Larsson: ”Älskar inget så mycket som fotbollen”

Frida Fagerlund

Han kom, han sågs – sen försvann han från rampljuset.

I en lång intervju med Sportbladet pratar Henrik Larsson om sitt nya projekt, Italien-matcher, sin skämtsamma sida och vad han egentligen har pysslat med det senaste året.

– Jag har gjort allt det som jag inte hunnit med annars, säger han.

Henrik Larsson, 46, sjunker ner på ett av de mörkgrå plastsätena på Nationalarenan.

Det här var aldrig hans hemmaplan under landslagstiden men det märks att han trivs ändå. Planen fylls på efterhand, spelare i neongula träningströjor som joggar fram och tillbaka eller lattjar med bollen.

Om han blir sugen på att rusa ner från läktaren och ansluta?

– Det känns ganska skönt ändå faktiskt, sen är det klart att man blir lite sugen när man ser dem springa runt... Men nä, det är ganska skönt.

Det har snart gått ett år sedan Henrik Larsson försvann från rampljuset. Historien kan vi redan; Helsingborg förlorade kvalmötena med Halmstad, degraderades och Larsson lämnade som huvudtränare.

”Har rest, spelat golf...”

Att det fortfarande är känslig mark märks tydligt. Det är egentligen ganska behaglig temperatur på Friends eftersom taket är stängt, men så fort samtalet snuddar vid den sista tiden i HIF blir stämningen kyligare, rent av frostig.

Däremot har Larsson inga problem med att berätta hur han har fördrivit tiden under året.

– Jag har gjort allt det som jag inte hunnit med annars. Resa, spela mycket golf, ja... Mycket av den varan har det blivit.

Mycket aktiviteter.

– Ja, både på hemmaplan och där jag har behövt resa.

Nu ska han ta steget in i det offentliga rummet igen. 46-åringen kommer hädanefter att vara Betfairs ansikte utåt.

– Jag ska bli ambassadör för Betfair så det är en ny utmaning som ligger framför mig där jag ska dela med mig av mina tankar kring internationella matcher och hur jag tror att matcherna kommer att gå, förklarar Henrik Larsson.

”Kände mig inte uppskattad”

Åter till landslaget. Larsson skrattar till när han ska försöka reda ut hur många gånger han egentligen slutade.

– När jag slutade första gången, 2002, hade jag fullt upp med Celtic. På den tiden hade vi ett bra lag, vi var med i inhemska cuper, vi hade ligan och var med ute i Europa, säger han.

– Jag kände väl inte att man alltid fick den uppskattningen som man förtjänade. Samtidigt var grabben inte så gammal och ville inte att jag skulle vara borta. Så det blev ett ganska enkelt beslut.

Hur menar du att du inte kände dig uppskattad?

– Just då kände jag mig kanske uppskattad men efter VM 94 så hade vi en period då vi inte kvalade in till något mästerskap förrän 2000 igen och det mästerskapet gick inte speciellt bra.

– Det var väl lite negativa tongångar fram till 2002, och där hade vi lite oflyt som åkte ur som vi gjorde. Men jag kände samtidigt att grabben var ung och frågade varför jag var tvungen att åka iväg. Då var jag ändå över 30 år och kände att det var dags att kliva åt sidan. Jag tänkte väl att det skulle komma någon annan som ville vara med och leka.

”Svårt att slå Celtic Park”

Henrik Larsson har ett av svensk fotbolls mest imponerande CV. Celtic, Barcelona, Manchester United... Genom åren har han spelat på en hel del stora arenor runt om i Europa – men det finns fortfarande en som slår alla andra.

– Klart att det är Celtic Park. Jag var där i sju år och det är alltid fantastisk stämning, framför allt när man spelade europeisk fotboll. Det var helt otroligt, säger Larsson.

helskärm

– Jag var tillbaka för några veckor sedan och jobbade lite för tv och upplevde trycket på ett helt annat sätt än vad jag gjorde innan. Så det är svårt att slå det.

Uppskattade man det lika mycket när man var i det, som spelare?

– Nej det tror jag inte att någon spelare gör, man har så fullt upp med sitt eget. Det gäller att prestera på planen, för min del att göra mål och spela fram till mål. Då uppskattar man det inte på samma sätt som man gör i dag när man har slutat och åker tillbaka ibland och spelar lite ”låtsasmatcher”.

– Old Trafford var fantastiskt, Camp Nou var också fantastiskt. Men den arenan som jag känner att det var bäst tryck på var Celtic. Den är svårslagen.

Totalt blev det tre mål på tretton matcher i United-tröjan 2007. Klubben, med legendaren Sir Alex i spetsen, vann ligan samma år.

Hur blev det egentligen, fick du en medalj?

– Nej, jag fick ju inte det. Jag vet inte om den ligger i någon låda någonstans och väntar på mig men jag fick aldrig någon medalj i alla fall.

”Vad ska jag annars göra?”

Några år senare var fotbollskarriären över. VM-kvalmötet med Danmark 2009 blev sista landskampen, på riktigt denna gången.

Någon saknad efter att dra på sig det blågula stället kände han inte tiden därefter.

– Nej, det gjorde jag inte. Klart att man följde och fortfarande följer landslaget i den mån det går men där var väl ingen saknad av att spela igen. Jag höll på ganska länge, var 38 år... Hade väl ganska ont i kroppen och kände att det var dags att lägga av, säger Henrik Larsson.

– När det gör ont i kroppen, när du har svårt att gå upp dagen efter en match, då är det inte lika roligt längre. Det tajta matchandet och hela den biten, det blir svårare och svårare.

Många spelare verkar rädda för livet efter fotbollen, att man vill hålla fast vid den. Var det självklart för dig att bli tränare?

– Vad ska jag annars göra för något? Precis som att du har gått dina utbildningar för att göra det här så har jag gått min utbildning inom fotbollen. Jag vet inte hur många år, men det är ganska många.

Larsson slår på den där självklara tonen i rösten innan han fortsätter:

– Det finns inget som jag älskar så mycket som fotboll. Ska man göra någonting så måste man ha passion för det så därför var det ganska naturligt för min egen del att stanna kvar inom fotbollen.

Gjort mål mot Italien

Bakom oss är träningen nu i full gång. Ett dubbelmöte mot Italien senare kan Sverige vara klart för VM 2018.

Henrik Larsson är optimistisk inför den tuffa uppgiften.

– Jag tror vi har goda chanser, jag tycker vi har ett bra svenskt landslag under Janne Andersson. Italien har väl inte övertygat, då hade de tagit den där förstaplatsen i gruppen, säger Larsson och tillägger:

– Jag vet inte om det är mitt hopp som talar eller vad det är, men jag vill verkligen att Sverige ska gå till VM.

Du har ju mött Italien.

– Ja, det är verkligen längesedan.

Och gjort mål mot Italien.

– Hm...

EM 2000.

– Ja, det gjorde jag ju! Det stämmer. Det hade jag helt glömt. Jag börjar bli lite äldre nu och har glömt sånt haha.

Larsson medger att det är något alldeles extra att möta en så pass stor fotbollsnation.

– Klart att det är en speciell motståndare, en av de största. Men jag tror att alla som är därute verkligen ser fram emot att gå ut och göra det. Särskilt inför ett fullsatt Friends. Det är perfekt, säger Henrik Larsson.

Hur är den känslan, att kliva ut på en arena där allt är gult och blått?

– Det är en underbar känsla. Jämfört med bortaplan så är det här betydligt bättre. Därför hade jag kanske föredragit att Sverige skulle starta borta och avsluta hemma. Men du vet... Det är en fantastisk känsla, hur många tar den här arenan in?

Runt 50 000.

– Det är väldigt många som håller på Sverige.

”Jag kan också skoja”

Någonstans här börjar samtalet styras in på saker som Larsson inte har någon lust att snacka om. I stället börjar vi prata om det här med personlighet.

– Jag försöker alltid vara mig själv, oberoende av jag gör. Sen måste man givetvis känna av läget, hur det är, hur man kan vara och hur man ska vara. Det ingår ju i det sociala spelet, säger Henrik Larsson.

– Jag tror kanske att folk har sett den här seriösa sidan av mig, men jag kan också skoja.

Vad får dig att skratta då?

– Roliga skämt får mig alltid att skratta. Roliga händelser får mig alltid att skratta.

Just det, vad hade egentligen Henrik Larsson tyckt om att spela på Friends? Tillhör han skaran som föredrar gamla, anrika arenor eller går nybyggt också bra?

– Råsunda var fantastiskt och det här ser också jättefint ut. Klart man hade velat testa att spela här också men man håller bara på en viss tid under karriären. Det är så det är. Min karriär var helt enkelt inte tillräckligt lång för att jag skulle få spela här, avslutar han.

Se Sveriges matcher på Kanal 5 – och hela VM-kvalet på Eurosport Player