Erik Niva: Så mycket drama på så kort tid

En stolt storklubb har hittat hem

Segrar blev till kryss, oavgjorda matcher blev till ligaguld.

Så mycket drama på så kort tid.

När röken till sist skingrats stod vi kvar med en supertalang som gått vilse och en stolt storklubb som hittat hem.

Klockan är 22.47 på lördagskvällen, och mäktiga Camp Nou gungar som jag aldrig sett den gunga förr.

De blåröda hemmafavoriterna håller på att lyckas med det som knappt någon trodde var möjligt.

Sången får de jättelika läktarna att skaka ända upp till högsta etage, och långt där nere springer en fenomenal fuling som gjort de vanvettiga glädjescenerna möjliga.

Leo Messi, herrejävlar, vad har du ställt till med?

Leo Messi, din lömska, luriga, lilla loppa. Jag anade att du skulle bli huvudperson i titelrejset – men jag hade faktiskt aldrig väntat mig detta.

Kanske borde jag ha gjort det.

Det har bara gått ett par dagar sedan jag senast intervjuade Messi, men jag tänker längre tillbaka i tiden.

Fem år i Barcelona

Det var i november 2005, och en blyg 18-åring satt nerkurad i en hotellsoffa i Genève.

Jag skrev ett reportage om vad som gjorde argentinsk fotboll unik, och var nyfiken på att veta om ”El Pulguita” fortfarande kände sig som en argentinsk spelare efter drygt fem år i Europa.

Det gjorde han.

– Jag märker att det är något som skiljer mig från de spanska spelarna. Något är annorlunda. Jag sysslar med picardía argentina, argentinska rackartyg, haha.

Argentinska rackartyg var det, ja.

Jag tror inte att det fanns något genomtänkt och utstuderat i det Leo Messi gjorde. Bollen passerade honom på en hundradel, och innan hjärnan reagerat hade han instinktivt gjort som han hade lärt sig att göra när han var en ännu mindre pojke än han är i dag.

Han var tillbaka på bakgården hemma i Rosario, el potrero, där alla knep är tillåtna och Diego Maradona är större än gud fader själv.

Avgöras av fusk

Möjligen kan den bakgrunden göra målet lite mer begripligt, men den kan absolut inte ursäkta det.

Det är bara några få minuter kvar av säsongens viktigaste match, och hela den spanska ligan håller på att avgöras av fusk.

Vad tänker du där nere på planen, Leo Messi?

Är du glad? Stolt?

Har du hunnit fatta att det här målet riskerar att förfölja dig, långt efter att minnet av ditt tredje ligaguld hunnit blekna bort?

l?l?l?

Så går några få sekunder.

En retur i Zaragoza.

En djupledslöpning i Barcelona.

Så går exakt 17 sekunder, och ingenting är sig längre likt.

l?l?l?

Klockan är 22.48, och mäktiga Camp Nou i Barcelona är tystare än jag någonsin hört den förr.

Messis mål är inte glömt, men åtminstone överskuggat.

På två olika arenor har det gjorts två osannolikt viktiga mål, och det har blivit dags att glömma Barcelona och tänka på Real Madrid i stället.

Fokus har flyttat 31 mil bort, och skam har förbytts i ära.

Misslyckande

I det här ögonblicket har det gått 1448 dagar sedan Real Madrid senast firade ett ligaguld hemma på Plaza de Cibeles.

Det är den längsta torkan på ett halvt århundrade, och det är svårt att föreställa sig lidandet det inneburit för en klubb där varje andraplats är ett misslyckande.

På bara ett ögonblick har ökenvandringen nu tagit slut.

Man ska alltid akta sig för tvärsäkra slutsatser i en fotbollsvärld där sågningar blir till hyllningar på 17 sekunder, men det är uppenbart att de två spanska bjässarna har bytt plats.

Asienturné ställs in

Under våren har Barcelona plötsligt varit klubben där stjärnor bråkat och marknadsavdelningen sytt ihop en jippoutflykt till Egypten mellan ligamatcherna.

Real Madrid har å andra sidan varit klubben där förluster vänts till segrar på övertid, och där sommarens planerade reklamturné till Asien redan ställts in.

Stolta, starka Real Madrid har äntligen hittat hem.

Camp Nou är spöklikt tyst klockan 22.48, och det beror i grund och botten på att Real Madrid nu återigen är en klubb som prioriterar att vinna matcher framför att sälja tröjor.

Just det är också den första anledningen till att jag kommer att applådera Real Madrid som värdiga spanska mästare nästa söndag.

Den andra är att det hade varit sanslöst sorgligt att se en så här infernaliskt spännande spansk säsong avgöras av fusk.

Jag hoppas verkligen att Leo Messi – innerst inne – kan hålla med om det.