Vi har inte varit sämre - på 28 år

Verkligheten hann i fatt svensk tennis 2001 - lika bra att vi vänjer oss

Två titlar på en hel säsong.

Och?

Det är så den ser ut, verkligheten.

Det märkliga med svensk tennis är allt det som hände före 2001.

Okej, två titlar är ett dåligt facit för en tennisnation som Sverige. Det skulle åtminstone ha varit det dubbla och så hade det förmodligen blivit om Magnus Norman inte hade fått året förstört av en höftskada, om Thomas Enqvist hunnit återhämta sig efter fot- och axeloperationerna, om Andreas Vinciguerra sluppit den stagnation som drabbar 99 av 100 spelare efter genombrottsåret och om Jonas Björkman bröstat upp sig och insett att han, precis som 1997, kan slå vem som helst med det serve- och volleyspel som har gjort honom till världens bäste dubbelspelare.

Det blev inte så.

Det blev Sveriges sämsta år på touren sedan 1973, trots att Thomas Johansson gjorde sitt livs säsong och vann tio raka matcher plus två bucklor i Halle och Nottingham.

Men det är lika bra att vi vänjer oss. 2001 var året då verkligheten hann ifatt svensk tennis. Säsongen dessförinnan blev det elva titlar fördelat på sex spelare. Tvåsiffrigt, alltså. Det kommer aldrig att hända igen.

Robin - ensam bakom de stora

Svensk tennis är visserligen bättre än två titlar per år. I dagsläget, alltså. Thomas Johansson och Thomas Enqvist kan till och med slåss om de stora titlarna, Andreas Vinciguerra har få övermän på grus och personligen tvivlar jag inte på att Magnus Norman kommer tillbaka till världstoppen.

Men vad finns det bakom dem?

Robin Söderling, 17. That"s it. Tibrokillen som vann Orange Bowl är svensk tennis framtid. Om Sverige ska förbli en stormakt krävs det att han slår igenom och drar med sig andra talanger, förhoppningsvis de andra medlemmarna i Team Catella, Joachim Johansson och Jonas Fröberg.

Det var ju precis så det gick till när Björn Borg iscensatte det svenska tennisundret 1974. Men den här gången får vi vara tacksamma om framgång föder framgång istället för andra legendarer.

Borg tog ensam 13 titlar 1979.

Sedan kom Mats Wilander, Stefan Edberg - som tillsammans vann samtliga Grand Slam-titlar 1988 - Anders Järryd, Joakim Nyström, Kent Carlsson, Henrik Sundström...

Tre år i rad, 1984-1986, hade Sverige tre av världens åtta bästa spelare på slutrankingen. Sju år i rad spelade Sverige final i Davis Cup.

Det är märkligt, till skillnad från tennisåret 2001.

Den största skrällen - Sampras

Den största tennisskrällen 2001 var att Pete Sampras inte tog en enda titel. Men den störste kommer tillbaka.

Personligen skulle jag inte bli förvånad om amerikanen, som 31-åring, toppar världsrankingen vid årets slut.

Håll i kepsen, Lleyton Hewitt!

De svenska ATP-segrarna sedan Borg

Stefan Holm