Wegerup: Den smutsiga sörjan rinner av Raiola

ROM

Presenter som liknar mutor.

Löften som liknar hot.

Vänskapsband som liknar maffians.

Sörjan som Mino Raiola nu ertappas i är smutsig, så smutsig.

Men lita på att den kommer att rinna av honom.

Ändamålet helgar medlen. Ungefär så kan hela den italienska fotbollsskandalen sammanfattas – och inte bara den. Samma trötta ursäkter och nötta bortförklaringar hörs alltid. I politiska skandaler likväl som sportsliga. I jakten på pengar och makt tycks människan vara förprogrammerad att bli fartblind.

Fängslad och fascinerad

Som bergtagen, fängslad och fascinerad, läser jag sida upp och sida ner ur förundersökningen kring det som kallas ”Calciopoli”. Svart, skitig läsning, men ack så kittlande, spännande.

Den senaste detaljen är de hemliga kontantkorten till mobiltelefoner. Köpta i Schweiz på Moggis order, använda för särskilt känsliga samtal.

Ingen deckarförfattare kunde kokat ihop en mustigare, snuskigare soppa.

Det sorgliga är bara att allt är sant - och då kommer tankarna på just denna fartblindhet. När slutade de inblandade bry sig om fotboll? När började vi andra acceptera att det här är spelets regler? Som om det vore naturlagar som inte går att ändra: spelarna måste tjäna 50 miljoner om året skattefritt, biljetterna måste kosta 500 kronor styck, agenterna måste få miljonprovisioner, klubbarna måste börsintroduceras och – för att uppnå allt detta – bara måste man manipulera, ljuga och fuska, på alla nivåer. Alltifrån spelarnas filmningar till pamparnas domarpåtryckningar.

Moggi är gudfadern

Luciano Moggi har varit den stora spindeln, gudfadern. Zlatans agent Mino Raiola ska mer ses som en marionett, men ändå även som aktör. Raiola vet precis vad han gör när han går med presentaskar till Casa Moggi.

För att citera Mozarts opera buffa: ”Così fan tutte” – alla gör så. Det är en vanlig invändning, från Moggi själv och från inte så få blinda fans.

Vanlig, men falsk. Alla gör inte så; de små utan mutmedel har aldrig haft en chans mot de mäktiga maffiaklubbarna. Däremot har fler, många fler, än Moggi och Raiola hållit på med oetiska affärer. Agenternas arena är en värld för sig, där de mindre tuffa blir en mör munsbit för de som kan ta för sig.

Talangen främsta anledningen

Raiola vet det och ur Zlatans synvinkel har agenten gjort det han ska. Utan tvivel är Zlatans talang främsta anledningen till att han kommit till storklubbarna. Men utan en skicklig agent, med få skrupler men desto fler viktiga kontakter, kunde det ändå slutat annorlunda.

Att Raiola uppmanat Zlatan att göra sig omöjlig i tidigare klubbar och knappast gjutit olja på vågorna i hans konflikter med media och svenska landslaget, det är en annan diskussion. Liksom det faktum att Signor Agent tjänade motsvarande 46 miljoner kronor på Zlatans övergång till Inter. En historisk summa.

Kan bli civilt åtal

I samtalen med Moggi & Co hörs att det är få medel som Raiola skyr. Men, som en smått cynisk och desillusionerad italiensk kollega säger:

– Det är klart att det är mutor, smörjmedel. Men bevisa det den som kan. Möjligen kan det bli civilt åtal mot Raiola, men det är inte troligt. Han är agent, men han får ge presenter till vem han vill. I Italien blir han inte fälld för en sån grej.

Signore och signori, mina damer och herrar, välkomna till toppfotbollen av i dag. Så här ser den ut. I svart på vitt, bandutskrift efter bandutskrift.

Läs också:

Jennifer Wegerup