Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Ringer hem när det är som tuffast”

Publicerad 2011-06-18

Den tyska mentaliteten höll på att sänka svenskorna

Flytten till Tyskland blev en krock med den råa mentaliteten.

Nu berättar landslagets tre Bundesligaspelare om att sågas av klubbkamrater, härdas och ringa hem för att söka tröst.

– Man är trött hela tiden av alla intryck. Det är så hårt både på och utanför planen, säger Sara Thunebro.

”Går inte vara så rak” Jessica Landström är ett av tre svenska Tysklandsproffs. I Frankfurt hade hon problem med den tyska mentaliteten till en början, men har nu anpassat sig till den.

Som 30-åring var Sara Thunebro sugen på förnyelse. Vänsterbacken skrev på för Frankfurt, dit hon gick efter att ha varit Sveriges bästa spelare i EM 2009.

”Helt andra krav”

Skillnaden var påtaglig. Hon behärskade inte språket, men tränarna och medspelarnas ton på träningarna gick inte att ta fel på.

– Det är helt andra krav och annan mentalitet än i Sverige. Alla intryck varje stund gör att man blir trött. Man fokuserar, men förstår inte ett ord.

Skulle du kalla stämningen råare?

– Ja. De hymlar inte. Slår man en dålig passning får man höra det från alla. Ingen säger ”kom igen, du kan bättre!” eller ”bra tänkt!”. Det spelar för fan ingen roll hur man tänker om inte passningen går rätt.

Hur hanterade du situationen?

– När man inte har familj och vänner där saknar man att bli omhändertagen. Man är så trött och så finns ingen där. Man får köra Skype (telefon via datorn) med familjen när det är som tyngst.

I juli förra året kontrakterade Frankfurt Jessica Landström. Ungefär samtidigt lämnade Antonia Göransson, då 19 år, Kristianstad för Hamburg.

Nådde sin brytpunkt

Väl framme bemöttes de likadant som Thunebro. Hårda ord och klagomål varje träning. Landström beskriver att ”jag vet inte hur elaka de var, för jag förstod inte exakt, så jag svarade bara ’kein Problem, kein Problem’ (’inga problem’) när de ropade.”

Till sist nådde alla tre sin brytpunkt. Tillropen blev inte snällare, men de själva vande sig. I dag upplever de snarare att ”det svenska” är för mjäkigt.

– Jag saknar det lite i Sverige. Man slår en pisspass och tänker ”jag slog en pisspass, vilken katastrof”, så får man höra ”tanken var bra”. I Tyskland säger de ”det var en skitpass”. Om du ändå säger det för dig själv, varför ska man hymla om det? säger Landström.

Tar du med dig din tyska mentalitet till landslaget?

– Det går inte att vara så rak. Man får anpassa sig och inte skrika ”bollen ska komma här!”. De kanske vet det, men säga jag rakt ut bryter jag mot våra sociala regler.

Följ ämnen i artikeln