Hemligheten bakom AIK-boomen i landslaget
Quaison och Isak bereder vägen för fler: ”Kan se honom där i framtiden”
Uppdaterad 2019-04-01 | Publicerad 2019-03-31
AIK kliver in i allsvenskan som regerande mästare för första gången på nio år.
Parallellt med de sportsliga framgångarna sker en ”gnagar-boom” i landslaget – ett resultat av en lång tids hårt arbete.
– Vi har lyckats hittat en balans som innebär att vi de senaste tio åren har haft våra mest resultatrika år någonsin sett till tabellplaceringar och spelarförsäljningar, säger sportchefen Björn Wesström.
Robin Quaison står på Ullevåls gropiga gräsmatta med armarna i sidorna och tittar oförstående på tv-reportern som nyss ställde en fråga om hans nya landslagsmål.
– Det är svårt för mig att stå här och prata om mitt mål när vi förlor... när vi bara tog en poäng i matchen, svarar han med besvikelse i rösten.
Bara genom den intervjun vann anfallaren säkert över ännu fler supportrar på sin sida. Faktum är att landslaget – trots tappad ledning på stopptid mot Norge – kan lägga de två första EM-kvalmötena bakom sig med känslan att man är på rätt väg.
Mycket är tack vare ”nya” spelare som Quaison, Alexander Isak men också Kristoffer Olsson. Trion har en sak gemensamt: de har alla fått sina stora skjuts i karriären i AIK.
Lägg därtill den rutinerade Sebastian Larsson som anlände till klubben förra sommaren.
”Inte så töntigt med landslaget längre”
Sportchefen Björn Wesström tycker inte att det är speciellt märkligt att ”gnagare” plötsligt har blivit landslagsfrälsta.
– Jag tror att landslaget för AIK:are har varit lite töntigt tidigare. Klapphattskänsla och hela den grejen. Att man har tyckt ”vi är mycket coolare än det där”, säger Wesström.
– Men när våra egna kommer in i det, ja, då behöver man nog förändra bilden. Tänka att det kanske inte är så himla töntigt i alla fall. Om Robin Quaison presterar i den där miljön, då vill man ju vara någon slags del av den framgången.
Att AIK har varit svältfödda på landslagsspelare är ingen hemlighet. För några år sedan hette det att Stockholmsregionen – med undantag för BP – inte kunde få fram spelare överhuvudtaget.
”Kanske inte det roligaste”
Wesström förklarar att Quaison och Isak, som båda har kommit upp via AIK:s ungdomsverksamhet, är effekten av en tydlig truppstrategi med kvoter som inkluderar internationell, nationell och intern rekrytering.
– Utifrån det så har vi trott väldigt mycket på kvoten Stockholmsspelare, att de ska kunna göra skillnad. Inte bara fungera som någon slags utfyllnad, säger sportchefen.
– Tittar man på truppen i dag så är det fler spelare i Stockholmskvoten än i den nationella. Så det vi håller på att göra är att byta ut spelare som vi tidigare har haft i den nationella kvoten, för att i stället tillföra spelare med Stockholmsbakgrund.
Brytpunkten, att fokusera mer på lokala förmågor, kom i samband med försäljningen av Helgi Danielsson 2013.
– Det kanske inte var det beslut som tränaren tyckte var roligast, i det här fallet Andreas Alm. Men det togs för att utrymmet och speltiden för Robin Quaison skulle öka, säger Wesström.
– Den typen av beslut, att försöka formera truppen på ett sätt som gör att dessa spelare verkligen har en möjlighet att nå sin fulla potential, det är så vi har jobbat under i alla fall de tio år jag har varit kopplad till A-truppen. Vi kan inte ta åt oss någon ära, men vi kan åtminstone se till att de har getts bästa möjliga förutsättningar.
”Senaste tio åren våra mest resultatrika”
I begreppet ”allsvensk storklubb” ingår en rad olika beståndsdelar. Dels ska man år efter år slåss i den allsvenska toppen, helst av allt rada upp SM-guld. Bara det är enklare sagt än gjort.
Ur de egna leden ska det formas fullfjädrade A-lagsspelare, som sedermera säljs vidare utomlands för att inbringa ett ekonomiskt tillskott.
För att nå de riktigt stora pengarna krävs dessutom Europaspel.
– Det svåra är att hitta balansen. Vi har lyckats hittat en balans som innebär att vi de senaste tio åren har haft våra mest resultatrika år någonsin sett till tabellplaceringar och spelarförsäljningar, säger Björn Wesström.
– Det säger väl något om att vi har lyckats med saker och ting på flera fronter. Att lyckas inom ett område kan gå, men att lyckas inom flera är desto svårare.
BP är den klubb i Stockholmsregionen som ofta lyfts fram som särskilt framgångsrik när det kommer till talangutveckling.
I Sveriges startelva mot Norge fanns det exempelvis två spelare med bakgrund i Västerortsklubben (Albin Ekdal och Ludwig Augustinsson).
– BP:s grej har varit att få fram spelare, säger Björn Wesström och poängterar att A-lagets meriter däremot är blygsamma.
”Hammarby tar efter oss”
Av Djurgården och Hammarby tycker sportchefen helt klart att den sistnämnda klubben sticker ut.
– Hammarby gör en liten hybrid av det som vi har hållit på med ett tag och som även de gjorde längre bak i tiden, säger Wesström.
– När de ramlade ur allsvenskan råkade de ut för samma grej som vi gjorde en gång med Café Opera. Du kan inte bedriva elitverksamhet för två seniorlag samtidigt eftersom den typen av satsningar bygger mycket på att du kan ha med A-laget i den högsta serien och även ha samarbetsklubbar.
I dag samarbetar AIK med Vasalund medan Hammarby kollaborerar med IK Frej Täby.
Björn Wesström framhåller att de ”givetvis inte har copyright på idéerna” men säger att det är tydligt att Hammarby har inspirerats av antagonistens arbetssätt.
Flera före detta medarbetare i AIK (exempelvis Micke Hjelmberg, Stefan Olsson och Lukas Syberyjski) återfinns numera i Hammarby och Frejs verksamheter.
– Det är självklart inte en slump, säger Wesström.
– Idéerna flyttar ju med personerna. Klart att de ser till att bygga en hybrid av något som fungerar...
Sportchefen tystnar ett slag innan han tillägger, med ett leende:
– ... Sedan kan jag väl tycka att det rent regionalt vore mer logiskt om Hammarby jobbade med Enskede snarare än Frej, som ju är norr om Stockholm.
Goitom: ”Du får inte chansen bara för att”
Allt det här låter ju väldigt bra, förstås. En snabbtitt på AIK:s mest återkommande startelva i allsvenskan är också ett bevis på att arbetet bär frukt.
Men finns det inte en fara i att falla ur spår när pengarna – och de titelmässiga belöningarna – börjar trilla in?
Samtidigt som A-landslaget mötte Norge fanns en annan ung AIK-talang med i det svenska U21-landslag som ställdes mot Skottland. 18-årige Bilal Hussein fick inte bara chansen från start utan blev också den förste spelaren född på 2000-talet att göra mål.
Mittfältaren är en sådan spelare som supportrarna sitter och hoppas på men som än så länge inte har fått förtroende fullt ut i A-laget.
Lagkaptenen Henok Goitom menar att möjligheter kommer dyka upp – och då gäller det att han förvaltar dem på bästa sätt.
– I ett storlag får man inte chansen bara för att, man får chansen för att man är bättre än de andra i laget, säger Goitom.
– Just nu är det en mördande konkurrens på mittfältet. Men vi som ser Bilal varje dag ser verkligen utvecklingen. Han vågar hålla i bollen, spela framåt i planen, kombinera... Det gör man inte om man inte har ett stort självförtroende.
”Kan se Bilal i landslaget”
Henok Goitom menar också att det gäller att ha flytet på sin sida och lyfter fram det klockrena exemplet i Robin Jansson som på mindre än ett år tog sig från IK Oddevold, bärgade ett SM-guld med AIK, för att sedan gå vidare till Orlando City i MLS.
Skador på andra spelare samt en vänsterfot är några av faktorerna bakom mittbackens succé.
– Men sedan gäller det också att inte bli en ”passagerare” när man väl får chansen, fortsätter Goitom.
– Man måste ta initiativ, våga vända upp och göra sin gubbe. Då ser folk, ”wow, vilken kvalitet!”. Men skulle man tappa bollen i stället blir reaktionen förstås den omvända.
Han menar att Bilal Hussein definitivt har tillräckligt med talang.
– Förhoppningsvis kan han stega upp ännu en nivå i år. Då kan man kanske se honom i landslaget i framtiden, säger Henok Goitom.
Förutspådde Quaisons framgång
Det kanske låter som stora ord, men Goitom har visat sig ha ett bra öga för sådant där.
2013 skrev han en lång hyllningskrönika till en då 19-årig Robin Quaison.
”Jag hoppas få se dig spela på de stora fotbollsplanerna på tv från min soffa och känns stolthet” löd den sista raden.
Sex år senare fick Quaison till slut sitt verkliga genombrott även i landslaget.
– Först och främst känner jag självklart stolthet, vi kommer från samma område. Å andra sidan: jag är inte chockad. Ibland känner man bara direkt att ”de här kan leverera”. Att det enda man är rädd för är att de ska ta fel beslut i karriären, säger Henok Goitom.
– Samma sak med Isak när jag såg honom första gången. Jag skrev det på Twitter då också, att han hade kapacitet att gå hela vägen.
”Ett steg bakåt behöver inte vara fel”
En del hävdar att Alexander Isak valde fel när han som 17-åring såldes vidare för en allsvensk rekordsumma till storklubben Dortmund.
Henok Goitom ser det bara som en styrka att anfallaren nu levererar i holländska Eredivisie, som dessutom har förärat honom en plats i landslaget.
– Han går till Dortmund och får inte spela på 1-2 år. Antingen bryts man ned av det eller så blir man starkare, säger Goitom.
– Det så lätt att gå ned sig mentalt när man tar ett steg bakåt, men det betyder inte att det är fel. I Holland får Alex Isaks talang komma till sin rätt, där får han ytorna han behöver. Då kan man ta tre steg framåt i slutändan.
Wesström: ”Extremt viktigt att de bryter isen”
Att talangutveckling leder till försäljningar som i sin tur genererar viktiga intäkter har vi redan slagit fast.
Men hur stort blir symbolvärdet för AIK när flera betydande landslagsspelare har en bakgrund i klubben?
– Det betyder jättemycket. Dels är det en enorm stolthet. Personligen blir man väldigt glad för spelaren och även hans familj, säger Björn Wesström.
– Men symbolvärdet, som du pratar om, är också viktigt. Det här är killar som är lokalt kopplade till Stockholm och AIK på ett väldigt tydligt sätt. De kom på guldfesten 2018, trots att de inte ens spelade, för att det är en del av dem.
Att spelarna kan fungera som en inspirationskälla för andra väger givetvis också tungt, menar sportchefen.
– Det finns väldigt många ungdomar i förorten som lever under tuffa förhållanden och som har allt annat än en utstakad elitväg framför sig. Det handlar om extremt hårt jobb, säger Björn Wesström.
– Men när man ser de här exemplen så ser man ju att det går. Det är extremt viktigt att de finns där och bryter isen. Att prata om att man vill nå hela vägen är en sak, man måste också visa att det går.
”Jättemycket outnyttjad potential”
Liksom Henok Goitom tror Wesström också att en sådan som Bilal Hussein kan gå långt.
– Bilal är i en fas där han uppenbarligen är en av de bästa yngsta spelarna i Sverige, ur ett landslagsperspektiv. Sen är frågan hur långt det räcker i en allsvensk tävlingsmiljö, säger Björn Wesström.
AIK:s subjektiva bedömning är att U19-spelare generellt skulle kunna tävla på en division 2-nivå, den svenska fjärdeligan.
– Så om man ställer sig själv frågan: ”är det svårt att ta sig från U19 till A-laget?”. Tja, hur många division 2-spelare tar sig till allsvenskan? Inte så många, säger Wesström.
Sportchefen uppskattar att Hussein, som är i toppen av U19-kedjan, befinner sig någonstans mellan division 1 och superettan prestationsmässigt.
– Så det gäller för oss att se till att han växer för vi tror att han har jättemycket outnyttjad potential, menar Björn Wesström och slår återigen fast vikten av genomgående stabilitet.
– Det är utmaningen, kontra då att fokusera på att slå Östersund och vinna nästa match. Men vi har visat att vi har hittat en bra balans.
AIK:s premiärmöte med Östersund har avspark 15:00