– Det här är stort för Nabil, att bara stå där

Simon Bank

För en del spelare är det en stor match - för en är det en dröm

helskärm

MARSEILLE. Mot Frankrike, på Stade Vélodrome – för tio svenska spelare är det en stor match.

För en är det en dröm.

– Det här är stort för Nabil, att bara stå där, säger en stolt pappa som heter Samir Bahoui.

ör två år sedan träffade Svenska Dagbladet en ung, oskriven talang som ville vara med och föra Brommapojkarna till allsvenskan.

Nabil Bahoui var 20 år gammal, och frågades om han hade något favoritlag.

Det hade han.

– Olympique Marseille. det är väl lite mitt urprung som ligger bakom, sa han. De har ju haft många spelare med nordafrikanska rötter, som Zidane. Tänk att nån gång få spela på Stade Vélodrome. Det vore häftigt.

I kväll är nån gång. I kväll ska Nabil Bahoui spela fotboll på Stade Vélodrome.

Stolt och nöjd pappa

Hemma i Hägersten sitter pappa Samir och… darrar.

– Det var Nabil själv som började gilla Marseille, det är inget han fått från mig. Han blev kär helt enkelt.

– Han har en stor vilja, han kommer att ge hundra procent för att nå dit han vill och det här är hans dröm. Han ska möta Benzema, en spelare han brukade se på tv och tänka att han ville få autografen av.

Det har gått fort för honom.

– På två år alltså. Jag darrar, blir orolig, tänk om han skadar sig eller nånting. Men det är en dröm för honom och för oss också.

Pappa Samir och mamma Kia kom till Sverige från Marocko, och de lärde sin son ödmjukhet och att visa respekt för vuxna. Kanske till och med för mycket.

– Han är för snäll. Ibland blir jag till och med orolig för det. När jag såg honom i BP tänkte jag att jag borde lärt honom det andra också, att inte bara vara ödmjuk och snäll. När han kom till AIK sa jag åt honom att inte gömma sig.

– Jag ska berätta en sak. När han fick träffa Daniel Majstorovic i AIK så visste han att han var kompis med Zlatan Ibrahimovic, och sa att han ville prata med Zlatan. Majstorovic sa att ”det är inte så det går till”, men jag sa åt Nabil att ”kom ihåg, om du fortsätter så här så kommer du en dag att få spela med Zlatan själv”. Och pappa hade rätt.

– Allting är möjligt i livet, inte bara i fotboll. Om man kämpar kan man nå toppen, och för mig har Nabil redan nått toppen.

Hoppades på spel för annan nation

Nabil själv har berättat att du helst hade sett att han spelat för Marockos landslag. Är du besviken på honom nu…?

– Haha, det var så i början. Vi kommer ju därifrån, och jag sa att jag skulle bli nöjd om de ringde. Men de underskattade honom. När Erik Hamrén ringt till honom så började Marocko plötsligt ringa också, flera gånger om dagen. Du kan fråga min fru om det.

– Jag har ju fortfarande den känslan, jag kommer alltid att heja på Marocko, men det blev Sverige.

Vad har du själv för fotbollsbakgrund?

– Jag var målvakt! Jag spelade både i Marocko och när vi kom hit, jag spelade i Tellus, precis som Nabil gjorde.

När jag var liten älskade jag Zaki Badou, Marockos reflexmålvakt…

– Ja! Jag kommer aldrig att glömma hans räddning mot Rummenigge, vi tittar fortfarande på den på nätet ibland. Han är ju förbundskapten nu.

Badous VM-räddning var inte möjlig, men allting är möjligt i fotboll. I kväll springer en drömmare från Hägersten rakt in i tv-apparaterna för att möta Karim Benzema inför sina drömmars publik på sina drömmars arena.

Hemma sitter en glad pappa och håller tummarna.

– Jag skickade ett sms till honom förut. Jag skrev att hans pappa är jättestolt, säger Samir Bahoui.