En gyllene guldchans
Niva: Nu är det upp till bevis för nya kaxiga Sverige
ÅBO. Vad är skillnaden på ett lag som blir en parodi på sig självt och ett lag som kan snacka precis hur mycket det vill?
Ett EM-guld 2009.
Det är dags för turneringen då det svenska damlandslaget bestämmer sig för vilken väg det väljer.
Det är väl lika bra att börja med ett erkännande.
Hittills har jag haft ganska svårt att ta till mig den nya generationens svenska damlandslag fullt ut.
Redan våren 2007 skrev jag en sån där magsurt tröttgubbig krönika om hur jag tyckte att det snackades betydligt bättre än det spelades nuförtiden.
Dennerbys generationsväxling hade fått fart, och 80-talisterna i landslaget hade för första gången blivit fler än 70-talisterna.
Förändringen märktes väldigt tydligt.
Damfotboll blev en Thörnblad
Plötsligt skulle det demonstreras kaxig attityd och visas upp tatueringar – och det var väl vad det var – men det som verkligen störde mig var hur spelare som knappt ens satt avtryck i allsvenskan snackade vitt och brett om hur bäst i världen de skulle bli och hur många guldmedaljer de skulle vinna.
Sedan gick det ju som det gick.
Blågult åkte ur VM 2007 redan i gruppspelet, och följde upp med att omedelbart förlora den första slutspelsmatchen i OS 2008.
Svensk damfotboll hade förvandlats till Linus Thörnblad.
Men nu sitter vi här och solen skiner över Åbo och det är EM-premiär och nytt år och nya möjligheter.
Caroline Seger får en fråga om ifall det här svenska landslaget innehåller den perfekta mixen mellan gammalt och nytt och tar ett djupt andetag innan hon börjar svara.
– Alltså, är det något jag lärt mig genom åren är det att det kvittar helt vad jag sitter här och säger innan vi har varit ute på plan och presterat.
Caroline Seger har hunnit bli 24 år, är numera landslagets vice-kapten och pratar som en kvinna som gått igenom väldigt mycket mognande på ganska kort tid.
Tjurig vinnarvilja
Hon är mycket väl medveten om att hon gjorde sig själv till symbolfigur för det här nya svenska skrytskrävlandet – och att det kanske inte blev sådär alldeles jättelyckat.
– De nya tjejerna som kommit med nu är ju minst lika kaxiga. Men de kan backa upp det med sina prestationer. Det kunde inte jag i deras ålder, haha.
Och kanske är det så.
Kanske har Kosovare Asllani och Lollo Fors så mycket boll i sig att de kan komma undan med de eviga Zlatan-parallellerna.
Själv har jag ju vuxit upp med den Umeå-generation som dominerade svensk fotboll i ett årtionde: Hanna Ljungberg, Malin Moström, Hanna Marklund, Tina Nordlund, Frida Östberg och Anna Sjöström.
Jag kom att beundra deras tjuriga vinnarvilja och klassiska svenskmodellsslit – men inser samtidigt att de inte skulle haft en chans mot dagens unga landslagsspelare i en jongleringstävling.
Och det fanns ju också något väldigt paradoxalt över den landslagsgenerationen.
De var ultravinnarna som aldrig vann ett endaste dyft.
När allting kom omkring, när agnar skulle separeras från vete och flickor skiljas från kvinnor – då var det alltid något som fattades.
Få realistiska utmanare
Det är möjligt att det var den där extra bollskickligheten, det där sista lilla självsäkerhetsförrådet.
Sverige har i vilket fall som helst inte haft en såhär bra chans att vinna en turnering på många damans år.
Tyskland har kanske skjutit upp sin generationsväxling lite för länge. Vare sig Norge eller Danmark har hunnit särskilt långt med sina. England är inget färdigt lag ännu.
Några andra realistiska utmanare finns inte.
I eftermiddagens premiär spelar Sverige mot Ryssland i en match utan praktisk betydelse.
Lång transportsträcka
Sverige kommer såklart att vinna, och därefter ägna resten av gruppspelet åt kvalificerad rävspelsmatematik.
Tolv lag deltar i EM nuförtiden, åtta ska till slutspel.
Även om det säkert breddar damfotbollen på sikt innebär det att årets turnering drabbas av en veckolång transportsträcka.
Alla hel- och halvfavoriter kommer garanterat att gå vidare.
Nu handlar det bara om att positionera sig gentemot varandra och slutspelslottningen, och hela skedet påminner rätt mycket om öppningsfasen av ett hockey-VM.
Vinn först – snacka sen
Det heter att det är upp till bevis nu, men ikväll kan inte Sverige bevisa någonting alls.
De ska bara vinna den här gruppen, de ska bara ta sig förbi en kvart och sedan stå mot den gamla arvfienden från Tyskland i antingen semi eller final.
Vinn den matchen så kan vi börja snacka sen.