Världsmästarnas stora förnekelse

Ett år sedan den stora fotbollsskandalen ”Calciopoli” i Italien

Italien är bäst i världen. Vid Cirkus Maximus i Rom står det målat stort och stolt på husväggarna: ”CAMPIONI”.

Ingen har tvättat bort det, under snart ett år då landets tifosi sett sin älskade fotbollsliga avslöjad som ett fuskbygge, firat ett VM-guld och sörjt en polismans död.

Men det är sårade världsmästare vi har.

Den 8 januari i år firade den italienska sporten sig själv.

Alla var där.

I presidentpalatset på Quirinalen i Rom fanns Italiens president Giorgio Napoletano, sportministern Giovanna Melandri, fotbollspotentaterna Franco Carraro och Antonio Matarrese, förbundskaptenen bakom sommarens fotbollstriumf Marcello Lippi och alla spelarna som tagit VM-bucklan till Italien, gymnasten Vanessa Ferrari, simstjärnan Filippo Magnini.

Republikens president höll tal om sporten som modell för resten av samhället, de finklädda idrottarna fick ta emot medaljer för sina prestationer under det gångna året.

Alla som betydde nåt var där, utom de två män vars närvaro skulle betytt för mycket.

En som inte var bjuden: Luciano Moggi.

En som tackade nej: Guido Rossi.

Båda var däremot huvudpersoner under en av ”il calcios” svartaste somrar någonsin.

För ett år sen, i maj, började alla tidningar fyllas av texten från en utredning från åklagarmyndigheten i Neapel. Spaltmetrar av avlyssnade telefonsamtal mellan domare, direktörer, presidenter, agenter, journalister.

Världen rasade för tifosi

Det blev uppenbart att Serie A i åratal varit ett falsarium. Juventusdirektören Luciano Moggi hade i ett vetenskapligt noga uträknat system av kontakter kunnat påverka vilken domare som dömde vilken match, vilka spelare som skulle bli varnade (för att Juve skulle slippa möta dem i nästa match), hur domarbeslut skulle kommenteras i tv. Hans agentfirma GEA World kontrollerade spelarmarknaden.

Världen – åtminstone den del av den som kan beskrivas av serietabellen – rasade ihop för miljoner tifosi. Indignerade debattörer och politiker uttryckte sin avsky inför fusket, ropade efter förändring och reform.

Historiens största calcio-skandal fick namnet ”Calciopoli”, fotbollsstaden, förutom i den tyngsta sporttidningen Gazzetta dello Sport där den kallades ”Moggiopoli”.

De upprörda känslorna i opinionen riktades till stor del mot landslaget och framförallt mot förbundskaptenen Lippi, som anklagades för att ha tagit order från GEA. Många tyckte att Italien borde dra sig ur den stundande VM-turneringen.

Och så i januari, när det gamla året skulle firas på Quirinalen, var Calciopoli återuppbyggd, allt ont glömt. Nästan. Moggi fick inte komma tillbaka till finrummen. Moggiopoli fanns inte mer, och varken la Gazzetta eller nån annan frågade hur resten av personerna som styrt den korrupta fotbollen i evigheter nu kunde stå där i maktens centrum igen, solande sig i glansen av ett VM-guld.

Men en som inte glömt, var Guido ­Rossi.

När Franco Carraro, presidenten för den italienska fotbollsfederationen Figc och högst involverad i Calciopolihärvan, avgick, värvades juristen Rossi som tillfällig president.

Hans första uppgift blev att försvara Marcello Lippi.

– Det vore en komplett galenskap att göra Lippi till den skyldige, och på så sätt undvika att slå till mot de som verkligen är ansvariga, sa Rossi.

Nästa jobb var att få till stånd en rättsprocess, som fastställde sportsligt ansvar för de inblandade personerna och klubbarna.

Opinionen vände under VM

Sex dagar efter att Italiens VM-guld firats på Cirkus Maximus kom den första domen, som innebar bland annat att Juventus, Fiorentina och Lazio skulle flyttas till Serie B.

Under VM hade medieopinionen vänt. Landslagets stronga spel under mästerskapet tände en tro på att riktig fotboll fanns – också i Italien. Få mindes att de anklagat spelarna.

Personer som Luciano Moggi, Fiorentinas president Diego Della Valle och Moggis lakej, domarbasen Paolo Bergamo, fick ofta utrymme att hävda sin oskuld. Istället för ”börja om från noll”, parollen från skandalens första dagar, blev ”straffa inte fansen dubbelt” en mer vanlig åsikt i tidningarna, vars ägare ofta har intressen i fotbollsklubbarna.

Samtidigt började överklagandena.

Den andra rättsinstansen, fotbollsfederationens domstol, var en rest av Carraros gamla makt. Den var konstruerad så att medlemmarna inte gick att byta ut. Domstolen mildrade domarna, Juventus var nu den enda som skulle till Serie B.

Men skandalen hade verkligen satt igång en omvälvning av fotbollen. Guido Rossi planerade för att förändra sportens organisation och rättssystem, rensa ut intressekonflikterna och självkontrollen som varit grogrund för Moggis system, skriva nya regler.

– Det är svårt, sa Rossi till Repubblica i augusti, jag har känslan av att man inte vill förändra något i Italien, att skandalen redan är glömd. I den här sporten finns det för många intressen och makter inblandade. Och alla gör allt för att skydda sig själva.

Arbetet stannade av

En månad senare, den 19 september, tog Guido Rossi uppdraget som president för bolaget Telecom, och tvingades bort från Figc av Olympiska kommittén och regeringen. De kommissarier han värvat slutade samtidigt. Reformarbetet stannade av, fotbollens gamla ansikten återvände.

– Italiens problem är den svaga makten, säger Bruno Bartolozzi, journalist på Corriere dello Sport som tillsammans med en kollega skrivit en nyutkommen bok om Calciopoli.

– Man sätter igång en reform, men efter ett tag, efter tusen påtryckningar av olika intressen, har ingen modet att försvara den. Det var det som hände i fotbollen också.

En knapp månad efter festen i presidentpalatset slog nästa tragedi till mot ”il calcio”, då polisen Filippo Raciti dog i kravaller utanför stadion i Catania. Den här gången var det problemet med arenorna som gjorde sig påmint – den bristande säkerheten, fansens makt, familjerna som inte längre går dit.

Calciopoli nummer 2

I april gav Uefa värdskapet för EM 2012 till Polen och Ukraina istället för till världsmästarnationen.

Ungefär samtidigt började Corriere dello Sport och Repubblica skriva om nya bevis från åklagarna i Neapel, om fler matcher som Moggi fixat, fler telefonsamtal. Åtta domare stängdes av. Efter ett tag tog också den övriga pressen upp ”Calciopoli 2” och det talas redan om en trea, men Bruno Bartolozzi har inga förhoppningar om en förändrad fotboll.

– Det finns ingen som vill genomföra det.

I boken om Calciopoli berättar landslagets målvakt Gigi Buffon om hur han upplevde VM, hur förvirrade och tyngda av skandalen och anklagelserna mot dem landslagsspelarna var till en början, men hur Guido Rossis möte med laget innan turneringen gav dem mod, och en roll att spela. Det fanns en del av fotbollen som var hederlig.

”Fotbollen består i grunden av dem som följer och spelar den med passion. Fansen och spelarna väntade på en ny signal. Inte bara väntade. De där dagarna var det vi själva som ville ge folk hopp”, skriver Buffon.

Med den viljan vann de azurblå världsmästerskapen.

Att rasera Calciopoli, är svårare.

De styr ”Il Calcio”

Malena Johansson