Sparkad flopp – nu tillbaka i Öis
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-12-27
”En kamp på liv och död”
Bosse Backman fick sparken av Örgryte 1998 och ersattes av Erik Hamrén.
Efter tio år vid sidan av fotbollen får 59-åringen nu chans till revansch i Öis.
– Det är en rejäl fight som Sällskapet måste ta. Utan att överdriva är det bokstavligt talat en kamp på liv och död och det passar mig och Bengt Kristensson (assisterande tränare) rätt så bra, säger Backman till klubbens hemsida.
Bosse Backham tog över Örgrytes a-lag 1998. Det slutade med att laget tvingades kvala och tränaren ersattes av en viss Erik Hamrén. Efter det nederlaget tränade Backman Trollhättan i två år innan han lämnade elitfotbollen.
”Hitta rutinerna jag hade”
Efter tio år vid sidan av sporten gör nu Backman comeback. 59-åringen presenterades i dag som ny tränare i Örgryte.
– Jag tror att man måste vara ödmjuk realist i det här läget. Det skulle naturligtvis vara galet om jag var i full fas, men när man väl är igång tror jag inte att det är några problem. Det gäller att hitta tillbaka till rutinerna som jag en gång hade, säger Backman.
Med sig tar Backman assisterande tränaren Bengt Kristensson som han jobbade med i Västra Frölunda i slutet på 80-talet. Backman beskriver återföreningen med Öis som omtumlande.
”Ska satsa framåt”
– Det är ungefär som att ha en gammal vän som man har tappat kontakten med. När det går bra för vännen i livet så registrerar man bara det men när det börjar gå dåligt så känner man faktiskt något speciellt. När jag ska redovisa mitt liv i någon form längre fram så hade jag haft svårt att försvara för mig själv om jag inte ställde upp nu. Det är en rejäl fight som Sällskapet måste ta. Utan att överdriva är det bokstavligt talat en kamp på liv och död och det passar mig och Bengt Kristensson rätt så bra.
Med tolv års distans, hur ser du på säsongen 1998?
– Det året skulle jag vara kombinerad sportchef och huvudtränare. Laget var bra och truppen var väldigt homogen. Det var mycket annat runt omkring som inte fungerade så i ärlighetens namn så rullade laget på sin egen kunskap och vi fick påbörjat någonting riktigt bra. Men allt går i vågor och det finns ingen som kan hålla en formtopp hur länge som helst. Klart att det kändes tråkigt att få gå, speciellt när man hade valt att göra en långsiktig satsning. Till skillnad från nu då vi ska gå in och sätta ner hälarna och hålla Örgryte på en bra nivå och satsa vidare framåt.