WENNERHOLM: Det måste man ju hylla en norrman för
Publicerad 2024-09-05 22.09
ZÜRICH. Karsten Warholm kan få betala ett högt pris för hundrametersduellen.
Han fick ställa in häckloppet här i Zürich med en ömmande baksida och han riskerar att missa Diamond League-finalen i Bryssel nästa helg.
Ändå tycker han det var värt det.
Det måste måste man ju hylla även en norrman för.
Nej, Karsten tog förlusten mot Mondo som en man och när jag satt och misstänkte att han inte ens skulle dyka upp regnet på Letzigrund, så klev han in på banan i en specialgjord svensk landslagsdräkt.
Han led så mycket att någon på läktaren veknade till slut och gav honom en norsk flagga att skyla sig med.
Samtidigt tävlade hundrameterssegraren Mondo Duplantis för fullt på andra sidan stadion.
Som om ingenting hade hänt.
Men samtidigt kämpade även han med en kropp där varenda muskel värkte.
Till och med sådana han inte trodde fanns.
Det var heller inga optimala förutsättningar för stavhopp med ett tidigt regn och en kvällskyla som tilltog.
Nyblivne sexmetershopparen Emmanouil Karalis från Grekland rev ut sig redan på ingångshöjden 5,42 och efter 5,72 var bara tre hoppare kvar i tävlingen.
Första gången på hela sommaren
Då hade Mondo seglat över ingångshöjden 5,62 och bara gjort ett hopp i tävlingen.
När han gled över 5,82 i sitt andra, var det bara han och amerikanen Sam Kendricks kvar.
Och båda ville uppenbarligen ha ett snabbt slut, så de stod över 5,92 och gick direkt på 6,02.
Där var Sam Kendricks den stora förloraren, med en tidig rivning redan på 5,42 som gjorde att han förlorade tävlingen.
Mondo gick inte heller att känna igen.
Han avbröt första hoppet, rev i det andra och avstod sedan det tredje när Kendricks rivit ur sig och segern var klar.
Men det blev ändå en liten plump och ett pris att betala för urladdningen mot Warholm.
Det här var första gången på hela sommaren som han inte tog sex meter, som nästan blivit en skamgräns för Mondo.
Det har ju gått så långt att man nästan fnyser åt 5,82 när det gäller honom.
Men jag har full förståelse för det och tycker det var starkt bara att komma till start, med tanke på hur slut han var både i kropp och själ.
En märklig känsla
Det var faktiskt en märklig känsla att sitta här och se vad som brukar anses vara världens bästa friidrottsgala och ändå tycka att huvudnumret hade utspelat sig redan på onsdagskvällen.
Jag har fortfarande inte riktigt smält Mondos uppvisning på 100 meter, där han sprang in som trea i Sverige i år med tiden 10.37.
Nu sitter jag mer och tänker på vad han skulle kunna springa på för tider och han verkligen tränade för det.
Världsstjärnan Fred Kerley säger 10.1 och jag tror inte det är omöjligt.
Men inte ens en sådan tid skulle räcka långt internationellt.
Det är bara att inse att han inte har någon framtid där.
Men ett svenskt rekord i stafett ser jag gärna fram emot – det som kan vara Mondo nästa mål som sprinter.
Även om han är mer tveksam nu när han vet hur det känns efteråt.
Det har ju varit viss kritik mot onsdagskvällens tävling också.
Tittat på formel 1 – blivit avtrubbad
Och visst var det lite väl mycket reklam och produktplacering från arrangörerna Puma och Red Bull. Framförallt blev det en temposänkare inför loppet.
Men jag som gillar att titta Formel 1 har väl blivit lite avtrubbad när det gäller reklam och speciellt då ett helt stall heter som den österrikiska/thailändska energidrycken.
Eller suttit på hockeyarenor med hela isen proppfull av reklam, för att inte tala om tv-sänd sport med eviga reklamavbrott.
Jag hade sett fram emot 1500-metersduellen mellan eviga fienderna Jakob Ingebrigtsen och britten Josh Kerr, men den uteblev här också.
I OS var det amerikanen Cole Hocker som lurade alla och tog ett sensationellt OS-guld.
Här i Zürich var det OS-trean Yared Nuguse som spurtade ner norrmannen och Kerr var inte ens med i matchen.
Så kan det gå.
