vi in Segertåget där. Därmed letade sig också Orolige Peters mejl in i halvtid av helgens sändningar utan tillräcklig kontext. Det var 30 sekunders lufttid för ett troll när man som tittare hungrade efter analyser av den pågående kampen.
Så ska det inte se ut.
Jag är tämligen ovan vid tv och har just lärt mig det hopplösa i att säga något i sändning och luta sig mot en fördjupande text. Ett program måste stå på egna ben och det som uttrycks där ska vara heltäckande.
Det lätta nu vore att ta bort Segertåget från kommande sändningar och aldrig närma sig komplexa frågor som det historiska föraktet mot damfotboll. Att låta mejl stanna i inkorgen.
Men det vill inte jag. Jag tror att magasinet fyller ett syfte, att vi ska prata mer och frejdigare om damallsvenskan, inte mindre. Vad som däremot måste till är lite säkrare tonträff, att det framgår vad som är skoj och vad som är allvar. Och mest av allt en tydligare presentation av vad i hela friden det är för magasin som just dragit igång i väntan på andra halvlek.
Såhär: domaren blåser halvtid, highlights visas, statistiken dras, det klipps från arenan, en vinjett rullar och så säger programledaren:
– Välkomna till Segertåget. Programmet som summerar och diskuterar allt från den förra omgången. Du kan titta på oss som ett fristående magasin, men om det för dig är halvtid i en match nu så är det viktigt att påpeka att vi inte är live. Vi kommer babbla på här i tio minuter, men lovar att tystna i god tid till andra halvlek.
Då tror jag att det blir bättre.
Men det ska sägas: jag vet inte med säkerhet. Det här är nytt och jag försöker lyssna på era synpunkter också. Vad tycker ni?
Se hela programmet i spelaren ovan.