Bank: Alla är olika – olika är barn?
Ingen ska vara ensam, fotbollen ska integrera och vara jämställd.
Och när orden ska bli verklighet och konsekvens vet de som bestämmer inte alls vad deras egen slogan betyder.
Alla är olika – olika är barn?
Svenska Fotbollförbundets chefsjurist Anders Hübinette har problem.
Han sitter på ett kontor med Kalla Faktas reporter Andréas Sundberg framför sig och en trave Zlatan Ibrahimovic-böcker – de där som tecknar svensk fotbollshistorias starkaste framgångsberättelse om utanförskap och hinder – bakom sig, och ska svara på frågor om var förbundets jurisdiktion börjar och var barns delaktighet tar slut.
TV4:s samhällsmagasin har granskat fallet med Julle, en tioåring som redan vet hur det är att inte passa in i fotbollsfamiljen. Han föddes som flicka, ser sig själv som pojke, ett barn som tvingats orientera sig i en omgivning som flackar med blicken kring frågor om könsidentitet. Det är förstås omöjligt att inte drabbas av det omedelbara i bilderna: ett barn i MFF-tröja med nummer 25 och sitt eget namn på ryggen, som älskar fotboll men som sparkats ut av en klubb som säger sig ha fotbollsförbundet bakom sig i det beslutet.
Grabbar ska vara grabbar, tjejer ska vara tjejer. Allt blir så förbannat besvärligt om man ruckar på det.
Blir det?
Normativt nonsens
I Fifas officiella strategidokument, under rubriken för gräsrotsfotboll, konstaterar man att fotbollen utvecklas mer i länder som inte har några restriktioner gällande könsblandade lag (en beskrivning som orienterar förbi frågan om könsidentitet), att blandade lag bidrar till frigörelsen för båda könen, ökar toleransen och respekten. Och att flickor som spelar med pojkar får ökad självkänsla och självförtroende.
Det där sista är väl normativt nonsens, byggt på en fördomsbild av jagsvaga brudar, men ändå: Det är väl bara att titta på fördelarna och nackdelarna som skulle uppstå om åldersgränsen för blandade lag höjdes.
Fördelar: större talangunderlag, större inkludering, progressiv samhällssyn, positiv fostran, lättare att få ihop lag på små orter, bredare förutsättningar för att senare eventuellt kunna sortera in ungdomar utifrån kapacitet.
Nackdelar: Jordbävning bland en konservativ, livrädd del av befolkningen. Eventuella logistiska problem som är oändligt mindre än, låt säga, problemen för småklubbar som tvingas anpassa sig till elitlicensen.
Jag var själv liten som grabb, under ett par år skilde det kanske fem år i fysisk utveckling mellan mig och de största killarna i laget. Men det enda som hindrade mig från det mest grundläggande – att få vara med – var kapacitet och kunskap, inte att puberteten var en säsong sen. Selektion är en del av fotbollen, i alla fall på elitnivå – men det är en helt annan fråga.
– Skillnaden inom ett kön är större än mellan könen, som Claes Ohlsson, ordförande i Skånes FF, sa häromåret när de startat en forskningsbaserad, kunskapsgrundad utredning om mixade ungdomslag.
Men mest av allt handlar det här om barn, om vårt sätt att se på flickor och pojkar, kvinnor och män.
Förstår att han skruvar på sig
I Danmark har de ingen åldersgräns, i Schweiz ligger den på 19 år, England har höjt till arton, Tyskland och Italien la gränsen vid sjutton senast jag kollade. I plantskolan Nederländerna (nittonårsgräns) är det mer eller mindre en etablerad sanning att tjejer som inte spelar med killar under tidiga år halkar efter utvecklingsmässigt.
I Sverige tycker förbundet, sittande bakom slogans om att ”alla är olika, olika är bra”, att tolv är en rimlig gräns för när vi ska se till att grabbar spelar med grabbar, tjejer med tjejer. Och inget hindrar en klubb som vill sparka ut ett åttaårigt hbtq-barn från sin verksamhet och tycker sig ha SvFF i ryggen när de gör det.
Jag förstår att Anders Hübinette, juristen, skruvar på sig där i sin stol. ”Vi ska inte bestämma det här centralt” säger han, och undergräver hela betydelsen av ett förbund som ansvarigt för en folkrörelse, som en riktlinje för en samhällssyn. Centralt kan förbundet bestämma att man inte får kalla en domare för okvädningsord, men de har ingen lust att tycka något om att en åttaåring får veta att hen inte passar in.
Saker tar tid, att ändra synsätt måste få ta tid, och 2018 går allt väldigt snabbt. Det är inte så lätt för alla att förhålla sig till en tid där de hastigt och lustigt ska behöva hantera extremtalanger från Rosengård, killar som gillar killar eller en åttaåring som väcker frågor om könsidentitet. Men vi lär oss, vi blir bättre, det är så det måste fungera.
Alla är olika, olika är barn. Och en demokratisk folkidrott tycker väl att dörren ska vara öppen för alla?
Fotnot: Kalla Fakta sänds i TV4 klockan 21 i kväll.