Asahara: Sättet Chelseaakademin behandlas är sorgligt
”Thank you for being blue”, skriver Chelsea i en hyllningstext till ännu en egen produkt som sålts.
Den senaste i raden av försäljningar som lär få Chelseafansen att drömma om transferförbud snarare än nya nyförvärv.
Sättet en av världens finaste ungdomsakademier numer behandlas är rent av sorgligt.
Minns ni transferförbudssäsongen 2019/2020? När Frank Lampard tränade Chelsea och tvingades förlita sig på klubbens akademi då värvningar inte var tillåtna.
När spelare som Mason Mount och Tammy Abraham fick sina stora Premier League-genombrott.
När plötsligt produkter från klubbens fantastiska ungdomsakademi fick visa sig i en Chelseatröja snarare än i andra klubbfärger.
I dag, fem år senare, finns det lösa rykten om att ett nytt transferförbud kan vara annalkande.
Det finns nog Chelseafans som till och med hoppas på att så blir fallet.
När detta skrivs har Joao Felix osannolika Chelseaåterkomst precis officiellt presenterats. Det har också blivit officiellt klart att Conor Gallagher har sålts till Atlético Madrid. En värvning som Chelsea på ett vis finansierar åt Atlético genom att köpa deras oönskade forward. Samma forward som Chelsea valde att inte köpa loss efter ett ganska intetsägande korttidslån för så sent som ett drygt år sedan. Och den enda anledningen till Felix-värvningen, av allt att verka, var att den egentliga ”Gallagherförsäljningsfinansierande” värvningen av Samu Omorodion kraschade.
Ja, ni läste rätt. De värvar alltså spontant en spelare de för ett år sedan inte ville ha för ett mångmiljonbelopp för att kunna sälja en egenfostrad supporterfavorit som de egentligen enbart behöver sälja på grund av massa andra värvningar de gjort.
Thank you for being a blue?
Ni borde snarare skämmas för hur detta skötts än att tacka.
Inte så många egna produkter kvar att sälja
Felix blir i alla fall klubbens tionde värvning denna sommar. En sommar där de, förutom Gallagher, även sålt spelare som Ian Maatsen, Lewis Hall och Omari Hutchinson för att på något sätt finansiera överflödet av nya spelare som kommit in. Precis på samma vis de sålde tidigare nämnde Mason Mount till Manchester United för ett år sedan, när de också värvade allt som gick att värva utan någon mer plan än att det skulle vara unga spelare på jättelånga kontrakt. Och fler spelare behöver dessutom fortfarande säljas för att inte behöva bygga ut omklädningsrummet ännu en gång. För truppen i dagsläget är inte direkt strömlinjeformad, om vi säger så. Nu måste man ju dessutom även sälja en drös spelare som värvats in eftersom de börjar få slut på egna produkter att sälja. Armando Broja och Trevoh Chalobah finns ju i och för sig kvar och lär skeppas innan sommaren är slut. Men i övrigt finns bara Levi Colwill (inte kan de väl sälja honom också?) och en skadad Reece James kvar i A-truppen från Chelseas, erkänt fina, akademiverksamhet.
Varför då helst sälja egna produkter?
Jo, för de genererar ju mer intäkt i bokföringen och på så vis tillåter mer investeringar på nya spelare.
Är någon av sommarvärvningarna nödvändig?
Det är viktigt att poängtera att Chelsea är långt ifrån ensamma i Premier League numer när det handlar om att behandla sin akademi som en fondkonto snarare än en plantskola. Det gör snarare de flesta när de försöker balansera miljardinvesteringar i spelartruppen mot de ekonomiska hållbarhetsreglerna. Det går också att argumentera för att få av de sålda produkterna har lyckats i sina nya miljöer, vilket också indikerar att det kanske ändå även var sportsligt rätt att sälja på ett vis. Lägg därtill att kontraktssituationer givetvis spelat in också.
Men det är en sak att sälja överflödiga egna produkter för att finansiera ett par spetsvärvningar som gör laget bättre. Som när Arsenal säljer Emile Smith Rowe och sannolikt även Eddie Nketiah efter att ha köpt Declan Rice förra sommaren.
Det är en annan att göra det för okynnesvärvandet som pågår på Stamford Bridge för tillfället.
Jag säger inte att Joao Felix, Pedro Neto, Kieran Dewsbury-Hall, Filip Jörgensen och Tosin Adarabioyo nödvändigtvis är några dåliga spelare – snarare tvärtom. Och värvandet av diverse tonåringar utöver det har säkert någon form av framtidstanke.
Men är det egentligen någon av dessa sommarrekryteringar som känns direkt nödvändig för att Chelsea ska bli ett bättre fotbollslag och vinna fler matcher?
Är det någon av dessa värvningar som faktiskt gör ännu en försäljning av en lyckad akademiprodukt godtagbar?