Linderstam: R&A måste kunna böja sig – tänka om

ST ANDREWS. Man ska givetvis värna om det gamla, vårda traditionerna, hylla det som varit.

Men samtidigt – ibland måste det väl ändå finnas rum för undantag.

Att R&A efter gårdagens monsteroväder inte började om spelet från dubbla tees är för mig ganska oförståeligt.

helskärm

Jag vet, jag vet, det är ju inte så att man lär gamla hundar sitta. R&A är liksom inom vissa områden så konservativa att de får bindgalna Tea Party-republikaner som Ted Cruz och Michele Bachmann att framstå som livsliberalt fritänkande hippies. Det är givetvis på sin plats att poängtera att vi inte drar några som helst politiska jämförelser här, men kring viljan att hålla fast vid det gamla och oviljan att förnya sig finns det onekligen likheter.

British Open hade under fredagsmorgonen bara pågått i fjorton minuter när det blåstes av på grund av ett tillfälligt väderarmageddon och när det sedan sattes igång igen efter mer än tre timmar kunde nog vilken förstaklassare som helst förstå att andra rundan inte skulle hinna klart innan mörkret föll.

I torsdags spelade man helt utan avbrott och då var det på håret att Rikard Karlberg, som gick i den sista bollen, ens hann in, och då var det redan för mörkt.

Och i går var det tidsmässigt alltså ännu värre. Den sista bollen gick på grund av förseningarna ut 19.27 (!) skotsk tid och hann inte ens halvvägs innan de tvingades av igen på grund av omöjliga ljusförhållanden.

Inte rättvist

Jag kan köpa att man vill göra som man alltid gjort, att traditionerna har ett värde och att den finns en charm i att de kör sitt race, men ibland måste man kunna böja sig och tänka om.

När tävlingen bröts på grund av mörker i går kväll fanns fortfarande 42 spelare kvar på banan, och för att hylla Tom Watson, som gör sitt absolut sista British Open, lät man ändå spelet pågå tills han hålat ut på artonde, hyllats av publiken och himlen var nästan svart. Bakom 65-årigen gick till exempel Dustin Johnson och tvingades alltså försvara sin ledning på the Old Course med mörkerkikare och signalbloss och det känns, precis som jag var inne på i gårdens blaska, inte rättvist i en tävling av den här kalibern.

Lösningen hade givetvis varit att starta om spelet från dubbla tees i går, ettan och tian, för att spara in ett par timmar, precis som man gjorde för första gången i British Open-historien på Hoylake för ett år sedan. Det här är dock St Andrews och här värnar man om traditionerna.

På gott och på ont.

Just nu mest på ont.

Har blivit ett lotteri

När spelet återupptogs på förmiddagen i dag pågick det nämligen bara en kort stund innan det bröts igen på grund av extrema vindar och nu står vi alltså här – men en fredag som inte är färdigspelad en god bit in i lördagen och ett läge som är så otroligt onödigt och ovisst.

Arrangörerna har just nu ingen aning om när blåsten mojnar och andra rundan golf kan spelas klart, och det enda vi alla kan göra är att vänta, vänta, vänta. Skulle R&A i stället däremot startat från dubbla tees i går kunde halva tävlingen åtminstone varit avgjord nu, cutten dragen och läget i alla fall någorlunda rättvist för alla spelare som fortfarande är med.

Nu har vi i stället fått ett rent British Open-lotteri i knät – för att hästarna som R&A-folket tydligen måste sitta på är av samma storlek som den som lämnades kvar utanför Troja.

Det är inte nostalgiskt charmigt. Det är bara korkat, fånigt och respektlöst mot både de som spelar och de som köpt dyra tävlingsbiljetter för att komma hit och titta på.