Bank: Missar som Yakubus kan man inte råda över som tränare

helskärm

DURBAN. Äventyret slutar med att Lars Lagerbäck tar av sig sin orange Fifa-väst och kastar den i avbytarbåset från en meter.

Han kanske borde bytt tidigare, han kanske borde gjort en massa saker.

Men han träffade rätt med västen.

Yakubu hade förmodligen missat.

Det fläktade skönt från Indiska Oceanen, vuvuzela-volymen sjönk ett hack och Lagerbäck kastade sin väst.

Till slut, efter fem månaders äventyr, tre matcher, 90 minuters kaos, återstod inget annat än att resignera (och möjligen kasta saker). Lagerbäck hade gått rakt igenom spegeln.

I elva år med Sverige nådde han framgångar med ett lag som under större delen av den perioden mest var bra på att aldrig göra fel. Efter fem månader med Nigeria är han utslagen ur VM med ett lag som gjort fler grundläggande misstag än vad som borde vara möjligt.

En missad markering mot Argentina. En huvudlös stämpling och en sanslös målvaktstavla mot Grekland. Och igår, mot Sydkorea, hade Nigeria bestämt sig för att toppa det med ett par sekvenser som de kommer att gräma sig över länge, och i alla fall en sekvens som kommer att rotera på humor-dvd:er i evig tid.

När Yakubu Ayegbeni, en erfaren europeisk toppforward, missar världens mest vidöppna mål från ett par meter är det kronan på ett av världsfotbollens allra märkligaste verk.

Nigeria. Anti-Sverige.

”Små marginaler”

Lars Lagerbäck säger att han trivts väldigt bra under de här månaderna, och att han tycker mycket om spelarna han haft att arbeta med. Jag hoppas att det varit ett bra möte, att kulturkrocken lärt honom något.

Igår fanns det inte många andra lärdomar att dra än den som Lagerbäck pratade om själv efteråt:

– Det är små marginaler i fotboll.

Sydkorea kom till Durban med ett lag som pendlade mellan det frejdiga, laglojala och snabba lag som de var mot Grekland och det lamslaget livrädda kollektiv de var mot Argentina. Nigeria kom med en mittback som vänsterback och gamle Kanu som offensivt nav bakom referenspunkten Yakubu.

Afolabi, vänsterbacken, började med att slå sitt första uppspel rätt till en korean. Kanu började med att vara 60 meter från mål när anfallen gick för snabbt. Men när matchen började få en rytm så var det trots allt Nigeria som trummade in den.

Den spelsmarte Uche, lagets genomgående bäste i VM, använde sin kloka fot till att styra tempot. Kanu lunkade runt med sin mjuka, delikata touch, och Odiah och Obasi körde pendeltåg på sin högerkant.

Det såg rätt bra ut. När Uche tryckte in 1–0 framför en koalatrög Cha Doo-Ri, och sedan följde upp med att pricka insidan av stolpen såg det till och med väldigt bra ut.

Nigeria behövde bara vinna för att få ett liv till, på andra sidan gruppspelet.

Om de förtjänade det?

Det beror helt på var man tittar någonstans.

Å ena sidan är det här ett imponerande talangfullt lag med väldigt speciella egenskaper (Obinna, Obasi, Taiwo, Lukman). Å andra sidan har de varit turneringens mest konsekventa misstagsmasochister.

Precis före paus, mitt i Nigerias bästa period i matchen, centrerar den ovane kantspelaren Afolabi för hårt på ett frisparksinlägg, och ger Lee Yong Soo öppet läge att göra 1–1.

Precis efter paus slår Chu Young Park en frispark mot målvaktens hörn – bara för att glatt upptäcka att målvakten Enyeama inte längre står där. 2–1.

En tränare kan inte göra så mycket åt sådant, men i första halvlek hade Nigeria en vänsterback som inte är vänsterback. I andra halvlek spelade de med en backlinje där två av fyra (Echiejile och Shittu) spelat exakt noll ligamatcher under säsongen som gått.

VM-historiens värsta miss

Det var inte ologiskt att den sortens uppställning bär med sig en viss osäkerhet. Och det var inte ologiskt att Nigerias slutforcering blev som vassast när de kvicka kaninerna Obinna och Oba Martins äntligen fick komma in.

Det räckte till ett friläge för Martins, som chippades utanför. Det räckte till VM-historiens värsta miss av Yakubu. Och det räckte till en straff som en iskall Yakubu, halvannan minut efter sin miss, rullade in i mål.

Det räckte alltså till 2–2, och det räckte alltså inte ända fram.

Obinna avslutade matchen med att skjuta från 30 meter i ett läge där Nigeria kom med tre anfallare mot tre backar. När domaren blåste av låg nigerianerna utslagna i sina gröna dräkter, som stora grästovor på en platt plan.

Lagerbäck skakade hand med avbytarna och ledarstaben, innan han lämnade planen och gick ut.

Vart?

Tja, till att börja med bort från nigeriansk fotboll. Han är knappast sugen på en tvåårssatsning fram till nästa afrikanska mästerskap. Och även om han ville skulle han knappast få. I Nigeria går det inte att skilja fotbollen från den politiska makten, eller vice versa, och idag har Lagerbäck få vänner bland 110 miljoner nigerianer.

När vi träffade honom ett tag efter slutsignalen såg han besviken men bekväm ut. Han ville inte prata framtid, hyllade Kanu som satt bredvid, och fick en fråga om varför detta VM inte blev Afrikas.

– Bra fråga, sa han och lutade sig framåt. Kanske behöver man lite mer kontinuitet.