Gagliolo: ”Giffarna ville inte ha mig”

Landslagets skräll i längre intervju

Johan Flinck

För åtta år sedan tänkte Riccardo Gagliolo lägga av med fotbollen.

Ingen klubb hemma i Italien ville ha honom och Gif Sundsvall tackade nej när hans morfar frågade dem.

Nu är han nybliven svensk landslagsman.

– Vilken story det är, säger 29-åringen.

Sommaren 2011:

Efter att vunnit ligacupfinalen mot Arsenal med Birmingham skriver Sebastian Larsson, given i landslagets startelva, på för Sunderland i Premier League.

Andreas Granqvist är bofast i landslaget och lämnar Groningen för Genoa i Serie A.

Efter att tillhört Juventus i tre år skriver Albin Ekdal på för Cagliari sedan han debuterat i landslaget någon vecka tidigare.

Mikael Lustig är också given i landslaget och ska några månader senare skriva på för Celtic.

I Ligurien i Italien går 21-årige mittbacken Riccardo Gagliolo runt och är olycklig. Hans klubb Sanremese har ett år tidigare vunnit regionalligan och avancerat till den italienska fjärdeligan, där man lyckats hålla sig kvar. Men nu har klubbens president anhållits för att ha hotat och utpressat sina egna spelare. Kontrakten rivs och laget läggs ner.

Skulle lägga av som 21-åring

Gagliolo hittar inte någon ny klubb. Hans svenske morfar i Sundsvall frågar Giffarna om han kan få spela med dem.

– Men Giffarna sa nej. Jag vet inte varför eller med vem morfar pratade med, berättar han för Sportbladet.

Mittbacken bestämmer sig för att lägga av med fotbollen.

– Jag ringde min bror Stefano, som hade åkt till Australien i ett halvår, och sa att jag kommer över till honom. Jag tänkte att jag kan säkert hitta ett jobb där.

Men innan Riccardo Gagliolo kommer iväg får han kontakt med Cristiano Giuntoli, då sportchef i Carpi i Serie C, numera i storklubben Napoli.

– Han sa till mig att komma och provspela ett par månader i Carpi. Efter det skrev jag på ett treårskontrakt från sommaren 2012. Jag fick 1200 euro i månaden och gratis måltider.

Samtidigt som Larsson, Granqvist och Lustig spelade EM i Ukraina började Gagliolo om sin karriär.

Efter att varit med och tagit Carpi hela vägen till Serie A 2015, åkt ur den italienska högstaligan direkt, spelat ytterligare ett år i Serie B och gått till Parma 2017 är Riccardo Gagliolo plötsligt, som 29-åring, landslagskamrat med Granen & Co.

– Vilken story det är, som han själv säger. Jag har jobbat hårt varje dag för att ta mig hit. Det är en dröm som gått i uppfyllelse.

helskärm

Ekdal och Helander tolkar

Riccardos mamma Eva Svensson, från Njurunda utanför Sundsvall, var på semester i lilla Andora, nära den franska gränsen, på 1980-talet när hon träffade mannen som skulle bli Riccardos pappa.

Riccardo är född och uppvuxen i Italien.

– Men jag var hos mina morföräldrar i Sundsvall varje sommar när jag var barn, fram till för kanske tio år sedan. Sedan dess har det varit för mycket fotboll på somrarna.

Föräldrarna är separerade numera och sedan fem-sex år bor mamma Eva i Sundsvall igen tillsammans med Riccardos bror Stefano.

– Så jag försöker komma till Sundsvall när jag kan.

Gagliolo, som kallas Thor eller Il Vikingo i Italien, förstår svenska men pratar helst inte språket, och hans engelska är ganska knagglig.

Därför håller han sig helst nära Albin Ekdal eller Filip Helander på samlingen.

– De pratar riktigt bra italienska och kan översätta till mig. På lagmötet i går hade jag Albin på min ena sida och Filip på den andra (skratt).

Med största sannolikhet är Gaglilolo den förste spelaren i svenska landslaget som (helst) inte pratar svenska.

– Men ute på planen är det inga problem. Där förstår jag allt – ”höger, vänster”, säger han på svenska.

”Landslaget är en stor familj”

I italiensk press har det hävdats att du höll på Italien i playoff-mötet till VM 2018 – stämmer det?

– Jag var på plats på San Siro och såg matchen. Jag hade dubbla känslor i mitt hjärta. Jag höll på Sverige för kärleken till min mamma och det här landet och var väldigt glad för Sveriges skull när de klarade det. Men jag hade också varit glad om Italien hade vunnit. Det var en svår match för mig.

Hur fick du veta att du var uttagen?

– Stefan (Pettersson, landslagschefen) ringde för två-tre veckor sedan och kollade mitt intresse och jag sa att jag gärna ville spela för Sverige. Janne var och kollade på en match och ringde sedan mig. Jag blev väldigt glad.

Vem var den förste du berättade det för?

– Min bror Stefano.

Vilka är dina första intryck efter två dagar med landslaget?

– Det är som en stor familj. Alla är väldigt trevliga. Sedan är planen på Friends väldigt snabb.

Kan du sjunga den svenska nationalsågen?

– Nej (skratt). Jag vet att den heter ”Du gamla, du fria”, men jag kan inte den.

Vem var din idol som barn?

– Fabio Cannavaro.

Du är väl Juventus-fan?

– När jag var liten ja, för att min pappa var det. Nu är jag Parma-supporter.

Vilka är dina styrkor som spelare?

– Jag är fysisk och bra på huvudet. I Serie B gjorde jag en hel del mål, många på nick.

Svagheter?

– Jag kan bli bättre med fötterna. Jag är ingen dribbler.

Guider internationell fotboll:

Allt om Champions league Allt om Europa league Allt om EM-kvalet herrar Allt om EM-kvalet damer