Utbuad – vad hade Rooney väntat sig att fansen skulle tycka?

Peter Wennman

Wennman: Så uselt att jag inte vet hur jag ska börja

KAPSTADEN. Det var så uselt att jag inte riktigt vet hur jag ska börja.

Men vi kan väl säga så här:

Om Wayne Rooney skriker in i tv-kamerorna att det är taskigt av de engelska fansen att bua efter Englands 0–0 mot Algeriet, i VM:s sämsta match, vad hade han då väntat sig att fansen skulle tycka?

Vad hade han väntat sig att de skulle ropa från läktarna efter att de betalat en halv förmögenhet för att ta sig till Sydafrika?

Vad hade han väntat sig att de skulle anse om hans egen insats??

Vad hade han väntat sig att de skulle känna när deras idoler kraschlandar på sovrumstaket och brutalt väcker dem i en dröm?

Man kanske inte ska ställa såna frågor till Wayne Rooney, inte just i dag.

Kanske inte just efter en match där Englands fixstjärna vrålat ”fuck off” till sin egen lagkapten, Steven Gerrard, under pågående spel.

Och kanske inte under ett VM som skulle bli hans stora triumftåg, men som håller på att bli ett jättefiasko.

Så fullkomligt främmande

Aldrig nånsin i mitt liv trodde jag väl att jag skulle stå i ett litet rum och höra Fabio Capello få den här frågan från det engelska pressdrevet:

– Fabio, är du beredd att peta Wayne Rooney till nästa match?

Det är så fullkomligt främmande från allt vi upplevt tidigare under säsongen: de motiverade hyllningarna till Rooney, de inte fullt lika motiverade hyllningarna till Capello.

Plötsligt står de två ”untouchables” där som var mans nidingar.

Rooney var bedrövlig mot Algeriet.

Det var inte bara hans fel, eftersom understödet bakifrån var lika bedrövligt, Emile Heskey spelade med två slalompjäxor på fötterna och hela England var slaget i bojor i en mörk fängelsehåla av en taktiskt förvirrad kommendant.

Men Rooney vet i normala fall hur man hanterar en boll. Han kan ta emot en passning. Han kan vända bort en gubbe, göra ett ryck och skapa ett läge av nästan ingenting.

I går kunde han inte dämpa en medicinboll. Han blev så småningom så frustrerad av sitt – och Englands – spel att han förvandlades till en tickande bomb. Han var nära att explodera mot slutet när ett domslut gick emot, lagkaptenen

Gerrard gjorde sitt jobb och försökte lugna honom...och fick ett ”fuck off” till svar.

Sånt mildrar inte spekulationerna om att nånting är på tok i det engelska lägret. Spelet, grinigheten och bristen på glädje säger: det är nåt som inte stämmer, här.

Englands förre förbundskapten Graham Taylor antydde i radion att han hade inside information om splittring och bråk i det engelska lägret.

När en likblek, förkrossad och nästan stum Fabio Capello fick veta det efteråt sa han, efter lång betänketid:

– Det är inte sant. Vi har haft ett perfekt läger. Killarna är sams.

Möjligt. Men killarna spelar inte bra. Killarna MÅR inte bra.

Capello själv befann sig i ett chocktillstånd i går kväll. Jag har aldrig sett honom så totalt nerklubbad i skoskaften.

Han visste inte vad han skulle svara på frågorna. Han velade fram och tillbaka och kunde inte förklara varför hans spelare knappt kunde slå en tremeterspassning rätt på hela matchen. Han fastnade till slut för uttrycket ”pressure”.

När nån frågade om han tänkte avgå om England missar att gå vidare från gruppen, stirrade Fabio ner i bordet och sa:

– Oh, to speed.

”För tidigt att säga”, tolkar vi det som.

Inga framsteg – ingen linje

Fabio tjänar 65 miljoner svenska kronor om året, han har haft 2,5 år på sig att hitta en spelmodell som passar England, men här står han nu som ett skämt som inte har kommit en millimeter längre än Sven-Göran Erikssons England. Det har snarare blivit sämre.

Giancarlo från Gazzettan, som känner Capello mycket väl sen många år, sa i Drevets buss i natt:

– Om inte England slår Slovenien på onsdag kommer Fabio att säga upp sig omedelbart. Då avgår han självmant direkt efter matchen.

Så vi kommer förstås osökt in på Svennis.

Jag ser att min högt skattade kollega, den eminente Erik Niva, dömer ut Svennis i sin blogg och menar att det var Eriksson som förstörde det engelska landslaget, dess själ och identitet – och att Capello får betala priset nu.

Niva har fel. England var på rätt spår och har i ”modern tid” aldrig varit närmare de bästa landslagen än under Svennis tid. Och det skriver jag trots min absoluta avsky för Svennis vansinniga övertro på David Beckham.

Det Fabio Capello visar upp nu är noll progress. Han har ingen linje, ingen plan. DET är en större fara för England.

Jag vet inte hur många av de engelska journalisterna som tjatade på mig i går kväll...kanske femton, tjugo. Men de sa alla samma sak, för en gångs skull utan att skoja:

– Sven växer för varje minut som går i det här VM:et.