Angloarab -historia

Angloaraben är, som namnet antyder, en korsningsras mellan arabiskt och engelskt fullblod. Man har korsat dessa två raser med varandra sedan 1800-talet, men det är framförallt i Frankrike, Polen och Spanien som har fått fram betydande resultat.

Angloaraben härstammar från England där aveln står under över inseende av The Arab Horse Society vilka också för ett särskilt register över rasen. Trots detta är angloarabens anseende och popularitet helt underlägsen i sitt hemland jämfört med den franska angloaraben.

Den franska angloarabens historia är särskilt intressant därför att den skapats genom korsningar av arabiska- och fullblodshingstar och infödda ston med gamla orientaliska blodslinjer. Sydvästra Frankrike invaderades på 700-talet av muselmanerna. Det påstås att sedan dessa besegrats och drivits tillbaka till Pyrenéerna blev ett hästbestånd med orientalisk härstamning kvar. Dessa hästar som hade avlats selektivt i århundraden väckte stort uppseende för sin uthållighet, djärva temperament, välbalanserade aktion och ädla typ bland dåtidens fransmän.

Hästarna acklimatiserades snart i Frankrike. De bibehöll sin kompakta byggnad och sina speciella egenskaper under oräkneliga generationer, de minskade dock något i storlek. Rasen har trivts och utvecklats under århundraden från Pyrenéerna till Loire. Den har uppkallats efter där uppfödningen varit förankrad: iberisk. navarrerisk. bigorrisk och tarbesisk häst.

Under monarkin. revolutionen och napoleonkrigen minskade häst beståndet så till den grad att man blev tvungen att återuppliva det med ny tillförsel av arabiskt blod. Detta ordnades utav Soults och Murats kavalleri efter deras spanska fälttåg. Napoleon själv föredrog små härdiga araber och han förstod snart att de skulle få fram idealiska kavallerihästar om de korsade de hästar som fanns i sydvästra Frankrike med arabiska fullblod. Statsstuterierna Tarbes, Pan och Pompadour grundades år 1806 för denna uppgift.

Runt 1830 började inflytandet av engelskt fullblod göra sig gällande då "engelskt blod" blev på modet. I England och i flera av de östeuropeiska länderna, där det fanns gott om arabiska hästar, började man med avel av angloaraber. Men Frankrike blev det land där aveln sattes i system, detta skedde redan år 1833 och det har man fortsatt med sedan dess.

Den dåvarande chefen för statsstuteriet Pompadour Galjot kom på idéen med att korsa avelsstona i Midi med engelskt fullblod. Korsningarna mellan dessa företogs helt och hållet genom statsdepåerna Paus och Tarbes försorg. Till en början var fransmännen lite väl entusiastiska och fullblodsinslaget blev för starkt. Påföljden av detta gjorde att den ursprungliga hårdheten, uthålligheten och det lugna temperamentet, just de egenskaper som är så viktiga för en kavallerihäst, avlades bort. Fransmännen tog emellertid lärdom av detta misstag och man började med det strikta avelsurval som fortfarande följs med avseende på fullblodsinslaget, vilket baseras på prestationer, stamina och exteriör. Idag har dessa lika stora delar arabiskt och engelskt fullblod.

I Polen har ju arabiska fullblod fötts upp i århundraden och engelskt fullblod sedan 1700-talet. Det är därför svårt att fast ställa när polackerna korsade dessa raser första gången och fick fram den första polska angloaraben.

Jag har fått redan på genom den svenska angloarabhästföreningen att det förekommer "fusk" inom exporten av polska angloaraber. Det har berättats för mig att utländska köpare åkt till Polen. köpt en "äkta" angloarab med plaketter och annat som bevis för sin "äkthet" och fört med sig hästen till sitt land. Där har man sedan blodtypat hästen och fått fram att den inte alls var av någon angloarabisk blodstam utan istället utav någon halvblodsarab. Så enligt vad jag har hört bör man vara mycket kritisk mot polackerna när man skall köpa en häst, vare sig det är angloarab eller fullblodsarab.

I Spanien kallas angloaraben för "Hispano". Den spanska angloaraben är resultatet av korsningar mellan spanska arabston och engelska fullblodshingstar. Den har angloarabens alla kännetecken och på grund av sitt stora mod används den ibland för att testa uthålligheten hos unga tjurar som skall väljas ut för tjurfäktning.