Ska Peter Gerhardsson ens lösa sista pusselbiten?
MISKOLC. Peter Gerhardsson har mejslat fram ett landslag med ett spel som håller för medalj i de stora mästerskapen.
Bygget är inte komplett och den sista stora pusselbiten är en svår nöt för förbundskaptenen att knäcka.
Frågan är om han kan.
Eller om han ens ska.
Efter en natt och morgon med ungerskt höstrusk och ösregn – Peter "Rainman" Gerhardsson ska ha sitt – sprack himlen över den nybyggda DVTK Stadium i Miskolc upp på torsdag förmiddag.
Strålarna landade mjukt precis när de svenska spelarna värmde både muskler och sinne med bolljage som fick Madelen Janogy att springa skrattandes i cirklar.
Lustfyllt, avdramatiserande och nära till ett leende på jobbet när vardagen ännu en gång ställer krav som inte bara handlar om tre kvalpoäng.
För om ett svensk landslag alltid fört respekt med sig på sina resor genom främmande kvallandskap är det efter sommarens VM med ytterligare tyngd som blågults stjärnor bemöts.
När Ungerns nyckelspelare Zsanett Jakabfi från Wolfsburg kom till matcharenan på eftermiddagen var det med gott humör och god självinsikt.
– Sverige har ett stjärnspäckat lag. Vi har tre spelare som håller till i Tyskland, resten spelar in inhemska ligan. Det räcker inte, sa hon.
Han vet att det är en svår utmaning
Ville man uppdatera sig på vilka internationella spelplaner svenskorna agerar på räckte det igår med att lyssna när Chelseas nya lagkapten berättade om magiken i att spela på Stamford Bridge och hur den brittiska supportermassan sluter upp i damfotbollens dimensionslyft.
– Det behöver inte vara en FA-cupfinal för att dra folk längre, sa Magdalena Eriksson.
Peter Gerhardsson har sedan han tog över efter Pia Sundhage byggt ett spel med fler kvalitéer. En av förbundskaptenens förmågor är att lyfta de skickligheter som spelarna redan har ytterligare, något som för tankarna till ex-landslagsspelaren Kim Källströms visdomsord om att stärka de egna spetsegenskaperna istället för att lägga kraft på att utveckla sina brister.
Det taktiska kunnandet och genomförandet i landslaget har blivit mer distinkt, försvarsspelet än mer dynamiskt och modet att kunna spela sig ur situationer har tillförts en kontringsskicklig trupp, som fortsatt hotar bäst på tydliga ytor.
Den där pusselbiten som varit efterlyst tidigare och som alltjämt efter sommarens VM-möten med Chile och Thailand samt senast mot Lettland saknas är förmågan att på ett kreativt, stabilt och övertygande sätt bryta ner låga försvar.
Peter Gerhardsson vet att det är en svår utmaning, frågan är om han kan eller ens ska lösa problemet.
Den offensiva spelförståelsen, förmågan att agera i sista tredjedelen, att fatta snabba beslut med få touch är något annat än att nöta ner ett lag med en matchplan genom ett förutbestämt mönster.
Här finns ett hinder att överstiga
Vissa spelare har det i stor omfattning, andra inte lika mycket. Det är något som går att utveckla, men den beståndsdelen måste in mycket tidigare i spelarnas fostran och vardag.
Det handlar om att få möjlighet till kreativt lösa situationer på planen och här tror jag att flickfotbollen har ett hinder att överstiga.
Nu finns det säkert de som tycker jag är snett på det och drar alla över en kam, men min erfarenhet är att unga flickspelare inte utvecklar sitt spelsinne optimalt. De tittar exempelvis i mindre utsträckning än sina killkompisar på fotboll live och på tv och spelar mindre spontanfotboll – två komponenter som kan utveckla spelförståelsen positivt.
Det kanske finns någon vetenskaplig rapport som motbevisar min tes när det kommer till spontanfotbollen, men för mig räcker det med otaliga promenaderna förbi områdets tre fotbollsplaner. Killgäng i olika åldrar som sliter sina sockor med spontanfotbollens situationsanpassade lösningar. Tjejerna ser jag aldrig där.
Anfallsängeln och förra damallsvenska tränaren Torbjörn Nilsson var inne på samma spår i samband med sin bok "Förstå spelets idé (för att hamna steget före)":
– Jag gillar inte att generalisera men jag tror också att tjejer i allmänhet vill ha mer färdiga lösningar på olika problem och situationer. Killar är mer: "jag löser det själv." Jag har ingen forskning hur utbildningen ser ut där ute bland klubbarna, jag baserar det på vad jag har sett under alla mina år som spelare och tränare.
Kanske bara är en trevlig bonus
Så vad ger dessa utsvävningar oss inför en match mot Ungern i EM-kvalet?
I grund och botten är ju Sverige på plats i Ungerns fjärde största stad för att ta tre poäng.
Att vi samtidigt vill se fler spelmål kanske bara är en trevlig bonus.
Gerhardsson gör vad han kan med den biten så som att bygga på det som redan finns: förtroende för spelare att ta egna beslut och kemi mellan spelare som lärt känna varandra eller som spelar tillsammans och kan utveckla spelförståelsen i vardagen: som Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i CD Tacón.
Eller kanske att i den här formen av matcher förlita sig mer på de som faktiskt verkar ha spelsinnet mer naturligt: som Madelen Janogy.
Den stora utvecklingen får spelarna söka i sin vardag.
Ett jobb som redan ska vara gjort när man når landslaget.