”Bygger bostäder som ingen här har råd att köpa”

Johanna Frändén

PARIS. Det marknadsförs som tidernas grönaste OS, med ambitionen att bygga bort fattigdomen i förorten Saint-Denis.

OS-byn ska omvandlas till bostäder efter spelen och locka nya samhällsklasser till Frankrikes mest utsatta kvarter.

Men alla är inte övertygade om planernas förträfflighet.

– De bygger bostäder som ingen här har råd att köpa, säger Hamid Draoui, som bott i Saint-Denis i 50 år.

OS 2024 i Paris: Allt om sommar-OS – datum och program

I det nybyggda OS-huset Pulse i Saint-Denis sipprar dagsljuset in genom fönsterluckor i taket på byggnaden, som ramas in av taknockar i ljust trä. Allt ser nytt ut, med det är en synvilla. I den olympiska kommitténs kontorsbyggnad är det mesta, hela vägen ner till inredningen och möblerna, återanvänt.

– Den där heltäckningsmattan känner jag igen, den hade vi på Le Monde förut, skämtar en journalistkollega under rundvandringen.

Paris-OS lanserade sig som ”de gröna spelen” när man offentliggjorde sin kandidatur för nio år sedan. Målen är högt satta: Den biologiska mångfalden ska skyddas på samtliga OS-spelplatser och evenemangets koldioxidavtryck ska mer än halveras från upplagorna i London 2012 och Rio 2016, som båda landade på ungefär 3.5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (sommar-OS i Tokyo 2021 har tagits bort ur kalkylen eftersom det avgjordes under hårda covidrestriktioner).

– Vi har lärt oss mycket från tidigare värdstäder och tror att vi kan statuera ett exempel. Ambitionen är visa att en annan modell är möjlig, säger Georgina Grenon, klimatansvarig för OS 2024.

Allt från idrottsredskap till tävlingskläder har eller ska återanvändas efter OS. Och de uppskattningsvis 13 miljoner måltider som kommer att tillagas under spelens gång kommer att utgöras av en hög andel växtbaserat protein odlat inom ett maximalt avstånd på några mil från Paris. Användandet av plastbestick och engångsartiklar ska halveras från OS i London 2012.

Den största ansträngningen för att nå målen är, som ofta när det kommer till klimatfrågor, att göra så lite som möjligt. För klimatexperter som synat planerna är detta den största invändningen mot Paris: Det bästa för planeten är att inte arrangera några världsomspännande idrottsevenemang alls. För även om arrangören uppmanar besökarna att ta sig hit med ”koldioxidvänliga färdmedel” är det väl känt att nordamerikaner och asiater tillhör de största publikgrupperna på sommar-OS, var det än arrangeras. Och att åka tåg från Hongkong till Paris är fortfarande ytterst omständligt.

Sommarens OS kommer i stor utsträckning att äga rum på redan befintliga arenor. Det enda nybygge spelen ”tvingats” till är simarenan Centre Aquatique, där bland annat simhopp, konstsim och kvalspelet i vattenpolo ska avgöras. De två 50-metersbassängerna kommer sedan att bli Frankrikes nya nationalarena för simning och byggnaden är konstruerad av koldioxidsnåla och återanvända material med solpaneler på taket.

Centre Aquatique ligger i kranskommunen Saint-Denis norr om Paris, där en stor del av OS-aktiviteterna ska äga rum. Det är också här som OS-byn har byggts, i klimatvänliga material och med målet att omvandlas till bostäder och kontor efter att OS och Paralympics är över.

I det nybyggda höghusområdet som upptar motsvarande 70 fotbollsplaner vid de nordligare delarna av Seine ska 14 500 idrottare och tränare bo under OS och 9 000 paralympier några veckor senare. Efter Paralympics ska rummen byggas om till nära 3 000 vanliga bostäder, kontor, ett hotell, ett studentboende och ett par skolor.

Under OS kommer sängar i kartong från de senaste spelen i Tokyo att återanvändas. Men den stora stridsfrågan gäller augustivärmen i Paris, som kan bli mycket tryckande. OS-bostäderna är byggda enligt en termisk princip, ett så kallat ”coolong system”, som gör att temperaturen inomhus kan vara så mycket som sex grader lägre än utomhus. Detta är huvudargumentet för att man inte utrustat rummen med air conditioning, energislukande system som fått svårt att hålla sig inom OS klimatlöften.

– Jag bryr mig om idrottarnas hälsa, men jag bryr mig ännu mer om planetens framtid, som Paris borgmästare Anne Hidalgo något bryskt uttryckt saken.

När Sportbladet får en rundvisning i OS-byn siktar vi ändå fläktar i flera av fönstren och frågan är om atleterna tänker på koldioxidavtrycket om kvicksilvret klättrar upp över 35 grader i juli och augusti, temperaturer som blir allt vanligare i Paris under sensommaren.

Den svenska OS-truppen har hjälp av en meteorolog när det kommer till förberedelserna inför sommarens äventyr. Sveriges olympiska kommittés generalsekreterare Åsa Edlund tar ner oron kring ett olidligt högtryck under OS och poängterar att OS-byn är byggd för att klara av hetta, när Sportbladet träffar henne på Sveriges ambassad i Paris.

– Vi känner inte att vi har haft anledning att ifrågasätta expertisen, som faktiskt jobbar med att bygga hus. En normal sommar så är temperaturen någonstans 24-25 grader i Frankrike. Sen vet ju vi att det både i Sverige och i Frankrike kan komma ett jättehögtryck. Och så är det hur varmt som helst. Eller för all del ett lågtryck. Eller regn. Så vi försöker förbereda oss för alla de scenarierna.

– Men om någon vill ha med sig en liten bordsfläck kommer vi naturligtvis inte att stoppa det.

helskärm

I början av juni slog flera organisationer som hjälper hemlösa, socialt utslagna och prostituerade i Parisregionen larm om vad man anser är en pågående ”social upprensning” av stadens gator. Över 12 000 människor ska ha vräkts från migrant- och tältläger, från ockuperade hus och provisoriska boenden av franska myndigheter, varav nästan 3 500 minderåriga. Det är dubbelt så många barn som under föregående år och enligt organisationerna syns samma tendens kring OS-sajter i andra delar av landet.

Någon kilometer från OS-byn serverar Hamdi Draoui, 71, lunch till ett gäng stammisar på Café Terminus, som är det närmsta man kommer en klassisk ”sylta” i Saint-Denis.

Han är måttligt road av OS-projektet och tar lätt på löftena om att det ska lyfta hela kommunen ur fattigdom.

– Vi är oroliga, de bygger en massa bostäder som ingen här har råd att köpa och som inte ser ut att bli sålda.

Hamid har bott här i femtio år, han är en av tiotusentals invandrare som slagit ner bopålarna i det multietniska Saint-Denis – det bor människor med 135 olika etniciteter i kommunen – och han ser inte förändringen som något nödvändigtvis bra.

– Jag tyckte om kvarteret som det var före OS, med gamla byggnader, säger Hamid Draoui.