”Malmö FF är min förening och det är här jag vill jobba”

Johan Flinck

Daniel Andersson - mannen bakom MFF:s nya succébygge

MALMÖ. Markus Rosenberg har hyllats och Åge Hareide har geniförklarats – med all rätt.

Men mannen bakom Malmö FF:s nya succébygge är Daniel Andersson – klubbikonen som på ett halvår klivit fram som Sveriges främste sportchef och som i dag kan bli historisk.

– Det här är ett av de bästa jobben man kan ha, säger Andersson i en lång intervju.

Tränaren, sportchefen, vd:n, fystränaren, lagkaptenen, målvakten, mittfältskuggen... alla försvann de efter guldet. Och ett halvår senare var också mittbacksklippan, VM-spelaren, nye lagkaptenen och ännu en mittbackskugge borta – sålda eller långtidsskadade.

Utan sju av sina startspelare från mästarlaget i fjol och med en helt ny stab lyckades alltså Malmö FF ändå kvala in till Champions League som första svenska lag på 14 år och i dag kan man bli första allsvenska lag att försvara sitt guld på elva år.

Bakom denna osannolika resa står Daniel Andersson – klubbikonen som är den ende på någon av de tunga posterna som är kvar från mästarlaget i fjol (vid sidan av styrelsen).

När alla andra nyckelpersoner lämnade gick Andersson plötsligt från att vara assisterande tränare till sportchef med uppdrag att bygga en ny stab och ett nytt lag.

Historisk trippel

I dag kan han bli historisk som den förste som vunnit allsvenskan som såväl spelare (2004 och 2010) som tränare (2013) och sportchef (2014) – en unik trippel och dessutom i en och samma klubb och inom loppet av fem år.

– Det är så klart kul, men det viktigaste är att MFF har framgång  säger Andersson.

När Rikard Norling sade upp sig i slutet av november satte dåvarande vd:n Per Nilsson och sportchefen Per Ågren upp Andersson på listan över tränarkandidater.

Men Andersson strök sig själv för han ville jobba längre i klubben han älskar än vad en tränare normalt gör. Det ville MFF också.

– Misslyckas du som huvudtränare är du ju i praktiken ”död” i klubben, som Nilsson uttrycker det.

I stället tog Andersson, som ingått i MFF:s sports management-grupp i ett par år, plats i den lilla krets som skulle plocka fram en ny huvudtränare och när Ågren slutade som sportchef den 9 januari tog Andersson officiellt över.

Tvekade du?

– Nej, det gjorde jag inte. Malmö FF är min förening och det är här jag vill jobba. Sportchef är ju ett bra jobb i den föreningen.

Men det är också ett oerhört påfrestande jobb, inte minst en säsong som denna.

– Det har varit extremt mycket i år... tror jag, säger den färske sportchefen.

Vad har varit som väntat respektive överraskat dig mest?

– Hyfsat mycket har varit som väntat men det har varit lite mer saker vid sidan om än jag trodde.

Som vad då?

– Det är väldigt mycket folk som kontaktar en. Jag får hur många mejl om dagen som helst och för de personerna är det ”livets mejl”. Men jag får 50 sådana om dagen. Det är svårt att hantera alla mejl och hålla kontakten med alla – mejl, WhatsApp, sms...

Och hemma har du familj och tre barn?

– Folk bryr sig inte. De ringer alla tider och skickar sms alla tider. Men ibland får man lägga undan telefonen några timmar så det får vänta. Man måste kunna ha ett liv vid sidan om också.

Men när han ska förklara hur det är möjligt för en klubb att tappa alla dessa nyckelpersoner och -spelare men ändå gå hela vägen in i Champions League och leda allsvenskan från start till (troligen) mål så handlar det i grund och botten om hårt jobb.

– Vi har jobbat sjukt hårt.

Njuter du någon gång?

– Ja, det var ganska gött när vi slog Salzburg med 3–0.

Men har du unnat dig något?

– Hur menar du då, säger Andersson och verkar uppriktigt förvånad över frågan.

Ja, tagit en dag ledigt typ?

– Jag försöker jobba så hårt jag kan. Men såklart försöker jag ta stunder där jag umgås med familjen. Det måste man göra, annars går man under.

Har du tagit någon dag helt off sedan du blev sportchef?

– Nej, helt off går inte. Jag hör att många andra sportchefer har en tung belastning. Jag tycker inte det ska vara meningen att man ska gå in i väggen i ett jobb. Det är väl dumt. Det gagnar inte någon.

Kan du koppla av eller surrar tankarna i huvudet även om telefonen är avstängd?

– Det har varit perioder när du inte alls har kunnat göra det. Då sitter man bara hemma och funderar. Då är man i en annan värld.

Du har fått mycket credd för ditt arbete.

– Det har jag också hört och det är kul. Jag kommer att göra mitt yttersta och mer kan jag inte göra.

Samtidigt betonar han att han inte vill framställa sportchefsjobbet i MFF som något negativt.

– Det här är ett av de bästa jobben man kan ha.

”Otroligt tillfredsställande”

Vilken är den roligaste delen av jobbet?

– Det är roligt när man lyckas med saker och ting; byggandet av truppen, samspelet med Åge, vd och styrelse och scouten... när man väl lyckas få alla pusselbitar på plats så känns det otroligt tillfredsställande.

– Sedan när Malmö vinner så är man alltid glad, ler Andersson.

Tristaste delen?

– Jag saknar planen. Först var jag spelare, sedan tränare och nu har jag flyttat ännu längre bort. Jag kom in i tränarsvängen och trivdes väldigt bra med det. Jag kan tänka mig återvända till det så småningom.

Kan du ibland känna att du slutade för tidigt som spelare?

– Nej, det hade aldrig gått på grund av höften. Jag var väldigt färdig. Jag började redan som 16-åring i a-laget och hade aldrig några stora skador. Men det sliter att spela 19 år i eliten.

Dina styrkor som sportchef?

– Jag tycker mig ändå ha rätt bra fotbollskunskaper, vilket är viktigt.

Det är tre av fyra värvningar i sommar ett bevis på. Isaac Kiese Thelin, Kofi Enoch Adu och Anton Tinnerholm har varit stora succéer, vilket inte var självskrivet på förhand.

– Det enda jag kan vara säker på är vilka spelare jag vill ha in. Där kan jag känna mig säker och trygg även om jag kommer att bränna någon gång där med. Sedan kan jag jobba hårt och är envis och ger mig sällan.

Vilka delar behöver du utveckla?

– Du kan utveckla allt och jag lär mig hela tiden. Ett exempel är avtalsrätt, som jag inte har superkoll på och som jag måste fråga om. Jag har stor hjälp med allt men ibland är det så jäkla snabba puckar och beslut och då är det bra om man kan allting själv.

Du måste ha ett hyfsat kontaktnät efter alla år som spelare, också internationellt?

– Absolut! Både spelare som man spelat med och som man spelat mot. Och det kommer bara bli större och större. Spelare man mist kontakten med kan man nu lätt ta upp. Jag försöker utnyttja alla mina kompisar där ute så gott det går.

Någon speciell utanför MFF som du tagit hjälp av?

– Jag har mina nära som jag luftar mycket med.

Farsan (Roy) och brorsan (Patrik)?

– Ja, om allt. Men de finns ju alltid där.

På tal om Patrik så var han rätt tydlig med en gång i tiden att han ville bli sportchef i MFF. Så blev det aldrig och nu fick du jobbet i stället?

– Vad ska jag säga...vi har haft olika karriärer. Jag kom hem mycket tidigare i karriären och byggde en större plattform här hemma för mig själv. Men Patrik är rätt så nöjd över att jag sitter på detta jobb.

Så han är inte bitter?

– Verkligen inte!

Ett bevis på Daniels ikonstatus i MFF är att han är en av blott fyra spelare som förärats en jättebild på väggen mitt emellan omklädningsrummen i Swedbank Stadions innandömen. De andra tre är storebror Patrik, Zlatan och Bosse Larsson.

– Den bilden åker snart ner.

Vem åker upp i stället – Rosenberg?

– Jag vet inte, men min bild borde åka ner snart tycker jag. De får ta ner den.

Daniel Andersson bestämmer mycket i Malmö FF men i det här fallet lär han inte få sista ordet.