Stora protesten: ”Ska ges lika förutsättningar”

Ibraheem Alsalman

50 före detta landslags- och elitspelare har skickat ett öppet brev till Svenska fotbollsförbundet.

De vill att SvFF ska ta tag i jämställdhetsfrågan.

” Herrarna drar in mycket mer pengar är ett förekommande svar genom åren! Om nu herrarna drar in så mycket mer på sina matcher så är det ju bra för svensk fotboll som helhet i så fall, eller?”, skriver de.

Återupplev Sveriges magiska VM-resa – från gruppspel till bronsmatchen

Svenska fotbollförbundet anmäldes i förra veckan till diskrimineringsombudsmannen, DO. Anledningen är löneskillnaderna mellan dam- och herrlandslaget.

Nu backas anmälningen av ett öppet brev som 50 före detta landslags- och elitspelare har skrivit och skickat till SvFF.

Bakom initiativet ligger EM-guldhjältarna från 1984 Camilla Neptune och Anette Börjesson. De tycker, tillsammans med de övriga 48 elitspelarna, att det är upprörande att det snart är 2020 och det finns fortfarande så stora skillnader i ersättningen.

”Ställ alla mot varandra”

”Det är beklämmande att läsa och höra om hur olika fotbollslandslagens ersättningar är. Vi som skriver är fd elitspelare som antingen representerat Sverige eller varit ytterst nära att få göra det. Från 70-talet och framåt har vi med stolthet burit det gulblåa matchstället och inte varit rädda för att kämpa. Nu vill vi fortsätta kampen utanför plan och stötta dagens landslag till jämställd ersättning”, skriver elitspelarna och fortsätter:

”Dessutom heter det Svenska Fotbollsförbundet och inte Svenska Damfotbollsförbundet eller Svenska Herrfotbollsförbundet! Vi har läst och hört att ni låter herrarnas ersättning stå emot damernas på så sätt att herrarna skulle tvingas att avstå eller sänka sin ersättning för att damerna ska få högre. Varför skulle det behöva vara så? Ställ inte herrspelare mot damspelare! Ställ alla med varandra och för svensk fotboll”.

”50–60 år bakom”

I en tidigare intervju med Sportbladet förklarade landslagskaptenen Caroline Seger att det saknas en viss kultur i damfotbollen.

– Barn växer upp rakt in i det och den kulturen har vi inte i damfotboll över huvud taget. Man får vara krass och säga att vi är 50–60 år efter i allting. Det är ju ingenting man bara blåser på så blir det levande. Växer man upp med en kärlek till ett lag slutar man aldrig att gå på matcherna, sade veteranen.