Stämmer det att vi får se morgondagens stjärnor?
Ni har hört hur en slogan upprepas inför U21-EM:
”Se morgondagens stjärnor redan idag”.
Men finns det någon sanning bakom parollen?
Jovars.
Erik Niva dök ner i arkiven och kom upp med fem glömda guldkorn.
Hade ni bara följt med det svenska U21-landslaget genom årtiondena hade ni fått se Jürgen Klinsmann sätta en straff på Tunavallen, Paolo Maldini bli ifrånsprungen på Bollmoravallen och Zinedine Zidane neutraliseras på Strömvallen.
4 juni 1987: Bollmoravallen, Tyresö
Bollmoravallen ligger mellan Tyresö Centrum och motorvägen, i samma område som ishallen och simhallen. Här spelar normalt Tyresö FF sina matcher i Division III, Södra Svealand. Och här spelade alltså Paolo Maldini, sommaren 1987.
Kval till EM 1988: Sverige Italien 2–2
Sverige–italien 2–2 (1–0). 1 430 åskådare, Bollmoravallen, Tyresö. 1-0 (35) Eskilsson, 1-1 (62) Giunta, 1-2 (64) Zanoncelli, 2-2 (76) Vaattovaara.
Sverige: Lars Eriksson (Hammarby)---Johan Johansson (AIK), Sulo Vaattovaara (Hammarby), Niclas Sjöstedt (Örgryte), Roger Ljung (Malmö)---Patrik Andersson (Norrköping), Christer Larsson (Elfsborg), Stefan Rehn (Djurgården), Stefan Schwarz (Bayer Leverkusen)---Hans Eklund (Öster), Hans Eskilsson (Norrköping).
Italien: Giuseppe Gatta (Pescara)---Settimio Lucci (Empoli)---Silvano Benedetti (Ascoli), Ciro Ferrara (Napoli), Paolo Maldini (Milan)---Massimo Brambati (Empoli), Enrico Cucchi (Inter), Francesco Zanoncelli (Milan), Egidio Notaristefano (Como)---Giuseppe Galderisi (Milan), Salvatore Giunta (Como).
”Jag hade ett mittbackspar med Paolo Maldini och Ciro Ferrara emot mig, men det var inte så att de kändes överdrivet bra – tvärtom. När jag gjorde mål så kom det en långboll, och jag löpte ifrån dem till ett friläge. Senare i karriären spelade jag ju själv mittback, så jag vet ju att det är helt deras mål. De är inte på tårna, hänger inte med. Totalt hade Italien flyt som fick en poäng. Där nere direktsändes den här matchen i tv, och eftersom det gick så bra för mig så ledde till att jag skrev på ett optionskontrakt med Bologna. Det var en liten sensation, för på den här tiden var det nästan unikt att få ett proffserbjudande utan att ha slagit igenom i a-landslaget”
– HANS ESKILSSON
21 augusti 1993: Strömvallen, Gävle
Efter att Sverige fått stryk i bortmatchen mot Frankrike hade förbundskaptenen Nisse Andersson klart för sig vem som var fransmännens nyckelspelare – Nantes lille tekniker
Reynald Pedros: ”Pedros blir en ny Michel Platini”, kommenterade Andersson.
Kval till EM 1994: Sverige–Frankrike 1–1
Sverige–Frankrike 1–1 (0–0). 4 082 åskådare, Strömvallen, Gävle. (79) Gudmundsson, 1-1 (90) Nouma.
Sverige: Magnus Hedman (AIK)---Henrik Nilsson (Malmö), Filip Apelstav (Frölunda), Anders Andersson (Malmö), Magnus Johansson (Göteborg)---Niclas Alexandersson (Halmstad), Stefan Paldan (Öster), Niklas Gudmundsson (Halmstad), Jesper Blomqvist (Göteborg)---Issa Manglind (Trelleborg), Henrik Larsson (Helsingborg).
Frankrike: Richard Dutruel (PSG)---Francis Llaacer (PSG), Oumar Dieng (Lille), Bruno Carotti (Montpellier), Alain Goma (Auxerre), Serge Blanc (Montpellier)---Claude Makélélé (Nantes), Frédéric Déhu (Lens), Reynald Pedros (Nantes)---Zinedine Zidane (Bordeaux), Cristophe Dugarry (Bordeaux).
”Vi hade en normal matchgenomgång, och då nämndes Zidane som en viktig spelare – men han var ju inte den stora stjärnan. Det var istället den här Pedros, det var han som målades upp som motorn i laget och den vi verkligen skulle se upp med. Zidane var mer en i mängden i deras lag. Det man kan säga var ju att han inte alls var så kraftfull som han blev senare – han var nästan tunn – men givetvis hade en fantastisk bollbehandling. För egen del hade jag ett jätteläge att punktera matchen, ett vänsterskott som de räddade på mållinjen precis innan de kvitterade. Där och då var vi ju faktiskt jämbördiga med deras spelare, men sedan blir det ju mest bara en betraktelse över hur olika en utveckling kan vara. En annan kommer ju ingen ihåg längre, så jag får ju istället berätta om min fotbollskarriär genom vilka jag spelat mot”
– STEFAN PALDAN
24 september 1985: Tunavallen, Eskilstuna
Första gången som Sverige klarade kvalet till ett U21-EM. Mindre än fem år senare spelade tre av de tyska spelarna – Klinsmann, Kohler och Reuter – i VM-finalen mot Argentina.
En fjärde, avbytaren Raimond Aumann, fick också en guldmedalj.
Kval till EM 1986: Sverige–Västtyskland 2–1
Sverige–Västtyskland 2–1 (1–0). 1-0 (26) Svensson, 2-0 (66) B. Nilsson, 2-1 (68) Klinsmann. 3 000 åskådare, Tunavallen, Eskilstuna.
Sverige: Sven Andersson (Örgryte)---Tonny Westring (Öster), Peter Lönn (Norrköping), Ola Svensson (Halmstad), Dennis Schiller (Göteborg)--- Roland Nilsson (Göteborg), Tomas Turesson (Hammarby), Lars Zetterlund (AIK), Björn Nilsson (Malmö)---Johnny Ekström (Göteborg), Anders Limpar (Brommapojkarna).
Västtyskland: Raimond Aumann (Bayern München)---Rainer Zietsch (Stuttgart), Dietmar Roth (Schalke), Jürgen Kohler (Mannheim)---Matthias Ruländer (Werder Bremen), Wolfgang Rolff (Hamburg), Hans Dorfner (Nürnberg), Stefan Reuter (Nürnberg), Herbert Waas (Bayer Leverkusen), Michael Rummenigge (Bayern München), Jürgen Klinsmann (Stuttgart).
”När vi mötte tyskarna kände jag att jag var uppe på en annan nivå än jag spelat på i Allsvenskan. Vi hade inte mycket att sätta emot de första 20 minuterna, utan det handlade mest bara om att stå emot anstormningen. De var väldigt bra man-mot-man, överlägsna en-mot-en. De hade jäkla bra spelare – nästan alla spelade i Bundesliga – och man förstod ju redan då att många av dem skulle bli stjärnor. Vi var inte alls lika bra individuellt, utan redan då var det ju taktik och organisation som Sverige stod sig på. Och det fungerade ju med det traditionella svenska spelet. Vi slog ut tyskarna, gick till kvartsfinal och hade med lite tur slagit ut Italien med Vialli och Mancini”
– PETER LÖNN
4 september 1998: Idrottsparken, Sundsvall
Av bortalagets elva startspelare kom tio även att göra a-landskamper för England. Den elfte – Matt Jansen – fick karriären förstörd av en motorcykelolycka. Sveriges nästa hemmaförlust i kvalet kom mot Bulgarien på Gutavallen i Visby. Dimitar Berbatov gjorde två mål.
Kval till EM 2000: Sverige–England 0–2
Sverige–England 0-2 (0-1). 5 266 åskådare, Idrottsparken, Sundsvall. 0-1 (8) Carragher, 0-2 (87) Lampard.
Sverige: Eddie Gustafsson (Norrköping)---Christoffer Andersson (Helsingborg), Olof Mellberg (Santander), Olof Persson (Malmö), Erik Edman (Helsingborg)---Jonas Wallerstedt (Norrköping), Mikael Andersson (Hammarby), Tobias Linderoth (Elfsborg), Pär Karlsson (Göteborg)---Yksel Osmanovski (Bari), Christian Lundström (Frölunda).
England: Richard Wright (Ipswich)---Danny Mills (Charlton), Wes Brown (Man United), Matthew Upson (Arsenal), Michael Ball (Everton)---Kieron Dyer (Ipswich), Frank Lampard (West Ham), Jamie Carragher (Liverpool), Lee Hendrie (Aston Villa)---Emile Heskey (Leicester), Matt Jansen (Crystal Palace).
”Visst var det väl så att respekten kanske var lite för stor. Många av våra spelare var ganska färska, medan man redan kände till de här Premier League-spelarna ganska bra. Lampard hade en fast plats i West Ham, Carragher hade fått prova på med Liverpool och Heskey var kanske den som ansågs mest lovande av alla. Det var jag och Olof Mellberg som bildade mittbackspar, och vi hade en hel del problem med Heskey. Det var en tung jäkel att möta. Sedan kom vi väl in i matchen efter hand, och i stort höll vi ganska jämna steg och gjorde det helt okej. Men skillnaden på inhemsk fotboll och internationell fotboll blir ju stor i en sån här match. Det räcker med något halvläge så gör de mål”
– OLOF PERSSON
15 november 2003: Örjans vall, Halmstad
2000-talets bästa svenska U21-landslag slog ut Spanien, och var till slut bara en slutspelsstraff mot Serbien ifrån en EM-final. Men allt hade kunnat vara annorlunda om bara den där lille spanske inhopparen slagit in sin straff, med tio minuter kvar av den här matchen. Men Andreas Isaksson gjorde sig stor – och David Villa dundrade bollen över.
Kval till EM 2004: Sverige–Spanien 2–0
Sverige–spanien 2–0 (0-0). 2 436 åskådare, Örjans Vall, Halmstad. 1-0 (55) Farnerud, 2-0 (90) Källström.
Sverige: Andreas Isaksson (Djurgården)---Fredrik Stenman (Djurgården), Mikael Antonsson (Göteborg), Patrik Gerrbrand (Hammarby), Mikael Dorsin (Djurgården)---Jon Jönsson (Malmö), Kim Källström (Rennes), Andreas Johansson (Djurgården)---Alexander Farnerud (Strasbourg), Johan Elmander (NAC Breda), Tobias Hysén (Häcken).
Spanien: Victor Valdés (Barcelona)---Ángel López (Celta Vigo), Pablo Ibáñez (Albacete), Daniel Jarque (Espanyol), Asier del Horno (Athletic Bilbao)---Arzu (Betis), Mikel Arteta (Rangers)---Valdo (Osasuna), Jorge Larena (Atlético Madrid), Albert Riera (Bordeaux)---Rubén Castro (Las Palmas).
”För mig var det här debuten, så jag kastades in på det djupa direkt. Men det blev inte så farligt. Spanjorerna var sådär. De var försiktiga och lite fega, som de ofta är på bortaplan. Den det var mest snack om var väl han som spelade i Rangers då (Mikel Arteta), men även om de var bra med bollen hade ju vi också ett mycket bra lag med många individuellt skickliga spelare. Kim Källström var väl kanske allra bäst på plan, och Farnerud gjorde också en riktigt bra match. Vi hade bra kontroll på dem, och hade Villa slagit in den där straffen hade det varit orättvist”
– PATRIK GERRBRAND