Hanna Bennison till Everton – därför tar hon nummer 28
Uppdaterad 2021-08-27 | Publicerad 2021-08-24
Det har dröjt och dröjt och dröjt lite till, men äntligen får vi ställa våra frågor till Hanna Bennison.
Varför går världens bästa unga spelare till Everton? Varför sattes du på bänken så ofta i Rosengård?
Och du, varför tröjnummer 28?
Det oviktigaste först.
Hanna Bennison är 18 år gammal, född 16/10 2002, har spelat 48 allsvenska matcher, 25 från start och gjort 8 mål. Hon har husnummer 6 i Lomma.
Det går att rota fram 60 olika siffror kopplade till mittfältarens karriär, men ingenstans finns tröjnumret hon valde i sin nya klubb Everton.
Vadå 28? Varför i himlens namn 28?
– Ja, det är lite speciellt. Jag ville ha med åttan, men åtta och arton var redan upptaget, så jag fick tänka om.
Är inte det att säga att ”ett skepp kommer lastat med en bänknötare”?
– Nej, på så vis spelar det ingen roll vilket nummer man har. För mig handlar allt om att komma dit, att komma in i miljön och se hur det går. Men såklart vill jag ta en startplats i framtiden.
Elegant assist under OS
Månader har gått sedan de första ryktena om Evertons intresse. Ett par artiklar skrevs och övergången verkade vara på gång till sommaren, så fort Hanna Bennison gått ut gymnasiet.
Så kom juli. Everton presenterade två svenska nyförvärv i Nathalie Björn och Anna Anvegård, medan Bayern München drog i Bennison.
Så kom OS och Bennison fick speltid i alla Sveriges matcher. Hennes branta djupledslyftning till Madelen Janogys nickmål mot Nya Zeeland applåderades på sociala medier.
Så bärgades ett silver och så återstartade damallsvenskan. Och Hanna Bennison var alltjämt Rosengårdspelare.
– Ja, men Everton var tidigt intresserat av att få över mig och låta mig spela för att utvecklas, säger hon.
Varför tog du inte en större klubb som Bayern München direkt?
– Ja, Bayern hörde av sig, men speltiden är viktigare för mig. Då är Everton ett bra steg. Jag kan språket och att Anna och Nattis är där är en liten trygghet.
Hur länge grubblade du?
– Ett tag. I december började vi ha lite kontakt, men pratade inte specifikt om kontrakt. Jag ville mest lyssna på vad de hade att säga. När jag började närma mig sommaren blev jag sugen på att gå dit, så vi pratade mer och nu har vi hamnat här.
Övergångssummorna är på väg uppåt
Kunde du vara ärlig med Anvegård och Björn under OS? Pratade ni som att alla skulle spela i Everton i höst?
– Det var speciellt. Vi visste att Everton var intresserat av oss alla, men det var svårt att prata om när jag inte var klar. Det var inte samma grej för mig. Så det har blivit mer snack nu på slutet, när det varit nära.
Du är införstådd i att din prislapp gick upp under OS, så att du genom dina insatser indirekt skinnade din nya klubb?
– Ja... nejdå.
Nej, vad ska hon svara på en så dum fråga?
Damallsvenskan sliter alltjämt med att ta ordentligt betalt för sina utlandsflyttare. För ett par år sedan räckte det i princip för en fransk eller tysk klubb att komma överens med spelaren om kontraktet, själva övergångssumman var av symbolisk karaktär – man ville inte stå i vägen för en lirares proffsdrömmar. Och så länge Lyon och Wolfsburg snålade var det inte lönt för Eskilstuna eller Vittsjö att chansa med långa kontrakt. Så i slutändan betalade spelarna notan genom osäkra arbetsvillkor.
Utvecklingen går åt rätt håll. Kontrakten blir längre, de elaka avtalen över tio månader med obetalda vintrar är utrotningshotade och nya tv-avtal i Spanien och England styrker klubbarnas ekonomier.
Jo, emigrationen tycks ostoppbar, våra spelare drar fortfarande iväg, men nu med sexsiffriga prislappar. Sofie Svava kostade aningen under miljonen i vintras. Hanna Bennison-affären är värd det dubbla, enligt Sportbladets uppgifter mellan 1,5 miljon och 2,3 miljoner kronor.
En skotte tränar laget
Så vad får Hanna?
Everton var Englands tredje bästa lag för ett decennium sedan. Efter några svagare säsonger kom de femma i våras. I sommar har ett tiotal dragit, däribland franska Maéva Clemaron och finska Tinja-Riikka Korpela, men ersättarna är på pappret starkare: Galli från Juventus, Meier från Arsenal, Dali från West Ham, Björn från Rosengård.
Deras sista matcher på försäsongen blev 6–1 mot Brighton (efter hattrick av tidigare Linköpingsforwarden Nicoline Sörensen) och 3–1 mot Aston Villa.
– Jag kollade på en match mot Chelsea i våras, men det viktiga är inte att se bakåt utan att Everton vill satsa framåt nu. Målet är att ta en Champions League-plats till att börja med. Fortfarande är några lag bättre, men jag tror att satsningen är bra för dem, säger Hanna Bennison.
Har du pratat med Willie Kirk, skotten som tränar laget?
– Lite. Han känns väldigt, väldigt bra. När vi pratar märker vi att vi ser på fotboll på samma sätt. Jag är en ung spelare och måste få chansen att utvecklas och våga att testa nya saker, han är på samma ställe där. Det känns skönt.
Allt klart så långt. Men det centrala är motsatt fråga: vad får Everton? Vem har de köpt för en rekordsumma?
Det raka svaret är världens bästa unga spelare. Det är iallafall vad det internationella magasinet Goal korade henne till i mars, i sin grundliga genomgång ”NxGN: The 10 best wonderkids in women’s football”.
Men det finns frågor.
Grundmysteriet gällande Hanna Bennison är hur hon kunde vara en såpass komplett fotbollsspelare redan vid den allsvenska debuten som 15-åring. Fysiken och positionsspelet behövde slipas, men annat fanns där från början: drivet med boll, tekniken, viljan att hellre spela framåt än i sidled, målen, framspelningarna. Vad är medfött och vad har nötts fram under alla timmar med pappa Patrik på Lomma IP?
”Tyckte mer om de typerna...”
Bimysteriet är varför hon inte spelat mer. Jo, en skada här och en sjukdomsperiod där har stört, men inte heller under de friska perioderna har Hanna Bennison varit självskriven på Rosengårds mittfält.
Den som ska svara är Jonas Eidevall, huvudtränare mellan 2017 och sommaren 2021.
– Hanna är en fantastisk spelare och en fantastisk människa som hade en väldigt stor del i de framgångar som vi hade i FC Rosengård, säger han och jämför sedan mittfältsuppsättningen 2019 med årets. Slutsatsen lyder att speltiden inte räcker för att mäta en spelares färdigheter.
– Hanna spelade mer 2019 än 2021. Men hon är en mycket bättre spelare i dag än hon var då, säger Eidevall, som numera tränar Arsenal.
Men för en ung spelare är det en tveksam tröst. Hanna Bennison hade hoppats på ett kvitto för sin träningsiver, att tränaren kunde göra plats för henne, eller bygga truppen på ett vis där en tonåring som är given i landslaget kan känna sig bärande också på klubbnivå.
Men så har det inte varit.
Det har inte tagit bort glöden, men stört en målmedveten fotbollshjärna som vill framåt, uppåt och vidare.
– Det har varit tufft under en längre period. Jag har inte fått spela jättemycket i Rosengård. Det har varit tufft och jag har försökt jobba mig tillbaka till en startplats. Jag tycker att jag har blivit bättre, men ändå inte fått något ut av det. Därför är det ett bra läge att ta nästa steg.
Hur motiverade Eidevall att han höll dig utanför elvan?
– Mycket handlade om att andra gjorde det bra. Tuff konkurrens. Jag förstår, för vi har haft många duktiga spelare. Men han tyckte mer om de spelartyperna han satte på planen än den jag var.
Har du haft lust att gå in till tidigare tränaren Jonas Eidevall och drämma den där Goal-listan i bordet?
– Nej, det är upp till honom vilka han vill spela.