Det enda jag vet är att idrott inte är rättvist
SÖDERTÄLJE. En tjugoårig kille lufsar in i en idrottshall för sin första match i basketens söderetta.
Sport i all sin alldaglighet. Idrott i all sin oerhörda betydelse.
Noel Filén Hammarström lever, han spelar basket.
Är det rättvist?
Ribbstolar och upphissade tjockmattor efter väggarna, virrvarret av linjer som ett blodomlopp på golvet. Onsdagsmatch och serielunk, ett utvecklingslag från Södertälje mot ett annat från Huskvarna i Rosenborgsskolan. Lagom lite folk på plats, lagom mycket på spel.
Det är svårt att tänka sig en mer hemtam miljö än det här, det är som ett slags grundackord för hela den svenska idrotten.
Med den lilla skillnaden att en skäggstubbig kille på 20 år just ska till att spela sitt livs första match som herrspelare. I liverapporteringen heter Knights nummer 22 Viktor Hermansson, men speakern presenterar honom med rätt namn:
– För två år sedan slutade han i damlaget… Noel Filén Hammarström – välkommen tillbaka!
En lagkugge
Moa Filén Hammarström ägnade hela sitt liv åt att ifrågasätta sig själv, leta efter sig själv, hata sig själv, försöka förändra sig själv.
Sedan blev Moa Noel, och Sverige fick en transsexuell elitidrottare. När Noel byts in i spel med ett par minuter kvar av första quartern mot Wetterbygden är han en i herrlaget. Lite slarvig med sin första passning, lite virrig i defense ett tag, men en kugge i ett Tälje som glider ifrån utan besvär och vinner med 95–67.
Och det är två historiska händelser på en och samma gång. Den ena är att en transperson för första gången spelat en elitmatch i Sverige.
Den andra rör en enda person, Knights nummer 22.
En ung människa har korrigerat sitt eget liv på det mest grundläggande av sätt, på tvärs mot normer och förväntningar. Moa ville dö, men Noel lever och spelar basket.
Det är en historia om enorm mänsklig styrka, om kraft och mod, om misshandel och motstånd, om hot och hat, men också om värme och kärlek, kamratskap och stöd.
Idrotten brukar älska sådana berättelser, men idrotten älskar inte transpersoner.
Idrotten hatar dem kanske inte heller, idrotten vet bara inte vad den ska ta sig till med dem.
Vad är en kvinna? Vad är en man? Vad är Caster Semenya? Vad är en transperson?
Och vad är rättvisa?
Höga värden
I diskussionen kring transpersoner och elitidrott så har det blivit själva knäckfrågan. Att det finns människor som har problem med att kategorierna osäkras är ett ickeproblem. Det finns folk som får panik av abstrakt konst eller att man byter namn på havrechokladbollar också.
De får vänja sig. Idrotten vill vara öppen för alla, demokratisk, välkomnande.
Men den vill alltså vara rättvis också, transkvinnor med höga testosteronvärden ses som ett hot mot det.
Noel Filén Hammarström tar egen retur och sänker en tvåa, ett hundratal i publiken tjuter. Noel petar i en tvåa till. Nytt jubel. Jag sitter i en baskethall i Södertälje, skor gnisslar mot golv, och jag har världens sämsta krönikörs-ståndpunkt i knät:
Jag vet inte.
Jag vet inte hur toppidrotten ska lösa det utifrån den plats där den befinner sig på i dag, med sin binära syn på kön och sin vilja att skydda damklasserna. Det jag vet är att det inte bara kan vara en fråga för medicinen, utan att den måste bjuda in etiken och filosofin till diskussionsbordet.
Ingen genväg
Det jag vet är också att en av tre transpersoner i Sverige försöker ta sitt liv, att depressioner är extremt vanliga. Jag vet att en transkvinna som ställer sig på en startlinje med all sannolikhet har klättrat över högre hinder på vägen dit än vad medtävlarna gjort.
Jag ser Noel spela basket för sin klubb, han är varken bäst (det är Mario Blazevic) eller sämst (det är väl någon annan), men han spelar en basketmatch för första gången i sitt nya liv.
Jag ser honom berätta om sin resa i Patrik Brennings och Andreas Bardells reportage. Jag hör om suicidförsöken, självhatet, ätstörningarna, misshandeln, dispensansökningarna, utredningarna, hormonbehandlingarna, den stundande underlivsoperationen.
Det låter inte som en superattraktiv genväg till framgångar i sport.
Och toppidrott är inte rättvist, det vet alla. Vi reglerar inte bort västafrikanska sprinters, vi har inga spärrar mot östafrikanska långdistansare, vi jämnar inte ut socioekonomiska skillnader, styr inte förbi medfödda fysiska fördelar. Om rättvisa vore det viktigaste skulle inte fotbollsserier avgöras av vilken diktatur som gått in med flest miljarder i vilken klubb.
Men med kön är det annorlunda.
Juridiska könet
Frågan är så känslig och komplex att de som ska sätta upp regelverken inte riktigt verkar våga göra det. Testosterongränser bollas hit och dit. De vill inte exkludera en redan utsatt grupp från idrotten, samtidigt vill de skydda damklasserna.
Ursäkta en fråga: Vad skulle hända om de bara lät bli, om de lät juridiska kön vara enda begränsning?
Det är klart att det inte hade varit problemfritt, men kanske skulle det inte heller innebära att tiotusen tyska transor stormar in och ta över Wimbledon och US Open. Kanske hade idrotten överlevt.
Det här är en fråga, ingen bestämd uppfattning. För jag vet inte.
Det jag däremot vet är att jag en onsdag i januari 2020 fick se svensk elitidrotts första transperson spela basket. Att det är en person som föddes i fel kropp, som misshandlats av sig själv och andra, som hatat allt den var, och som kämpat sig ända hit för att få göra något han älskar.
Noel Filén Hammarström gjorde fyra poäng mot Wetterbygden, han fick kramar och high-fives efteråt, när vi frågar pustar han fram att han är trött men stolt.
Han fick kämpa ett helt liv för att ta sig hit. Är det rättvist?
Svårt ämne – som Simon Bank skriver. Hur tycker du idrotten ska hantera det? Skriv din åsikt här.
Varje historia är ju unik och för individen är det fantastiskt samt glädjande. Finns väl ingen "sanning" som du säger, men visst skulle det innebära problem för speciellt den kvinnliga idrotten.Säg att någon extrem idrottare med speciell talang korrigerar till motsatt kön, ta fotbollen: Zlatan, Ronaldo etc. De hade varit ostoppbara och enda räddningen vore att de slutade.Annars skulle det leda till Elitidrott med herrar och troligen transpersoner, kvinnliga idrottaren skulle få problem. Enda sättet blir då att ta bort manlig och kvinnlig idrott. Alla tävlar i ett lag och med samma regler.
SW30 jan 2020Jag ser det inte som en svår fråga. Män har en fysisk fördel i nästan alla idrotter. En man som byter kön ska inte kunna tävla i kvinnoklasser. Det kan ske på amatörnivå och hobbynivå med dispanser. Däremot att tidigare kvinnor tävlar i klasser för män är väl däremot inget problem.
FH30 jan 2020Jag tycker personligen att det är en ganska lätt avvägning. Har du fötts som man men börjar tävla som kvinna har du fördelar som kan jämföras med dopning. Därmed ska hen inte få tävla. Kvinna som blir man har inte samma fördel så där kan man få tävla. Kan givetvis uppstå en del juridiska problem med den distinktionen. Man till kvinna borde dock förstå att hen har en fördel och avstå självmant.
Pogo30 jan 2020@Marie "Alla är lika mycket värda oavsett kön"Självklart - det är väl inte det som är frågan? Vi har redan skapat en skyddad klass inom idrotten där biologiska kvinnor får tävla mot varandra, eftersom biologiska kvinnor har andra förutsättningar än biologiska män. Av den enkla anledningen att om vi bara hade en klass "människor" och inte hade en skyddad klass för kvinnor så skulle bara män kunna hålla på med professionell idrott.Fråga är då om biologiska män som känner sig som kvinnor ska tävla i klassen tillsammans med biologiska kvinnor? Svaret är väl ganska självklart egentligen?
Jakob30 jan 2020Kvinna-till-Man som spelar mot män självklart, Man-Till-Kvinna som spelar mot kvinnor Nej eftersom de osportsliga biologiska förutsättningarna lyser igenom. Det är en självklarhet att om någon är orättvisa fördelar även medfödda biologiska fördelar såsom en man som klär ut sig till kvinna hoppar längst i längdhopp eller om det fanns någon person med en medfödd extra sena skulle slå världsrekordet på hundra meter med en sekund inte ska få tävla. I så fall kan vi ju lika gärna tillåta gendoping
Marcus30 jan 2020
Hör honom berätta själv – här är hela minidokumentären igen
PODD Noel blev Sveriges första transsexuella elitspelare
I dagens Aftonbladet Daily berättar vi om Noel Filén Hammarström som blev Sveriges första transsexuella elitspelare. Gäst är Patrik Brenning, reporter på Sportbladet.