Bank: Gör ert jobb – glöm EM-misstagen
…så kan vi ta första steget mot Brasilien
MALMÖ. Här börjar vi.
Sverige kommer att behöva stordåd, bragder och fantastiska kvällar för att ta sig till VM.
Men vi börjar nu, vi börjar med Kazakstan.
Och allt vi behöver i kväll är elva spelare som gör sitt jobb.
Det är ytterst ovanligt att man trillar ner i fällor om man vet hur de ser ut och var de finns.
I kväll ska Sverige ta de allra första stegen på en väg som leder genom Europa, ut på och över det stora havet, rakt till framtiden och ett magiskt VM-slutspel i Brasilien om två år.
Kazakstan kommer till Swedbank Stadion i Malmö, och jag hade helst velat prata med Rasmus Elm eller Pontus Wernbloom om just den här fällan. Inte för att de vet hur man undviker den. Men de vet i alla fall hur den ser ut och var den finns.
Alldeles nyss gick våra två centrala mittfältare ut för att bara köra över ett mycket svagare, sämre och mindre rutinerat lag, på sin hemmaplan och allt.
Ni vet ju precis hur det gick. Jättelika CSKA:s miljardbygge snubblade på Martin Lorentzons utsträckta fot. De hade varit lite för arroganta, lite för plottriga, lite för lata och mycket för ineffektiva. Dessutom släppte de in ett väldigt billigt mål på en hörna.
Och ja, här står vi med ett VM-kval som just ska rulla igång.
Sverige i rollen som CSKA, Kazakstan som AIK.
Det känns som att det var längesedan, men det är alldeles nyss som våra kval nästan alltid började med tandgnissel och ängslan. Vi grävde fram uddamålsvinster i Baku, gjorde ett mål på två premiärer i Riga, såg Lars Lagerbäck utträda ur sin lagerbäckshet i Tirana och förlora en VM-plats genom 0–0 mot Albanien.
Nu har vi lärt oss att vara mer rädda för naivitet än för försiktighet, och jag är faktiskt inte ett dugg orolig inför den här premiären.
Sex segrar – på 58 bortamatcher
Kazakstan är en slumrande jätte, men deras fotboll har inte hängt med. De skvalpade i bakvattnet under Sovjet-eran, och behöver fortfarande tid för att växa till sig. Så gott som hela truppen spelar i den inhemska ligan, en liga som – det visade spelarfacket Fifpros svarta bok med otäck tydlighet – plågas av rasism, diskriminering, våld och uppgjorda matcher.
Sedan självständigheten 1991 har Kazakstan spelat 58 landskamper på bortaplan. De har vunnit sex, förlorat 41, och är helt enkelt ett väldigt mycket bättre lag hemma på platsgräset i Astana än vad de är ute i den stora världen.
Dessutom har Irland haft vänligheten att visa exakt var Kazakstans fällor ligger utplacerade någonstans.
En försiktig fyrbackslinje som spelar lågt, hela tiden en balansspelare som sköld framför mittbackarna, gärna lite längre uppspel – och så vassa inspel och avslut på hörnor och frisparkar.
Mot Kina senast kunde Sverige spela lite som de hade lust, sticka in bollar på mitten och ge Johan Elmander frilägen lite när han ville.
Vi ska ha väldigt klart för oss att det kommer att krävas mer i kväll.
De där öppna landskapen bakom backlinjen kommer inte att finnas, Johan Elmander kommer att behöva välja sina löpningar noggrannare, och jag hoppas att Zlatan Ibrahimovic vandrar mindre hemåt och är mer närvarande när anfallen ska avslutas.
Erik Hamrén pratade om bolltempo och snabba fötter i går.
Det gjorde han rätt i. Om Sverige misslyckas med att flytta runt sina motståndare med ett snabbt och varierat spel (mot Kina vände de nästan bara efter marken) kommer de att möta en välorganiserad, välordnad mur.
Om de lyckas kommer det bli tydligt att de möter Europas femte sämsta landslag.
Allt talar ju för att vi får se ett CSKA-mittfält spela i kväll. Anders Svensson har suttit på bänken i två raka matcher när en ny elva spelats in.
Erik Hamrén väljer alltså bort den bevisat bäste bollflyttaren landslaget haft de senaste tio åren. Han puffar på en generationsväxling på det där innermittfältet, men på kort sikt är det ett märkligt beslut.
Landslaget lider av att inte ha särskilt många spelare som hotar med fart bakifrån, ändå lär den skickligaste tiqui-taco-spelaren Sverige har sitta på bänken.
Går inte att felbedö mma spelare
Nu ska det inte behöva betyda något i just den här matchen.
Det kommer att spelas en annan sorts matcher i den här gruppen framöver, med andra förutsättningar och mot lag som kommer att kunna pressa sanningar ur Hamréns lag. Irland och Österrike borta, Tyskland överallt. Då kommer det inte att fungera att felbedöma spelares egenskaper eller lagets slagstyrka, det kommer inte att vara gott nog att slarva med organisationen på defensiva hörnor.
Det kommer, kort sagt, inte att duga att göra om misstagen från EM.
VM-vägen börjar här och nu, alla som vet hur man drömmer kan se ett nytt svenskt landslag framför sig, med små spelare som hunnit växa sig stora mitt i en förtrollad sydamerikansk sommar.
Det är långt dit, mycket kan gå fel innan vi är där.
Kval går att missa efter stolpskott och skador, efter straffsparkar med gula skor eller en elak lottning. Man får däremot inte missa dem för att man inte gör det man ska en skön septembersommarkväll i Malmö, när Kazakstan kommer på besök.
Varje resa börjar med ett första steg, i kväll sätter landslaget den ena foten framför den andra och börjar gå mot Brasilien.
Jag kan inte tänka mig att de snubblar här.