”Du måste vara utvald av Gud – annars lyckas du inte”
Så nära var allsvenskan att missa Buya Turay
Publicerad 2017-08-31
Mohamed Buya Turay är det senaste stjärnskottet över den allsvenska himlen. Men det har långt ifrån varit självklart att han skulle lyckas som fotbollsspelare.
– Många spelare har talangen och skickligheten. Men om du kommer från Sierra Leone och vill lyckas som fotbollsspelare måste du vara utvald av Gud. Annars kommer du inte att lyckas, säger Mohamed Buya Turay.
Överlägsna serieledarna Malmö FF åkte till Eskilstuna för att plocka med sig tre nya poäng att byta mot Lennart Johanssons pokal. Men AFC:s anfallare Mohamed Buya Turay skulle slå de regerande mästarna på fingrarna. Efter fem minuter hade han nickat in ledningsmålet mellan mittbackarna Lasse Nielsen och Franz Brorsson. Han firade genom att springa bort till sidlinjen och ta emot en flagga från sitt hemland Sierra Leone och tillsammans med sin lagkamrat Abdul Razak lyfte han upp den mot himlen.
Han hedrade de över 400 som omkommit i en jordbävning i landets huvudstad Freetown. Samma stad där Buya växte upp och där hans familj bor.
Domare Stefan Johannesson visade upp det gula kortet till Buyas stora frustration. Varningen innebar att Buya är avstängd i den kommande matchen mot Hammarby. Situationen är talande för Buyas berättelse – en berättelse som började på gatorna i Freetown.
Buya är det yngsta barnet i en trebarnsfamilj där hans mamma ensam fick ta hand om barnen medan hans pappa flyttade norrut för att arbeta i diamantgruvorna. Hon jobbade i skolan som lärare och planerade att hennes barn skulle fokusera på sin utbildning, inte slösa bort tiden på fotboll. Hon visste hur svårt det var att leva på sin fotboll i Sierra Leone och få spelare från landet blir proffs utomlands. Han skulle inte bli en ”football-dropout”.
Men Buya fortsatte spela fotboll på gatan och hittades av den lokala klubben FC Mattia där en av klubbens tränare gav honom busspengar för att han skulle kunna ta sig till träningen.
– Men jag sprang till träningen istället. Jag var liten och behövde träna för att bli starkare. Jag tog pengarna och köpte mat till familjen, berättar Buya och fortsätter.
– Mamma förbjöd mig att spela fotboll så jag fick mina kompisar att ha fotbollsskorna hemma hos dem, när jag skulle till träningen sa jag bara att jag skulle gå ut och sedan var jag borta i några timmar. Hon visste inte om att jag spelade.
Kom ner till Guinea
Buya sprang hela tiden. Han valdes ut att representera skolan i friidrottstävlingar och sprang både långa och korta distanser. Men det var på fotbollsplanen han trivdes som bäst. Han stod snabbt ut bland spelarna i FC Mattia och under kontinentens största ungdomsturnering, Airtel Rising Star, scoutades han av den kända ungdomsakademin Academie Sante Marie De Dixinn från grannlandet Guinea.
– Scouten sa till klubben ”den är killen kommer bli något” men de sa nej. Men lite senare kom akademichefen Numukeh Tunkara, han bor i London, ner till Guinea. Då fick jag chansen att provspela och efter bara en träning såg han någonting i mig. En månad senare tog han med mig till Sverige.
Barndomsbilder
Under den här tiden gick Buya klart sin grundskoleutbildning och skulle nästa termin börja studera på high school. Men han vägrade. Han ville lägga all sin lediga tid åt att jaga sin dröm, att bli fotbollsproffs. Efter det lyckade provspelet kände han att han var nära. Men hans mamma ville inte höra på hans galna drömmar och efter ett stort bråk flyttade Buya ut och levde på stadens gator. Efter en månads väntan hämtade Numukeh upp honom och tog med honom till Europa.
– Under två månader hade jag ingen kontakt med min mamma. Hon trodde att jag var död och hade skickat folk för att leta efter mig. Men jag var i Europa och därför hade ingen hittat mig. När jag ringde henne från Sverige grät hon. Jag visste att om jag hade pratat med mamma hade hon stoppat mig från att åka. Jag vet hur hon är, jag är hennes yngsta barn.
Sportbladet träffar Buya efter AFC:s träning. Under träningen spelade Buya som han gör i matcher – med en stor beslutsamhet. När passningen inte kommer när han vill skriker han ut sin frustration men när skottläget till slut kommer är han lika kylig som en tidig novembermorgon. Han kliver ut ur omklädningsrummet med sin luva uppfälld och tar ut sina hörlurar med ena handen. Vi hälsar och sätter oss avskilt på AFC:s tomma läktare. När han får frågan varför han är så arg när han spelar, brister han ut i skratt.
– Folk frågar mig alltid det! Men jag är inte arg på någon annan, bara på mig själv. När jag är på planen vill jag göra allt... jag vill så mycket och om jag inte lyckas så blir jag arg på mig själv, säger han och vänder bort blicken. Det blir tyst någon minut.
Kliver på plan
– Jag älskar fotboll mer än någonting annat. Då mår jag som bäst, jag öppnas upp... förstår du? Jag känner ingen stress och problemen försvinner. Men utanför planen är jag en annan person. Utanför planen oroar jag mig för familjen där nere och allting. Jag vet inte hur de mår, även om jag försörjer dem. Men när jag kliver på planen så försvinner all stress. Då kan jag bara tänka på fotboll.
Akademichefen Numukeh Tunkara tog med honom till Sverige och till Vasalund som då hade ett samarbete med akademin. Men efter tre veckor i klubben tyckte de inte att Buya var tillräckligt bra för att stanna. Så Buya fick resa till Nigeria under tiden Numukeh skulle ordna ett nytt provspel. Den svenska agenten Patrick Mörk hade koll på Buyas talang och kopplade ihop akademin med division 3-klubben Juventus IF som förlängde hans turistvisum vilket gjorde att han kunde återvända till Sverige.
– Numukeh sa att jag inte skulle sluta tro. Han sa att han såg någonting i mig och även om han skulle vara tvungen att ta mig till Europa fem gånger så skulle han fortsätta ge mig chanser. Efter två-tre veckor ville Vasalund att jag skulle komma tillbaka, men Numukeh sa nej, han kommer inte återvända. Så jag åkte till Juventus i Västerås istället.
Men det var nära att Buya blev kvar i Afrika. Ebolan hade börjat sprida sig och skräcken för sjukdomen gjorde att de västafrikanska länderna började stänga gränserna. Men han lyckades ta sig ut med Juventus IF:s hjälp som också lyckades förlänga hans turistvisum.
”Har hjälpt mig”
Under höstsäsongen gjorde Turay succé på planen. Han smällde in 20 mål på sju matcher i division tre och flera klubbar runt om i Sverige fick upp ögonen för den nyss fyllda 19-åringen. Fotbollskarriären såg ut att börja ta fart på riktigt och utifrån såg flytten ut att vara en succé. Men livet var allt annat än lätt för Buya under hösten.
– Franco (Pertunaj, Juventus ordförande) satte oss i en lägenhet, bara två rum, och vi var sex spelare som bodde där. Han tog med sig rester från en restaurang och oftast var det inte tillräckligt med mat för att bli mätt. Och om du inte spelar en match eller om vi skulle förlora en match så köper han inte mat till dig. Det hände i Juventus. Jag vill inte prata om det egentligen för varje gång jag tänker på det blir jag arg. Men jag vet att livet är så. Vi måste gå igenom svåra situationer för att komma igenom starkare. Idag tror jag att det har hjälpt mig, säger Buya och fortsätter.
– Jag var nära att ge upp. Men jag träffade min agent Gabriel (Dikmen) och han fick mig att fortsätta. Han sa; bry dig inte om vad du äter, var du sover och vad Franco gör mot dig. Koncentrera dig på fotbollen så ska jag ta dig härifrån. Han var alltid där för att pusha mig. Jag sa till honom flera gånger att jag ville åka hem och gå klart i skolan. Men han hjälpte mig och fick mig att kämpa hårdare.
Började samarbeta
Gabriel Dikmen hade under hösten fått ett tips om Buya och han åkte till Västerås för att se honom spela.
– Det tog bara sekunder för mig att förstå att det är var en speciell spelare. I min roll scoutar jag de här lägre divisionerna, division 3, 2 och 1. Jag hade aldrig sett en sån spelare i dom serierna och i den åldern. Så jag tog kontakt med Buya och hans akademi, och därifrån skapade vi ett samarbete.
– När jag fick kontakt med Buya ville han ha hjälp på riktigt. Jag åkte dit för att se hur han levde och lovade mig själv att jag inte skulle låta honom utnyttjas och försvinna som många andra. Jag lovade att satsa allt på killen i med och motgång – och det var många motgångar i början.
”Har tröttnat”
Levnadsförhållandena och undernäringen satte spår i Buya som mådde dåligt under en lång tid. Det var bara på fotbollsplanen han kunde släppa allt. När han klev av planen återvände tankarna och frustrationen över sin situation. Gabriel hade precis gift sig och hans fru var gravid men körde regelbundet till Västerås från Stockholm bara för att köpa mat och försöka uppmuntra sin klient.
– Det har varit mycket... ibland har det varit att han bara har sett motgångar och då är det jättejobbigt att försöka hitta det där lilla lilla ljuset i tunneln och försöka få honom att tänka positivt. Han har verkligen tröttnat ibland på hur saker kan skötas inom fotbollen. Det har tagit tid. Jag har bara sagt till honom att lägga det i sin ryggsäck och blicka framåt. Nu ser vi det som erfarenheter som har gjort honom starkare, det är det enda sättet att se på det idag, berättar Dikmen.
Den imponerande statistiken och de starka prestationerna gjorde att flera klubbar scoutade Buya under hösten i Juventus, bland annat Östersund och AIK. Det blev provspel med belgiska toppklubben Standard Liège samt med Assyriska och Gefle innan division 1-klubben Västerås SK hörde av sig och plockade in anfallaren under vintern. Men Juventus vägrade släppa licensen till VSK, trots att de inte hade något avtal med spelaren, och krävde en stor övergångssumma för att låta Buya gå.
– Redan i Juventus kom stora klubbar och erbjöd kontrakt. Men Franco sa att han ville ha pengar. Förstår du? Hur kan han säga så? Han ger mig ingen lön, ger mig skitmat och ger mig ett dåligt ställe att sova på. Sen kräver han lika mycket pengar som stora stjärnor i Europa kostar. Han var den som försökte förstöra min karriär. Om du ringer honom kommer han ljuga dig rakt upp i ansiktet. Han kommer snacka massa skit och ljuga.
– Han ljuger och förstör spelares karriärer. Jag vet att de har spelare där nu som lider. Jag känner dom, de är från Sierra Leone. De är frustrerade. Hur kan han ta hit barn och sen ljuga åt dom och när de lyckas så kommer han och begär pengar. Klubbar kan inte betala dom summorna. Bara låt spelaren gå. Låt dom gå. I slutändan kommer du att få tillbaka. Nu lider dom. Det är väldigt bra spelare. Han försökte förstöra för mig men jag är ”blessed” och kom undan, säger Buya och låser min blick. Han pekar med hela handen, förmodligen mot Västerås.
Låna ut talanger
Tvisten fortsatte och Turay blev kvar i Juventus under våren och gjorde elva mål på tolv matcher. Enligt VSK krävde Franco 100 000 kr för att skriva över licensen till en annan klubb, trots att spelaren inte hade något kontrakt med Juventus. Det var först under sommaren som klubbarna kom överens. Lösningen blev ett lån där Västerås styrelseledamot Birger Jonsson lovade Franco att skriva tillbaka licensen till Juventus efter säsongen. I utbyte skulle klubbarna inleda ett samarbete där Juventus bästa spelare fick chansen att gå till VSK som skulle låna ut talanger till division 3-klubben.
I Västerås SK fick Buya äntligen professionell träning och klubben var noga med att lära 19-åringen taktiska grunder. Han var för liten, för tunn och även om han var kvick saknade han den riktiga snabbheten. Därför drillades han också hårt med en tuffare fysisk träning. Tanken var att han skulle explodera först under den kommande säsongen, men efter sex mål på nio matcher under hösten hörde flera klubbar av sig om en möjlig övergång. Men även den här gången skulle Buyas klubb arbeta stenhårt för att förhindra en flytt.
– När jag valdes in i VSK:s styrelse i november såg jag direkt att övergången var konstig. En division 3-klubb kan inte äga en spelare och därför kan de inte låna ut honom. På pappret ägde vi Buya men Birger hade gjort ett avtal med Franco. Situationen var så illa att vi fick en varning av förbundet, efter att Gabriel Dikmen, Buyas agent hade anmält oss. Jag försökte övertala de andra i styrelsen att släppa Buya... alla ser talangen men ingen bryr sig om människan, de bryr sig bara om avkastningen, berättar VSK:s sportansvarige Ado Sadzak.
Även om Buya hade gjort en målmässig succé fanns det fortfarande problem. Tiden i Juventus hade satt sina spår och anfallaren visades flera gånger ut när han inte kunde tygla sitt humör. Ofta kände han sig orättvist behandlad och när domaren inte visade sympati kunde han inte kontrollera sina känslor. Dessutom var han fortfarande väldigt liten och andra klubbar tvekade kring att satsa på den nyligen fyllda 20-åringen.
– När jag träffade Buya var det något som inte stämde. Han mådde skitdåligt. Jag känner Franco sedan länge och det ryktas mycket om honom. Han har fått mycket skit för det han gör i Juventus med de utländska spelarna han plockar in. Han kräver mycket av spelarna och förväntar sig deras lojalitet men när man träffar spelarna är det liksom överlevnadsminer på. Men jag visste inte att det var så illa som Buya berättade, säger Ado Sadzak.
Inte skolad
Gabriel Dikmen arbetade frenetiskt med Ado Sadzak för att hitta en lösning. Men varken Franco eller VSK ville ge ifrån sig spelaren gratis och därför gick tvisten hela vägen till skiljedomstolen. Där gick domstolen på Dikmens linje och spelaren var fri att gå gratis till vilken klubb han ville.
– Vi hade koll på honom redan när han var i Juventus och sprutade in mål, men sedan mötte vi honom i division 1 när han var på lån hos Västerås. Jag såg flera matcher när han spelade och sedan var det vår tur att möta honom – och det var en väldigt viktigt match för oss eftersom vi kunde ta steget upp till superettan. Men så gjorde han 1-0 och passade fram till deras andra mål. Han var inte skolad, det var tydligt, men han hade farten och var oberäknelig i sina avslut. Han fick rött kort i den matchen sen och vi vände och vann med 3–2. Efter matchen tjatade vår målvakt Joshua Wicks (idag i IK Sirius) på mig att värva honom; ”Asså vilken spelare”, sa han, berättar AFC:s sportchef Azad Budak.
– AFC var piskade att vinna för att ta steget upp. I 85' fick han rött kort i en duell med målvakten och gick gråtandes av planen. Tårarna bara rann för han trodde att karriären var över. Jag tog med honom ut från arenan och vi satte oss i min bil. Han var helt förstörd. Jag sa, om inte AFC tar dig så... det är garanterat att de tar dig, berättar Gabriel.
På läktaren satt Djurgårdens sportchef Bosse Andersson och funderade på om han skulle satsa på Sierre Leone-anfallaren. Klubbens nyblivna tränare Pelle Olsson hade försökt få honom till sitt Gefle och ville nu att hans nya klubb Djurgården skulle plocka in honom. Men det röda kortet fick Andersson att ändra sig och han valde istället att värva in Sam Johnson från IK Frej. AFC visade intresse för Buya nästan direkt efter matchen och blev favoriter till att värva honom när övergångsfönstret öppnades – men först behövde knutarna lösas upp.
Klubbens sportchef Azad Budak vill inte ställa upp på bild, han menar att han inte vill synas så mycket som de andra sportcheferna. Han vill hålla en låg profil. Men han berättar gärna om klubbens arbete med Buya.
– När han kom till oss var han bara skinn och ben. Vi var tvungna att agera och byggde upp hans fysisk för att klara av att spela i superettan. Vi jobbade också hårt med att skola honom, Västerås hade börjat men vi tog det längre. Han ville alltid komma ner och möta bollen långt ner i planen men vi fick honom att stanna längst upp och dra isär och trycka ner motståndarnas backlinje, berättar AFC:s Azad Budak.
”Som en diamant”
Det tog tid för Buya att klara av den nya träningen och den första tiden i AFC var svår för honom. Han kom med förväntningarna att alla problem nu skulle vara lösta, men den uteblivna speltiden var ännu ett nytt hinder för honom. Det blev bara tre matcher i superettan under 2015.
– Han var, och är fortfarande en råtalang. Han är som en diamant, man behöver slipa och slipa. När succén inte kom så började jag tvivla och funderade på om alla andra hade haft rätt, han kanske är för liten och för oskolad, säger Gabriel.
Men även om Buya kände att han stod still och stötte på nya motgångar var hans första år i AFC en viktig period. Han fick bygga upp sin kropp och la på sig flera kilo muskler för att kunna stå emot tacklingar och behålla bollen. Klubbens huvudtränare Özcan Melkemichel och hans assisterande tränare Ivan Ristic såg potentialen och la ned mycket extra tid för att göra honom redo.
– Jag tränar och tränar. Det är det som är grejen för mig. När träningen med laget är slut så går jag hem och äter, sen kommer jag tillbaka och tränar extra. Inte bara fotboll, jag går ut och springer och springer. Jag vill bara spela fotboll. När jag är nära att ge upp tänker jag på alla som dör nere i Sierre Leone och som önskar att de hade fått samma chans, säger Buya.
Under försäsongen etablerade sig Buya i startelvan och under säsongen var han lagets bästa målskytt och poängkung när AFC kvalificerade sig för allsvenskan. Det blev tio mål och sju assist. Under vintern förlängde han sitt utgående kontrakt för att försöka hålla kvar AFC i allsvenskan trots att andra allsvenska klubbar ville locka över honom.
Ensam och omringad
Efter dubbla mål i premiärmatchen mot Örebro och kvitteringsmålet på Gamla Ullevi mot IFK Göteborg i omgången efter så succé ut att komma omedelbart. Men det var först i den elfte omgången som Buya skulle göra sitt första riktiga avtryck i allsvenskan. Djurgården vann visserligen matchen med 4–1 men den stora underhållningen kom en bit in i den andra halvleken. Efter ett bortnickat inlägg fick Buya bollen ett par meter utanför AFC:s straffområde. Han var ensam och omringad av Djurgårdsspelare. Men istället för att vänta in sina lagkamrater satte han fart mot motståndarmålet. Han skakade av sig ett par motståndare och plötsligt öppnade sig en yta. Han fortsatte driva bollen framåt och snart var han framme vid straffområdesgränsen – han avlossade och bollen flög rakt upp i krysset bakom Andreas Isaksson.
– Asså herregud... i den farten han löper, att komma till ett sånt avslut. Det är inte lätt. Jag sa att det skulle krävas något extra för att få bollen förbi Isaksson, och det får vi väl säga att det här var, sa C Mores expert Anders Andersson i TV-sändningen.
I omgång 18 gjorde han ett nytt spektaulärt mål. På Friends Arena mot AIK – seriens bästa försvar. I en omställning i den första halvleken fick Buya bollen långt ut till vänster vid mittlinjen. AIK-försvararna hann inte tillbaka och anfallaren ställdes en-mot-en mot Per Karlsson som backade och försökte sakta ner anfallaren. Men Buya fortsatte i hög fart rakt emot honom och mittbacken tvingades stötbryta, då petade Buya bollen retfullt mellan benen, vilket gjorde att Karlsson slog knut på sig själv och föll mot gräset. Buya blev fri mot mål men istället för att skjuta rundade han även målvakten och rullade in bollen i det öppna målet.
”Inget speciellt”
När han får frågan om målen skrattar han bara och visar för första gången en kaxighet som man inte visste fanns där.
– Det här två målen, asså det är inget svårt för mig, jag gör det hela tiden på träningarna. Det är inget speciellt med det målet. Det handlar om att visa beslutsamhet och vara fokuserad. När jag kliver på planen är jag öppen och bara spelar. När jag spelar mycket får jag självförtroende och då kommer magin fram. Du kan se vissa spelare i Europa som kan göra såna här mål... för mig är det inget speciellt, säger han med ett leende.
Enligt hans agent Gabriel har varenda klubb i allsvenskan ställt förfrågningar om honom. Men också lag från Holland, Belgien, Schweiz, Israel, Tyskland och Turkiet.
– Jag tycker att det är konstigt att han inte har fått bättre bud. Men jag hänvisar bara till AFC som har tackat nej till alla bud än så länge. Han spelar i ett bottenlag och presterar, jag skulle nog värdera honom i 20-miljonerklassen, om han skulle spela i Malmö eller AIK skulle han vara värd ännu mer.
– Han skänker en stor del av sin lön ner till sin familj i Sierra Leone. Precis som de flesta afrikanska spelarna försörjer han många människor. Det är därför de afrikanska spelarna kan ses som giriga i löneförhandlingar men egentligen tänker de på sina vänner och familjer. Buya har ingen dyr bil eller flashiga klockor, han lever bara för fotboll. Och jag tror att han kan gå så långt att han inte kommer behöva tjäna pengar mer i hela sitt liv. Han kommer spela i någon av de stora europeiska ligorna. Sen är det därifrån, man hoppas att utvecklingen bara ska fortsätta. Han har potentialen att gå väldigt långt, säger Azad Budak.
Siktet är inställt på Premier League och favoritlaget Arsenal.
– Många spelare har talangen och skickligheten. Men om du kommer från Sierra Leone och vill lyckas som fotbollsspelare måste du vara utvald av Gud. Annars kommer du inte att lyckas, avslutar Mohamed Buya Turay.