”Jag vill inte svika pappa”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-09
Villarreals stjärna Giuseppe Rossi berättar om familjetragedin som gjorde honom till världsspelare
VILA-REAL. Giuseppe Rossi var bara tolv år när han lämnade USA och tog flyget över Atlanten för att fotbollsfostras i föräldrarnas Italien.
Tio år senare har han spelat i Europas tre stora ligor, men det var först efter en personlig tragedi som han tog steget upp till världseliten.
–När min pappa dog fick jag en helt ny motivation på planen, säger Villarreals anfallsstjärna som ska förstöra festen för Real Madrid på Bernabéustadion i kväll.
José Mourinhos lag tar emot Villarreal med säsongens andra förlust i bagaget och med Gonzalo Higuaín och Pepe på skadelistan. Efter Barcelonas säkra tre poäng i går är man pressade att slå tabelltrean för att hänga på i toppen.
För Villarreal kunde läget inte vara bättre. Champions League-platsen är ohotad och i veckan slog man ut Valencia ur spanska cupen med 4–2, efter två mål och en assist av Giuseppe Rossi.
– Det är otroligt tufft att konkurrera med Barcelona och Real Madrid, för i slutändan kommer det att handla om dem två. Å andra sidan får vi inte så mycket erkännande som vi är värda och på ett sätt är det bra för det gör att vi behåller fötterna på jorden och får bränsle att gå ut och ta för oss, säger Rossi när Sportbladet träffar honom efter träningen på Madrigalstadion i samhället Vila-real.
Han kom hit för tre år sedan, men den långa fotbollsresan började långt innan dess. Född i New Jersey 1987 av italienska föräldrar började Giuseppe spela ”soccer” och titta på Milan på helgerna tillsammans med pappa Fernando, som själv var fotbollstränare. Redan som tioåring visade sig Giuseppe vara en talang långt utöver det vanliga och två år senare slöt han familjecirkeln och flyttade tillbaka till Italien och Parma på ett talangkontrakt.
Hoppas på förlängning
Via Manchester United, Newcastle, Parma igen och Villarreal hade Rossi redan som tjugoåring spelat i samtliga tre stora europeiska ligor. Under hösten har han representerat Cesare Prandellis nya landslag som lagkapten.
– Jag tittade alltid på Serie A och ”gli azzurri” som barn. Därför valde jag Italien, även om jag hade möjligheten att spela för USA flera år tidigare, säger Giuseppe Rossi.
Du lämnade USA när du bara var ett barn och har flyttat runt i hela Europa. Hur smälter du in i ett landslag, där många fortfarande knappt lämnat mammas gata vid 35 års ålder?
– Jag har haft ett annorlunda liv jämfört med de andra. Jag lämnade skolan, kompisarna och familjen när jag var tolv. Min dröm var att bli fotbollsspelare, så jag fick offra det andra. När mina kompisar pratar om college och annat de gör så tänker jag ”det vill jag också göra”, men samtidigt vill jag ha det här livet.
Själv hoppas han förlänga med Villarreal i dagarna, men med nio mål på la ligas inledande 16 omgångar omgärdas Giuseppe Rossi av transferrykten från hela fotbollseuropa. På Twitter finns en grupp som lobbar för att få honom till Milan och redan förra sommaren såg en affär med den italienska jätteklubben ut vara i hamn.
– Haha, det var udda. Jag fick ett sms från en kompis: ”Hej, vilken grej, du har skrivit på för Milan!” och jag förstod inget, så jag gick in på internet och läste. Det var någon som hade hackat sig in på Milans hemsida och skrivit.
Så du ska inte dit och bilda anfallspar med Zlatan Ibrahimovic?
– Nej, det finns ingen kontakt mellan mig och klubben. Men Zlatan är fantastisk, han gjort massor med viktiga mål för sina lag. När man kan göra det är man en av de bästa, Zlatan har vunnit titlar varje år och det är det som gör honom till en av de största.
”Allt kommer naturligt”
I Villarreal bildar Rossi i stället anfallspar med brassen Nilmar och tillsammans har de två i år gjort 21 av lagets 32 ligamål.
– När jag spelar med Nilmar kommer allt naturligt. Förra året gjorde vi inte jättemånga mål, men i år har vi spelat ihop mer och har lärt oss av varandra. Hittills har vi gjort massor med mål.
Men det är inte bara samspelet med anfallskamraterna som lyft Giuseppe Rossi en nivå den här säsongen.
När hans pappa Fernando dog förra året lovade Giuseppe sig själv att fokusera ännu mer på fotbollen för att hedra pappan som varit hans trognaste supporter genom livet.
– Han var alltid med mig och är den som gjort mig till den jag är och jag vill inte svika honom nu. Jag känner mig mer motiverad att spela nu än tidigare, inte bara för mig själv utan för min familj. Det här är en dröm som inte bara jag haft sedan jag var liten, säger Rossi.