Flinck: Nu väntar det ett stålbad för den här gruppen
Publicerad 2013-10-04
HELSINGBORG. Först brast det för Erik Edman.
Sedan Rachid Bouaouzan.
Därefter klubbledningen.
Och till slut spelare som har fått nog.
Nu väntar ett stålbad som grupp för det här laget.
När jag pratar med spelare i Helsingborg som inte längre kan hålla tyst går tankarna till maj 2011.
Då gick en HIF-spelare ut, om än anonymt, i Helsingborgs Dagblad och berättade om missnöjet i laget med Conny Karlsson.
En del är sig likt: en HIF-tränare kritiseras hårt anonymt av spelare i pressen med syftet att få till en förändring och förbättring utan krav på tränarens avgång.
Annat är sig absolut inte likt: det kommer förstås inte att sluta med SM-guld den här gången.
Ett splittrat lag
Och då, i maj 2011, stod i princip samtliga spelare bakom kritiken, det var laget mot Karlsson. Nu är spelargruppen splittrad: både kring beslutet om att sparka Rachid Bouaouzan och, uppenbarligen, vilka regler inom laget som ska gälla och hur de ska följas. Dessutom är det tydligt hur det förstnämnda är en konsekvens av det sistnämnda. Och mitt i alltihop står Roar Hansen och kritiseras från ena hållet för att han är för snäll och slapp samtidigt som en falang, den utpekat odisciplinerade, från andra hållet lär njuta av ett skrotat bötessystem och utökad ”frihet under ansvar”.
Samtidigt som Helsingborg spelade bländande fotboll i våras och pekades ut som den stora guldfavoriten hade alltså missnöjet grott rätt länge på sina håll i laget.
Att HIF sedan tappade två av allsvenskans absolut bästa spelare i Alejandro Bedoya och May Mahlangu på sommaren är förstås huvudorsaken till att spelet började haverera.
Men för den som sett HIF i några matcher de senaste månaderna, är det också tydligt att det saknats något mer. Visst, självförtroende i de allra senaste matcherna, men också viljan att göra jobbet för varandra, att ta en kula för lagkompisen.
Det började med ”en clinch”, som en spelare uttrycker det, kring böter för en bojkottad lagmiddag på ett träningsläger i Portugal och nu står man med en fullskalig kulturkrock mellan olika grupperingar i laget.
Men jag hör också spelarkritik mot att träningsupplägget ändrades för mycket för snabbt med Hansen, vilket ska ha gett fler skador.
– Man skulle ha förändrat gradvis, säger en spelare.
Hansen ska också haft svårt att delegera uppgifter till övriga staben och velat ha koll på precis allting, till skillnad från Conny Karlsson, som var en mästare i det gebitet.
– Roar har tagit på sig lite för mycket uppgifter, då blir man trött till slut, tappar kraft i rösten och orkar kanske inte ställa de kraven på alla som krävs.
Men jag hör inga krav på Hansens avgång inifrån truppen.
De vill ha förändring
Att den här kritiken nu blir offentlig handlar helt enkelt om att vissa spelare stångat sig blodiga internt för att få till en förändring utan att lyckas.
Det ska bli mycket intressant att se hur Hansen, Björklund och Jansson ska lösa det här nu.
Kan Hansen förändra sitt ledarskap och ta ”bad guy”-rollen då och då?
Ska lagets gamla kulturbärare få tillbaka initiativet och sin nyckelroll?
Kan spelarrådet sitta kvar?
Ska det år 2013 krävas ett avancerat bötessystem för att professionella fotbollsspelare ska kunna hålla disciplinen?
Kommer fler i den odisciplinerade falangen sparkas ut?
Vad blir Edmans ställning i truppen när han kommer tillbaka?
För det här laget väntar nu ett stålbad som grupp.
Apropå bad guys: den rollen får Jesper Jansson nu ta, i varje fall medialt, i Bouaouzan-fallet. Det har han både positionen och, antar jag, lönen för att göra.
Men som jag förstått det hade inte Bouaouzan varit kvar så här länge om det inte hade varit för Jansson. Sportchefen har trott på, skyddat och försvarat holländaren både uppåt och neråt i HIF-hierarkin, annars hade han åkt ut långt tidigare.
Det här kan tyckas som ett väldigt illa valt tillfälle av en klubb att offentligt sparka en spelare, som dessutom bara hade maximalt fyra matcher kvar i klubben.
Men Jansson försvarar det med att ”inte ta ett beslut kan också vara ett beslut”.
Bouaouzan säger att HIF sagt att man vill statuera exempel. Efter vad som framkommer i artikeln här intill råder det ingen tvekan om mot vilka spelare, eller vilken falang, som klubben vill sätta ner foten.