Vi bjöds på en modern klassiker

JOHANNA FRÄNDÉN: Hur skulle det sett ut om vi inte fick fram en vinnare?

Pique.

Vi bjöds på en modern klassiker, som hade sina logiska skäl att sluta oavgjort. Men kvällens Clásico visade snabbt att det var en match som inte saknade något, och hur skulle det då se ut om vi inte fick fram en vinnare i Madrid?

Vi fick tre – argentinare.

Det har gått några minuter efter slutsignal på Estadio Santiago Bernabéu och jag hoppas att Real Madrids planskötare hunnit ner till gräsmattan för att plocka upp resterna av den här matchen och lägga dem i en ask som sluter tätt. Inte för att hemmalaget lär vilja påminnas om resultatet i morgon bitti, men för att fotbollsvärlden förtjänar att minnas den länge än.

Visst har vi blivit bortskämda med fantastiska Clásicon förr. Vi har två moderna historiska Barçakrossar vid namn 6–2 och 5–0 (också känd som La Manita). Vi har José Mourinhos första genombrott i Copa del Rey-finalen på Mestalla, där Cristiano nickade hem det första beviset på att Barças herravälde gick att rubba. Men kanske hade det gått ett par säsonger trots allt sedan vi fick vad den här matchen i grunden är – en klassiker.

Barcelona startade med åtta spelare fostrade i ungdomsakademin. Real Madrid startade med en hysterisk fart och just när vi skulle börja uttyda vem som var vem i den här bataljen klev Andrés Iniesta fram och var Andrés Iniesta; privat en försynt farbror och professionellt ett fotbollsgeni som skjuter först och frågar sen.

Och där satt vi och tänkte: ”Aha, det är en sån match!”.

Vore logiskt – men något saknades

Mindre än tjugo minuter senare och ett tempo som fortsatt snuddade vid det olämpliga hade Karim Benzema visat att det var det inte alls. Hans hovleverantör Angel Di María hade då fått kliva av tillfälligt för misstänkt åksjuka, och det var allt annat än en konstig reaktion på ruscherna längs med Bernabéu-stadions långsidan.

Leo Messi stängde i anständighetens namn ihop butiken före paus med ett oavgjort resultat och med varsin straff i andra halvleks inledning, den ena mer tveksam än den andra, såg årets hittills bästa fotbollsmatch ut att sluta oavgjort. Det hade varit logiskt, men något hade saknats. Och det här var ju, det hade vi redan räknat ut, en match som inte tänkte sakna något.

3–3 hade varit ett spektakulärt och dessutom rättvist resultat för neutrala åskådare, men för Barça hade det varit tack och hej till ligatiteln och det hade åtminstone deras nummer tio haft rejäla problem med. Så när Andrés Iniesta, alldeles magnifik i kväll, fick Xabi Alonsos stortå på vänsterfoten och föll i straffområdet plockade Lionel Messi återigen upp bollen, la den på straffpunkten och tänkte: ”Skjuter man högt, välplacerat och hårt som fan så går det nog inte att rädda.”

Och med ett lika diskret som distinkt hattrick vann han den här matchen åt Barcelona.

Behöver inte drömma mardrömmar

Matchernas match hade föregåtts av relativt lugn lagen emellan. Carlo Ancelotti och Tata Martino är två grånade gentlemän som inte vill ha några strider.

Det finns andra viktigare att ta för det spanska civilsamhället. Dagen före matchen demonstrerade upp emot 50 000 spanjorer i centrala Madrid. La marcha de la dignidad, marschen för värdighet, är en av de senaste årens oräkneliga protester från en hel generation som fått nog av neddragningar, arbetslöshet, inskränkningar i rätten att manifestera och en ny abortlag som kastat Spanien flera årtionden tillbaka i sin ganska mörka historia.

Spanska ungdomar och många äldre vill ha sin värdighet tillbaka, och det kan förstås varken FC Barcelona eller Real Madrid hjälpa dem med. Men de bjöd i alla fall på två timmars våldsam underhållning och förströelse i går och ett värdigt slut mellan två jämna kombattanter.

Carlo Ancelotti behöver inte drömma mardrömmar i natt, han har ett fortsatt enpoängsförsprång på Barcelona och den här upplagan av Real Madrid behöver faktiskt inte tappa en enda pinne under våren om de inte vill.

Men Leo Messi och Tata Martino var inte kvällens enda vinnare i den spanska huvudstaden. Landsmannen Diego Simeone, vars Atlético Madrid slog Real Betis tidigare på dagen, drog en alldeles fenomenal vinstlott i och med resultatet i Madrid.

De tre lagen ryms nu inom ett poängs avstånd i tabellen när nio omgångar återstår.

Och tillhör ni sorten som kräver mer än så här av fotbollen, då är vi helt enkelt inte av samma skrot och korn.