Peking är redo

Sandlin: Men på mig imponerade Sirius mest i går

UPPSALA

Stora, tunga, mäktiga IFK Norrköping – som fyllde 110 i maj – rycker i superettans topp.

Men på mig var det ändå seriens nykomling, 100-åringen IK Sirius, som imponerade mest.

Trots 1–3 och första förlusten på hemmaplan efter fem raka segrar.

Lätt alltså att förstå vinnartränaren Mats Jingblads suck efteråt:

– Sirius är bästa laget vi mött i år.

I en fotbollsmatch bättre än de flesta allsvenska jag sett under våren var det IFK Norrköpings tyngd som avgjorde.

När 185 cm Thordarson, 183 cm Gunnlaugsson och 177 cm Bamberg kommer ångande med tyngd är det inte lätt att stå emot.

Därför ser det ofta ut som försvarsmisstag när Jingblads tunga pjäser går till attack och målen kommer.

Som när Stefan Thordarson, Teiturs brorson, ostörd i 20:e minuten får skarva in Daniel Bambergs bananinlägg till 0–1 på en kontring, och när samma Thordarson tio minuter senare bokförs för 0–2-målet sen han stört målvakten Jon Rytterbro och mittbacken Gustaf Segerström att tillsammans fumla in Eirik Dybendals frispark.

Skakigt i slutet

Jingblad talade om sitt lags psykiska trötthet, men det var tyngd och kraft bakom allt man företog sig. Lätt skakade var man i slutminuterna sen Segerström knoppat in 1–3 och framförallt inhopparen Marcus Palmqvist hade ett par jättetillfällen.

Av 30 superettaomgångar återstår nu 19 men med det enorma försprång Norrköping nu skaffat sig kan jag aldrig tänka mig, att man missar.

Obesegrade efter elva omgångar, nio poäng ned till tabelltvåan Sirius, 14 till trean Örgryte som dock har två matcher mindre spelade.

Sirius vägde för lätt den här gången men får inrikta sig på att ta någon av de två andra allsvenska platserna.

Allsvensk kompetens

Ett snabbt och elegant kortpassningsspel har man och här syntes allsvensk kompetens i såväl gamla bekanta som Daniel Hoch och Mani Tourang (tyvärr utburen med hjärnskakning) som en ny favorit som vänsterbacken Tighe Dombrowski.

Nog kommer Sirius igen.

Radiosportens Mats Dahlberg påpekar i paus en mycket märklig detalj i spelprogrammet som möjligen kan ha underlättat nykomlingens marsch mot tabelltoppen.

Den att Sirius motståndare varje gång kommit direkt från en avhyvling av IFK Norrköping eller åtminstone i en oavgjord match blivit ordentligt mörbultade av ”Snoka” i omgången innan.

• Omg 1–2: Norrköping–Åtvidaberg 1–0 följt av Åtvidaberg–Sirius 1–2.

• Omg 2–3: Mjällby–Norrköping 0–0 följt av Sirius–Mjällby 3-1.

• Omg 3–4: Norrköping–Enköping 3–0 följt av Enköping–Sirius 1–0.

• Omg 4–5: Sylvia–Norrköping 1–2 följt av Sirius–Sylvia 1–0.

• Omg 5–6: Norrköping–Häcken 2–2 följt av Häcken–Sirius 2–0.

• Omg 6–7: Öster–Norrköping 0–1 följt av Sirius–Öster 3–1.

• Omg 7–8: Norrköping–Falkenberg 3–0 följt av Falkenberg–Sirius 1–1.

• Omg 8–9: Landskrona–Norrköping 1–3 följt av Sirius–Landskrona 2–0.

• Omg 9–10: Norrköping–Sundsvall 5–0 följt av Sundsvall–Sirius 0–0.

Jag insinuerar ingenting – men håll med om att detta ser underligt ut...

Publiksiffran – toppen

Fantastiska publiksiffran 8 592 minner mej om matchen Sirius–MFF maj 1973, tidernas publiktvåa här i Uppsala.

Sirius vann 2–1 och än i dag minns jag den bittra tonen i en viss Sven Melanders rapport här i Aftonbladet, då nyanställd reporter med skånskt ursprung.

Rubriken löd: ”Det går inte att spela mot en köttmur!”.

Ur texten: ”Med köttmuren åsyftade tränaren Karl-Erik Hult det ’spel’ som Sirius presterade i andra halvlek. Då stod elva Sirius-spelare inom eget straffområde och slog undan för brinnande livet.

–?Hade vi spelat så hemma i Malmö hade vi inte haft tio åskådare på våra matcher, kommenterade Staffan Tapper beskt.”

Nog är det skillnad på Sirius 1973 och 2007...

Läs också:

ENKÄT: 1. Kan något lag hota IFK Norrköping? 2. Har de ett lag som håller för allsvenskan redan nu?

helskärm

Lasse Sandlin