Bank: Blåvitt räcker inte till i guldstriden

Aftonbladet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-10-07

Med frossfacit i hand: Det var alltså en söndag som gjord för blåvita flaggor i guldstriden.

Om det inte vore för blåränderna.

Om det inte varit för att IFK Göteborg redan hissat vit flagg.

De missade chanserna, de ogina domsluten, det tappade mittfältet och den onödiga slutsekundsstraffen.

När IFK Göteborg halkat på Tele2 rasade MFF ner i Rambergsravinen, det var först när de redan gett upp som de förstod precis hur mycket de tappade poängen i går egentligen betydde.

De hade kunnat starta veckan som guldvittrande vargar, men nu står de där och kikar över axeln och undrar hur långt det är till lagen under Europa League-linjen.

– Malmö har nog redan börjat trycka guld­tröjorna, sa Mikael Stahre.

Och även om MFF varken tryckte eller ryckte i går så kom de en match närmare guldet, IFK Göteborg en match längre ifrån.

När göteborgarna rann ut från omklädnings­rummet var det med matlådor i händerna och utan ursäkter.

– Klart det känns surt, sa Adam Johansson.

– Klart det är tungt, sa Jakob Johansson.

Om de nu haft lust att skylla 2–1-förlusten på något så skulle de inte först och främst leta bland de missade chanserna, de ogina domsluten, det tappade mittfältet och den onödiga slutsekundsstraffen.

Det räckte med att peka på det där Dif.

Djurgården tunga att möta

Om Malmö hackade mot Häcken så var det här något annat. Blåvitt mötte helt enkelt ett bra, glädjefyllt och bekymmersfritt fotbollslag, på bortaplan.

Per-Mathias Högmo överraskade med att möta allsvenskans tyngsta innermittfält med två lättviktare. Simon Tibbling och Yussif Chibsah mot Jakob Johansson och Philip Haglund – om de hade mötts fot mot fot så hade vi fått sopa blårandiga benrester hela kvällen.

Alltså struntade Dif i mitt­fältet.

De spelade 6-0-4.

Jo, jag överdriver en smula, men helt osant är det inte. Tibbling och Chibsah föll ner som två extra backar, och jag var övertygad om att det var en medveten manöver. Den ledde till att IFK:s mittfältare blev hängande i luften utan närkamper att ta och utan några bollar att ta hand om.

– Vi hade kanske kunnat kliva fram och tokpressa, men det kan vara dumt också. Det blev en konstig match, sa Jakob Johansson efteråt.

Om de hade klivit upp hade de lämnat Mattias Bjärsmyr och Hjalmar Jonsson åt duellspel mot Amadou Jawoh och Erton Fejzullahu. De gjorde rätt som lät bli.

När jag frågade Högmo om planen sa han att jag hade sett helt rätt – men att det verkligen inte varit meningen. Däremot tyckte jag att det var rätt lyckat, för även om Blåvitt fick ett ledningsmål (ett fint skott av Jakob Johansson) precis före paus så var Dif bra med i matchen.

Och i den här arenan, den här hösten, är de tunga att möta.

Det blev köttbullar i går

– Det blir tufft för den som tar över efter dig här, sa Stahre och kramade om Högmo.

Jo. Det här är en klubb där de flesta läktarsångerna sjungs om en avgående tränare, men det är också en klubb där ledningen gjort det mesta rätt de senaste månaderna.

Ett exempel: Efter paus bytte de in Haris Radetinac och Aleksandar Prijovic, två balkanbördiga bollspelare som de flesta andra lag hade älskat att ha i startelvan. Radetinac var blek i går, men Prijovic blev en referenspunkt som gjorde att Djurgården var vassare än IFK i en match som till slut bara handlade om anfall, öppna dörrar och fullt blås. Blåvitt behövde vinna, Djurgården var inte rädda för att förlora – det blev som det blev.

Martin Broberg kvitterade från distans, och med tio minuter kvar var kändes det självklart att det fanns ett mål kvar i matchen. Pontus Farnerud missade sin chans, Robin Söder missade sin, och när det var tre sekunder kvar av stopptiden tyckte den fenomenale mittbacken Daniel Amartey att han försvarat färdigt.

Han klev fram, Hjalmar Jonsson kom fel – och så blåste Stefan Johannesson straff.

Marginalerna var så försvinnande små, därför beundrar jag IFK Göteborgs spelare som vare sig gnällde eller skällde.

De räckte inte till i går. De kommer inte riktigt att räcka till i guldstriden heller.

– Vårt mål har varit att bli topp-tre, sa Adam Johansson, och det tänker vi bli.

Han fingrade på sin matlåda och drog vidare ut mot spelarbussen för en lång resa hem.

Det blev köttbullar i går. Det blir ingen pyttipanna i år.

KOLLA, IFK HADE FYRA RAKA SEGRAR – SEN KOM RASET

IFK Göteborg– Åtvidabergs FF 3 –0

Halmstads BK–IFK Göteborg 0–1

IFK Göteborg–AIK 3–1

IFK Göteborg– Gefle IF FF 3–1

Kalmar FF–IFK Göteborg 2–1

Djurgården - IFK Göteborg 2–1