Fagerlund: Nu kan han andas ut
1–0 to the Arsenal.
Vi har hört det förut, vi har sett Mikel Artetas gäng stånga in mängder med fasta situationer.
Lugnet är återställt i den röda delen av norra London – för Ange Postecoglou kvarstår pressen.
Hur många gånger har vi sett Arsenal trycka in en hörna de senaste säsongerna?
Hur kameran febrilt sveper över bänken i hopp om att hitta ansiktet bakom succén, Nico Jover?
Svaret är att Londonklubben har gjort 23 mål på fasta situationer sedan starten på förra säsongen. Dessutom har tre av de fyra senaste fullträffarna mot lokalrivalen Tottenham producerats via hörnor, en slående utveckling.
Det ska dock sägas att Bukayo Sakas leverans i 64:e minuten på Tottenham Stadium var det mest okomplicerade försöket så långt i matchen.
När en femte – kort slagen – hörna hade slarvats bort, bestämde sig Saka för att återvända till gamla grunder: Inåtskruv, med sikte på mittbacken Gabriels panna.
1–0 to the Arsenal.
Micky van de Ven må ha varit tillbaka i backlinjen, men kollegan Cristian Romero var inte tillräckligt robust vid bakängesmålet och lär vara besviken.
Det blev en derbydag som Tottenham inledde starkast, där de gula korten haglade (sju under första halvleken) och Arsenal stundtals tappade fokus och slarvade med bollen.
Sedan slutade det på numera klassiskt manér. Med att Tottenhams energi ebbade ut, samtidigt som Arsenal förvaltade en hörna.
Hårt jobb snarare än finess
En startelva utan Declan Rice (avstängd) och Martin Ödegaard (skadad) är en klart sämre startelva.
Det mesta av snacket under veckan handlade om hur Mikel Arteta skulle motivera resten av spelarna, övertyga omvärlden att Manchester City inte har sprungit iväg med ligatiteln redan efter en månad.
Ett derby tenderar att avgöras genom små marginaler, något tränaren naturligtvis är fullt medveten om.
Detta var också en seger som på många sätt skilde sig från Arsenals tidigare skalper, en insats som byggde på hårt arbete snarare än teknisk finess.
Under första halvleken blev det tydligt att Artetas gäng gärna drog ned på tempot. Yttrarna Saka och Gabriel Martinellis defensiva positioneringar var minst lika viktiga som deras offensiva spets, allt för att bromsa in Tottenhams kantspel.
Mittfältarna Jorginho och Thomas Partey är inga ungtuppar längre, men Arsenals kompakta 4–4–2 var överlag välorganiserat.
I backlinjen stack tre kraftpaket ut, matchhjälten Gabriel, William Saliba samt Jurrien Timber som stod i centrum när gnabb uppstod på Tottenhams planhalva.
Press på Postecoglou
Det där bråket innan pausvilan påminde om betydelsen av detta möte, hur pass mycket som faktiskt stod på spel. Sanningen är att ett North London Derby är lika delar spänning som frustration och ångest.
En del Tottenham-supportrar skulle hävda att säsongens viktigaste uppdrag är att vinna mot (eller åtminstone förstöra för) Arsenal, något Ange Postecoglou chockat fick erfara i våras när titeljagande Man City kom på besök.
Om pressen på tränarens axlar började kännas efter förlusten på St James’ Park, trycks han nu djupare ned i Tottenham Stadiums välskötta gräs.
Postecoglou vet vilken fotboll han vill se, men det är inte alltid hans spelare kan leva upp till visionen över 90 minuter.
Här var anfallaren Dominic Solanke ringrostig, medan yttrarna Brennan Johnson och Son Heung-Min inte involverades tillräckligt frekvent.
Många av de övriga spelarna, inklusive Dejan Kulusevski, stod för gedigna prestationer – om än förgäves, fällda av ytterligare en defensiv hörna.
När domare Jarred Gillett satte pipan i munnen efter ett derby med en relativt lågt satt ribba rent bestraffningsmässigt, samlade Mikel Arteta sina assisterande tränare i en ring.
Det växlades några uppenbart känslosamma ord, kramades en del. Nico Jover omfamnades antagligen lite extra hårt.
Arteta lade upp en plan som han ansåg var nödvändig för att bringa frid till den röda delen av norra London – nu kan han andas ut.