In i hetluften – och sen ut i kylan igen

Jim Baas om att spela stora turneringen

Jag har bevakat ett gäng stora pokerturneringar de senaste åren. Nu fick jag chansen att spela en – och det blev en häftig upplevelse.

Innan det var dags för start i Unibet Open skrev jag med fasa att jag kanske skulle bli identifierad som fisk – dålig spelare på pokerspråk – snabbt, och bli uppäten av pokerhajarna.

Men riktigt så illa blev det inte.

Alla fick tiotusen i marker att börja med. Jag öppnade lugnt och var nere under sextusen innan det vände.

Jag hamnade heads up med en erkänt skicklig pokerspelare och synade hans bluff, det gav mig en skjuts en bra bit upp över de ursprungliga tiotusen i marker.

Så fortsatte det.

Jag höll mig lugn, bestämde mig för att försöka spela potterna ”pre flop” eller avsluta dem direkt efter floppen – ju längre spelet lider därefter, desto mer utrymme får de riktiga pokerstjärnorna att briljera – och det ville jag ju inte.

Nåväl.

Tiden tickade på, jag klarade mig till första pausen efter två timmar. Och låg bra till i nästa paus efter ytterligare lika mycket tid.

Sportjournalisten Patrik Ekwall, som också spelade Unibet Open i Algarve, hamnade vid mitt bord och var med om en fantastiskt nervkittlande hand. Ekwall var så gott som slagen, all-in mot två spelare som hade triss respektive två par.

Men de fem korten på bordet kom att själva bilda en stege – det innebar att de tre spelarna fick dela på potten. Patrick Ekwall förstod knappt att han var kvar i turneringen (en bra stund till innan det blev respass) och än mindre förstod killen med trissen det. Han stack i väg besviket i tron att han var ute.

Långt senare hittades han och fick beskedet – du är kvar i turneringen, om än med färre marker eftersom du varit borta ett tag...

Apropå borta.

Det är jag också.

Det blev respass under den första speldagen och det skedde i dagens absolut sista spelade hand. Jag hade över 30 000 kvar i marker, det motsvarade snittstacken just då. Jag satsade allt jag hade när tre hjärter kom på floppen, varav en var en tia. Satt alltså med par i tior och chans på färg på de två kommande korten.

Två spelare emot mig. Den ena synade. Och vann, efter att hans par i kungar stått sig mot mitt färgdrag.

Ute ur turneringen – men ett minne rikare.

På lördagen fortsätter Unibet Open med de 155 spelare, som tagit sig vidare från torsdagen och fredagen.

Du följer hur det går i turneringen, här på aftonbladet.se.