Här blir VM en fars

Simon Bank

Bank: En förbannad domare förstörde festen – gör vad som helst för att rädda sporten

JOHANNESBURG. Fotboll är ett enkelt spel. Tjugotvå man sliter hjärtat ur sig i 90 minuter.

Sen avgör domaren vem som vunnit.

Efter en miss för mycket:

Vem vill se ett VM som stulits från spelarna?

Soccer City var sådär filmiskt inbjudande som den blir om kvällarna, det tutades och trummades så det ekade i Soweto och vi var på väg till ett pulserande latinoderby.

Det var den där sortens match som bara gick att möta med ett fånleende. Vi skulle få en kamp mellan två grundoffensiva lag, en duell som skulle skölja bort den beska smaken efter en domarmiss.

Vi fick det i 25 minuter.

Sen hade den här matchen också försvunnit i ett svart hål.

I fyra raka VM hade Mexiko åkt ut i just den fjärde matchen, i just åttondelsfinalen. De hade förlorat på alla möjliga och omöjliga sätt, och hela världen kände till deras förbannelse.

Spelarna tog varandra i hand, kom överens om att ta livet av den där förbannelsen en gång för alla – och det här var vad de fick för det.

En förbannad ribba, en förbannad back, en förbannad offside, och mest av allt:

En förbannad domare.

En polis från Bari drog undan grunden

För att förstå betydelsen av smällen de fick av två italienska domare måste man ha bakgrunden klar för sig. Mexiko går inte in till en match mot Argentina, storebror, med ett naturligt självförtroende. De bygger upp det, försöker övertyga sig själva om att de har chansen. I en kvart var de bra, Salcido rammade ribban från 30 meter och småkillarna Hernandez och Gio dos Santos testade en trög backlinje. De hade fått sin grund, sin byggnadsställning.

Så klev en polis från Bari in och drog undan den.

Leo Messi spelade fram Carlito Tévez till öppet mål. Tévez har inte två spelare mellan sig och mållinjen, han har inte ens en spelare mellan sig och mållinjen. Han är ett halvt landskap offside, och hela världen ser det.

Utom Roberto Rosetti. Utom hans assistent Stefano Ayroldi.

1–0 till Argentina. Game over. Mexiko var aldrig nära att hämta sig.

Vi kan dra självklarheterna direkt. Domare gör misstag, precis som spelare gör misstag, precis som frisörer och taxichaufförer gör misstag. Det har alltid varit så, kommer alltid vara så. De ska varken straffas hårdare eller mildare än spelare straffas.

Men det finns en gräns för omfattningen, en gräns för nivån på misstagen, och vi har nu kommit så långt förbi den där gränsen att den ser ut som en liten, svart punkt.

Taxichaufförer som kör på fel sida vägen kan inte fortsätta köra. Frisörer som hör fel på ­”rakat” och ”slingat” får inga kunder.

Domare som ser fel på flera meter i ett VM-slutspel… måste få hjälp.

Sannolikt Argentina-vinst ändå

Nej, jag tycker inte att Ayroldis misstag i grunden handlade om att situationen var för komplicerad, eller farten för hög. Det var en situation som en normal division fem-domare fem gånger av fem klarar utan assisterande domare.

Det här VM:et har tippat över, långt över det acceptablas gräns. Den italienska domartrion här i Soweto kunde, precis som de uruguayanska funktionärerna i England–Tyskland, omedelbart efter sina domslut se att de dömt fel på stora tv-skärmar. Men deras beslut är oåterkalleliga. De är fångade, inlåsta i kraven på sin egen gudomlighet.

Jag tror inte att spelarna vill ha det så längre, inte när misstagen är så frekventa och betydelsefulla. Jag tror inte att domarna eller publiken vill det heller. Utred femdomarsystemet (helst), testa hawkeye-teknik (om den är säker), gör vad som helst för att rädda den här sporten från att bli en fullkomligt förryckt fars.

Hade Argentina vunnit ändå?

Mycket möjligt. Sannolikt, till och med.

Jag vet bara att Mexiko var ett lag före Tévez 1–0, ett annat efter. Osorio slog en huvudlös passning rakt till Higuaín, som dunkade in 2–0. Diego Maradona pumpade med armarna, Argentinas barrasbravas-galna klack trummade igång den stora fiestan.

Mexiko var förvandlat till en liten leksak mellan en stor katts klor.

Ett grymt Tévez-mål

Det var inte bara så att Mexiko bestals på sin chans att bryta en förbannelse, vi andra bestals också på att få se det bästa av Argentina. Leo Messi promenerade mest runt och kollade läget, Tévez behövde aldrig bli galen på riktigt, Heinze fick hitta sina egna små fajter för att hålla tändningen på topp, och Maradona fick hitta sitt adrenalinknark på annat håll (som i ett storgruppsgruff bakom Mexikos avbytarbänk).

De fick matchen utan att behöva ta den.

Vi tar med oss ett grymt Tévez-mål (3–1), en trots allt kontrollerad Aguirre på presskonferensen efteråt, ytterligare ett bevis på Javier Hernández talang, bilderna av Maradonas segercigarr och Tévez bakvända keps på presskonferensen efteråt.

Slutet: bollen hos Maradona

Och som bonus: En bild av hur Argentina tänker spela sin slutspelsfotboll.

Den falska fyrbackslinjen från gruppspelet (med Gutierrez som halv mittfältare) är nedpackad och ersatt av en traditionell fyra. Mer kontrollerad fotboll. Både Argentina och Tyskland är fenomenalt begåvade fartfotbollslag – både Argentina och Tyskland har sin svaghet i tröga mittbackar.

Det kommer att bli fantastiskt att se dem testa varandra.

Till sist, en sak till. Om ni undrar hur matchen mellan Argentina och Mexiko slutade så finns det faktiskt två svar på den frågan.

Det ena är ”3–1”.

Det andra är att den slutade med att bollen rullade ut över sidlinjen, och la sig alldeles stilla vid Diego Armando Maradonas vänstra fot.