Mia Jalkerud: ”Jag har gått vidare från Djurgården”
Publicerad 2021-10-02
En tågpendling bort från huvudstadstryggheten har Mia Jalkerud hittat en fotbollsmässig nytändning.
Nu ställs hon mot klubben i hennes hjärta – och ett avslutat Djurgårdskapitel.
– Jag skäms inte för att ha lämnat. Om de inte ville ha en ville de inte det, säger Eskilstunas succényförvärv i en lång intervju med Sportbladet.
Så fort man sätter fot på innergården hemma hos Mia Jalkerud, 31, framgår det varför hon och familjen valde att flytta hem till just denna plats.
Bostadsområdet vid Liljeholmskajen i Stockholm vibrerar av glada (för det mesta) barnskrik och ljudet av leksaksfordon som rullar mot asfalten.
Det har gått över ett halvår sedan Jalkerud, tillsammans med partnern Gudbjörg Gunnarsdottir och deras tvillingar, lämnade tryggheten i Stockholm för ett proffsäventyr i Norge.
Ett äventyr som egentligen från början var planerat att pågå längre än så.
– Vi bestämde oss för att göra det här när det inte dök upp så mycket erbjudanden i Sverige. Då kände vi varför inte? Vi skulle få hjälp med barnvakt och allting. Då tänkte vi att båda får spela. Det hade varit det optimala. Men det blev inte riktigt så, säger anfallaren när just den där Norgevistelsen kommer på tal.
– Vi fick en barnvakt som var otroligt bra. Men vi kunde inte ha några besökare eller något på grund av covid.
Just det, de norska restriktionerna.
– Precis, Norge är ju en nivå till. Så ingen kunde komma in i landet. Varken mina eller ”Guggas” föräldrar. Sen fick vi ingen förskoleplats som vi var tillovade. Så det blev jättesvårt när båda ska vara aktiva och åka på bortamatcher. Det blev för dåligt samvete. Fotbollen i sig var inte skälet utan det var familjeskäl. Man var sist in på träning och först ut. Blev ingen kvalitet i något och vi längtade ju hem. Men vi var glada att vi testade det.
Det som skulle vara ett ettårskontrakt i det norska bottenlaget Arnar-Björnar blev därför blott en halvårshistoria i ett pandemilåst grannland.
”En drömstart va?”
Det var på den vägen Djurgårdsikonen Mia Jalkerud hittade till Eskilstuna United och tillbaka till svensk fotboll.
Varför Eskilstuna?
– Jag hade kontakt med min agent samtidigt som jag inte riktigt visste vad jag ville. Är det ens någon som vet att jag ens har spelat fotboll? Folk kanske visste att jag åkte till Norge men inte om jag var synlig där, säger Jalkerud.
Eskilstuna hade bevisligen noterat att hon faktiskt spelat fotboll borta i Norge. Och efter att ha meddelat sitt intresse till agenten och erbjudit ett kontrakt så föll valet på en timmes pendlingsavstånd för den åter Stockholmsboende anfallaren.
Detta innebar att Mia Jalkerud, trots all erfarenhet av damallsvenskt målgörande genom åren, plötsligt infann sig i en helt ny sits.
Något hon insåg vid en snabb anblick på tabellen inför sitt klubbyte.
– Det är ett etablerat lag i damallsvenskan. Andra säsonger har man ju legat där nere och kämpat för att hålla sig kvar. Så väldigt kul och en ära att få representera ett bra lag, säger anfallaren.
Tabelläget har inte direkt blivit sämre sedan hon anslöt till klubben, som har lyckats klamra sig fast på tredjeplatsen trots ett flertal tunga spelartapp under sommarfönstret.
Mycket tack vare en viss Mia Jalkeruds poängproduktion.
Som inleddes efter blott fyra minuters spel.
Du fick ju en skaplig start minst sagt...
– Det var mer en drömstart va? Jag minns att jag tänkte: ”sker detta”? Men bollen dök ner där och så smackade jag dit den. Och sen en assist också, säger Jalkerud och fortsätter:
– Jag har kommit jättebra in i laget och speliden. Det var bara att smälta in där. Som forward är det så att ju bättre lag du spelar i ju fler chanser får du. Det kanske jag inte varit helt van vid. Här kände jag direkt att jag kommer få många chanser.
”Jag har tagit nästa steg”
Det framgår tydligt att Mia Jalkerud ser detta som något av en nystart och ett energitillskott till en karriär hon för ett år sedan inte visste vilken riktning den skulle ta. En nystart som redan gav henne priset som augusti månads bästa spelare i hela serien. En nystart som mycket väl kan leda hela vägen till en tredjeplats och Champions League-spel nästa säsong
Samtidigt, mitt bland alla lekande barn på innergården, sitter det alltjämt en blåsvart elefant i samma rum och beskådar samtalet.
Var Djurgården över huvudtaget med i bilden när du flyttade hem?
– Nej, den här vändan fanns de inte. För de var inte intresserade. För ingen hörde av sig, och då antar jag att de inte var det. De visste att jag var tillgänglig. De visste att jag var hemma och hade rivit mitt kontrakt. De var medvetna. Men tränaren var inte så pigg på att ha mig och det gjorde det lätt för mig. Att nu har jag gått vidare. Man vill inte traggla i samma spår. Om inte han ville ha mig så var beslutet enkelt för mig.
Nu har de ju dock bytt tränare...
– För Djurgården tror jag det här blir bra att byta. Men det kändes lite roligt att det var tre veckor efter jag signat för en ny klubb, säger Mia Jalkerud innan hon slår fast:
– Jag har varit där i många år och Djurgårdshjärtat brinner. Men genom det här, att åka till Norge och spela för Eskilstuna, så har jag gått vidare. Jag har tagit nästa steg. Jag kommer alltid vara ledsen för att de inte ville ha en till slut, oavsett anledning. Men jag är också otroligt stolt för det jag gjorde och presterade där. Men jag skäms inte för att ha lämnat. Om de inte ville ha en ville de inte det.
”Skälet till att man ligger där man gör”
En gång i tiden, under det hela 2010-tal som Jalkerud tillhörde klubben, så handlade det snarare om andra klubbar som ville ha henne utan att hon ville ha dem.
När du nu får spela i en klubb som slåss om CL-platser – ångrar du att du inte tog ett sådant steg tidigare?
– Man går igenom hela sin karriär och frågar sig varför man tragglat där hela karriären när jag kunde varit DÄR om jag verkligen hade vågat ta nästa steg. Det är en del klubbar genom åren som visat intresse. Men man har valt tryggheten, och jag har ett starkt Djurgårdshjärta. Men när man är där uppe och krigar om CL-platserna så tänker man att det hade varit kul tidigare i karriären också att få uppleva det.
Samtidigt har Mia Jalkerud också alltid drömt om att få slåss där uppe med just Djurgården, som denna säsong (likt många andra säsonger) tampats på den undre halvan av tabellen i damallsvenskan.
– Djurgården som klubb, det har jag sagt i många år, tycker jag ska ligga i toppen. De har ekonomiska muskler och det sportsliga runtomkring som ska göra att de ligger i toppen. Man har krigat för det i många år att de ska vara där. Men det går inte att bara plocka ihop ett gäng spelare och tro att det ska bli bra. Man måste jobba långsiktigt.
Eskilstunaanfallaren tillika Djurgårdsikonen fortsätter:
– Framförallt de senaste åren. Jag hade åtta till nio tränare. Nästan en tränare per år. Det är det första, de måste se långsiktigt med tränarrollen. Att ge längre kontrakt. Titta över situationen. Inte hållbart att man byter varje år. Sen byts det också spelare varje år. Det är skälet till att man ligger där man gör. Inget långsiktigt tänk. Det är mina erfarenheter av alla de här åren. Att det byts ut sju-åtta spelare varje år. Ibland mer.
Redan avklarat
Man behöver inte vara en raketforskare för att förstå att helgens match, för Eskilstuna mot Djurgården, blir speciell för Mia Jalkerud.
– Jag är väldigt glad att det är på Tunavallen och inte på Stadion, säger anfallaren och skrattar när spelschemat tas upp.
Det som alla inte vet är att det inte är första gången.
Trots allt så ställdes Jalkerud, första gången hon drog på sig Eskilstunatröjan, mot just Djurgården.
– Vi mötte dem i en träningsmatch dagen efter jag skrev på. Jag hoppade in sista 15, men jag var nära att inte spela den matchen. Men jag gjorde det, och det var så klart speciellt. Även om det bytts ut känner jag ju jättemånga i och runtomkring laget. Kommer alltid finnas en plats i mitt hjärta för den klubben.
Var det bra 15 minuter rent fotbollsmässigt?
– Haha, det gick bra. Inga mål eller så. Men jag arbetade mig igenom dem, så kan jag säga. Hellre göra den träningsmatchen och möta alla människor så jag gjort det. Så det inte känns så himla påverkat nästa gång. Men det gick bra.
Samtidigt klargör också anfallaren att det inte är på tal om några dubbla stolar, dubbla känslor eller något i den stilen.
Om Djurgården skulle höra av sig i vinter, skulle du tacka ja?
– Just nu känner jag att det här är alternativet jag går på. Det Eskilstuna givit mig. Jag vill vara här uppe i damallsvenskan. Det känns för mig som att det är Eskilstuna jag väljer.
”Var skulle jag spela?”
Om man hade frågat Mia Jalkerud samma fråga för ett drygt år sedan hade mycket väl svaret kunnat vara annorlunda.
Trots allt medger hon att det fanns en stor osäkerhet när hon tog en paus från fotbollen i samband med familjens kamp för att få barn och inte längre var välkommen tillbaka till blårandigt spel.
Var det alltid självklart att du skulle börja spela igen efter pausen?
– Innan jag gick till Norge var det inte självklart. Jag såg ingen lösning. För om jag inte skulle spela i Djurgården, var skulle jag spela då? Jag var fast i tanken att det var Djurgården eller inget. Men efter Norgeäventyret kände jag att jag är i bra form. Det var inte fotbollsmässigt vi åkte tillbaka. Jag känner verkligen nu att jag vill spela. Att jag inte är klar än.
Att partnern, tillika före detta Djurgårdsmålvakten, Gudbjörg Gunnarsdottir har lagt ned sin aktiva karriär efter hemkomsten från Norge har underlättat familjepusslet för de båda. Likaså det faktum att tvillingarna William och Olivia (den sistnämnda den mest bollbegåvade hittills enligt mamma) börjat förskolan.
Mia Jalkerud trivs med andra ord till synes väldigt bra med sin vardag.
Precis som hon, med poängproduktionen i åtanke, bevisligen verkar trivas rent fotbollsmässigt också.
Hur länge ser du att du fortsätter karriären?
– Jag kan inte säga hur många år framåt. men ambitionen är att hålla på ett tag till. Så länge jag tycker det är kul. Och jag känner att jag fick en nykick här.
Är du till och med i din livs form?
– Jag vet inte. Jag tycker jag har haft episoder där jag gjort det jäkligt bra. Bara för man tragglat i botten har det dock inte känts riktigt samma på något sätt. Men hag tycker bara det är kul att spela. Vet inte om jag är i mitt livs form, men det känns som det är en bra period just nu i alla fall.
”Jag har tagit nästa steg”
Det framgår tydligt att Mia Jalkerud ser detta som något av en nystart och ett energitillskott till en karriär hon för ett år sedan inte visste vilken riktning den skulle ta. En nystart som redan gav henne priset som augusti månads bästa spelare i hela serien. En nystart som mycket väl kan leda hela vägen till en tredjeplats och Champions League-spel nästa säsong
Samtidigt, mitt bland alla lekande barn på innergården, sitter det alltjämt en blåsvart elefant i samma rum och beskådar samtalet.
Var Djurgården över huvudtaget med i bilden när du flyttade hem?
– Nej, den här vändan fanns de inte. För de var inte intresserade. För ingen hörde av sig, och då antar jag att de inte var det. De visste att jag var tillgänglig. De visste att jag var hemma och hade rivit mitt kontrakt. De var medvetna. Men tränaren var inte så pigg på att ha mig och det gjorde det lätt för mig. Att nu har jag gått vidare. Man vill inte traggla i samma spår. Om inte han ville ha mig så var beslutet enkelt för mig.
Nu har de ju dock bytt tränare...
– För Djurgården tror jag det här blir bra att byta. Men det kändes lite roligt att det var tre veckor efter jag signat för en ny klubb, säger Mia Jalkerud innan hon slår fast:
– Jag har varit där i många år och Djurgårdshjärtat brinner. Men genom det här, att åka till Norge och spela för Eskilstuna, så har jag gått vidare. Jag har tagit nästa steg. Jag kommer alltid vara ledsen för att de inte ville ha en till slut, oavsett anledning. Men jag är också otroligt stolt för det jag gjorde och presterade där. Men jag skäms inte för att ha lämnat. Om de inte ville ha en ville de inte det.
”Skälet till att man ligger där man gör”
En gång i tiden, under det hela 2010-tal som Jalkerud tillhörde klubben, så handlade det snarare om andra klubbar som ville ha henne utan att hon ville ha dem.
När du nu får spela i en klubb som slåss om CL-platser – ångrar du att du inte tog ett sådant steg tidigare?
– Man går igenom hela sin karriär och frågar sig varför man tragglat där hela karriären när jag kunde varit DÄR om jag verkligen hade vågat ta nästa steg. Det är en del klubbar genom åren som visat intresse. Men man har valt tryggheten, och jag har ett starkt Djurgårdshjärta. Men när man är där uppe och krigar om CL-platserna så tänker man att det hade varit kul tidigare i karriären också att få uppleva det.
Samtidigt har Mia Jalkerud också alltid drömt om att få slåss där uppe med just Djurgården, som denna säsong (likt många andra säsonger) tampats på den undre halvan av tabellen i damallsvenskan.
– Djurgården som klubb, det har jag sagt i många år, tycker jag ska ligga i toppen. De har ekonomiska muskler och det sportsliga runtomkring som ska göra att de ligger i toppen. Man har krigat för det i många år att de ska vara där. Men det går inte att bara plocka ihop ett gäng spelare och tro att det ska bli bra. Man måste jobba långsiktigt.
Eskilstunaanfallaren tillika Djurgårdsikonen fortsätter:
– Framförallt de senaste åren. Jag hade åtta till nio tränare. Nästan en tränare per år. Det är det första, de måste se långsiktigt med tränarrollen. Att ge längre kontrakt. Titta över situationen. Inte hållbart att man byter varje år. Sen byts det också spelare varje år. Det är skälet till att man ligger där man gör. Inget långsiktigt tänk. Det är mina erfarenheter av alla de här åren. Att det byts ut sju-åtta spelare varje år. Ibland mer.
Redan avklarat
Man behöver inte vara en raketforskare för att förstå att helgens match, för Eskilstuna mot Djurgården, blir speciell för Mia Jalkerud.
– Jag är väldigt glad att det är på Tunavallen och inte på Stadion, säger anfallaren och skrattar när spelschemat tas upp.
Det som alla inte vet är att det inte är första gången.
Trots allt så ställdes Jalkerud, första gången hon drog på sig Eskilstunatröjan, mot just Djurgården.
– Vi mötte dem i en träningsmatch dagen efter jag skrev på. Jag hoppade in sista 15, men jag var nära att inte spela den matchen. Men jag gjorde det, och det var så klart speciellt. Även om det bytts ut känner jag ju jättemånga i och runtomkring laget. Kommer alltid finnas en plats i mitt hjärta för den klubben.
Var det bra 15 minuter rent fotbollsmässigt?
– Haha, det gick bra. Inga mål eller så. Men jag arbetade mig igenom dem, så kan jag säga. Hellre göra den träningsmatchen och möta alla människor så jag gjort det. Så det inte känns så himla påverkat nästa gång. Men det gick bra.
Samtidigt klargör också anfallaren att det inte är på tal om några dubbla stolar, dubbla känslor eller något i den stilen.
Om Djurgården skulle höra av sig i vinter, skulle du tacka ja?
– Just nu känner jag att det här är alternativet jag går på. Det Eskilstuna givit mig. Jag vill vara här uppe i damallsvenskan. Det känns för mig som att det är Eskilstuna jag väljer.
”Var skulle jag spela?”
Om man hade frågat Mia Jalkerud samma fråga för ett drygt år sedan hade mycket väl svaret kunnat vara annorlunda.
Trots allt medger hon att det fanns en stor osäkerhet när hon tog en paus från fotbollen i samband med familjens kamp för att få barn och inte längre var välkommen tillbaka till blårandigt spel.
Var det alltid självklart att du skulle börja spela igen efter pausen?
– Innan jag gick till Norge var det inte självklart. Jag såg ingen lösning. För om jag inte skulle spela i Djurgården, var skulle jag spela då? Jag var fast i tanken att det var Djurgården eller inget. Men efter Norgeäventyret kände jag att jag är i bra form. Det var inte fotbollsmässigt vi åkte tillbaka. Jag känner verkligen nu att jag vill spela. Att jag inte är klar än.
Att partnern, tillika före detta Djurgårdsmålvakten, Gudbjörg Gunnarsdottir har lagt ned sin aktiva karriär efter hemkomsten från Norge har underlättat familjepusslet för de båda. Likaså det faktum att tvillingarna William och Olivia (den sistnämnda den mest bollbegåvade hittills enligt mamma) börjat förskolan.
Mia Jalkerud trivs med andra ord till synes väldigt bra med sin vardag.
Precis som hon, med poängproduktionen i åtanke, bevisligen verkar trivas rent fotbollsmässigt också.
Hur länge ser du att du fortsätter karriären?
– Jag kan inte säga hur många år framåt. men ambitionen är att hålla på ett tag till. Så länge jag tycker det är kul. Och jag känner att jag fick en nykick här.
Är du till och med i din livs form?
– Jag vet inte. Jag tycker jag har haft episoder där jag gjort det jäkligt bra. Bara för man tragglat i botten har det dock inte känts riktigt samma på något sätt. Men jag tycker bara det är kul att spela. Vet inte om jag är i mitt livs form, men det känns som det är en bra period just nu i alla fall.