Sorry, Big Laura

- men det vi såg i går var slutet på din karriär

BARSEBÄCK

Plötsligt brakar det till bland träden.

Ut på fairway flyger några grenar, en halv tall, ett mindre stenbrott samt några kottar. Det är nåt stort som rör sig därinne i det gröna och på en kulle ligger förmodligen Arne Weise och smackar belåtet. Intill sig har han Charlotte Permell som spanar i kikaren och säger:

- Aah, en älgpaaaaarning!

Men det är ingen parning.

Det är inte ens par.

Ut från skogen - om det nu kan kallas skog på Barsebäck - kommer i stället en frustande och frustrerad Laura Davies med allt vad det innebär.

Händer som fläskpannkakor, vader som sandsäckar.

- Var är bolldjäveln?

Ja, fråga nåt mer som ingen vet.

Laura Davies...kära nån.

Vi har sett slutet nu. Hur kunde det gå så här? Att se Big Laura göra bort sig på Barsebäck är som att se en Zidane med klumpfot, en Krobbe Lundberg utan klubba, en J-O Waldner utan gummi.

Det är så ledsamt.

Jag älskar idrottsfolk med touch, med feeling, och på min lista har den engelska golflegenden Laura alltid varit högt placerad.

Men Barsebäck i går, första dagens Solheim Cup, Europa mot USA...brrrr!

Giganten Laura Davies är slut.

Hon gillar snabba bilar, hon är spelberoende, hon krökar och röker och kanske till och med gökar, det vet jag inte, men nu har tiden kommit då hon inte längre bara kan leva på sin fantastiskia talang.

Det funkar inte längre

Hon må fortfarande lägga upp bollen lite nonchalant på en liten kulle på tee, ingen peg, och hon må fortfarande göra en sport av att bara gå fram och daska till bollen, utan koncentration. Som en Montgomeries tjuriga storasyster.

Men det som funkade förr funkar inte längre. De andra är för bra. Ungdomen trycker på.

Laura Davies får gärna ha varit världsetta femtioelva gånger och spelat alla Solheim Cup-matcher som går att spela, men nu får det faktiskt räcka.

Europas kapten Catrin Nilsmark borde ha petat henne redan efter det inledande foursome-spelet i går.

Där spelade Laura ihop med Malin från Saltkråkan, förlåt, Carin Koch, och det var svenskan som ideligen fick rädda duon efter Lauras bedrövligt sneda utslag.

Trots Carins storspel tappade paret Europas enda halvpoäng på de fyra första matcherna.

Europa spelade fantastisk golf när morgonens dimma väl dragit sig tillbaka och var värt att leda med 4-0 i matcher. Om det inte hade varit för Laura Davies ideliga besök i den botaniska trädgården.

Jag tror hon spred sina slag över hela Skåne. Banne mig om hon inte var över sundet också.

Här borde alltså Nilsmark ha anat oråd och ställt över Big Laura under eftermiddagens bästbollar. Engelskans kroppsspråk berättade om en människa som inte kunde slå en pitch utan att duffa upp en kolgruva. Hon sände negativa signaler till resten av gänget.

Borde petats redan i går

Idag, lördag, är Laura Davies petad i Solhgeim Cup-laget. För första gången på åtta år. Men det borde alltså ha skett redan i går.

När vi alla trodde att Europa var på väg mot ett jätteförsprång vände allting väldigt snabbt.

Det skedde ungefär samtitigt som Bolibompa.

Sveriges Television har halva redaktionen på plats i Skåne, men när det började bli ruggigt spännande under bästbollarna i går eftermiddag blev klockan plötsligt 18.00. En följd av den dimmiga morgonens försening.

Alltså: dags för Bolibompa.

Bolisumpa för Europa...

Efter sändningens avbrott blev det Bolisumpa för Europa och Bolikämpa för USA. De rutinerade amerikanskorna hittade hastigheten på greenerna och satte plötsligt ALLT från tre-fyra meter. Makalöst.

Europas till synes solklara ledning krympte dramatiskt. Till slut stod det 4,5 mot 3,5 till Europa - efter en mycket lång dags färd mot natt.

De som klarade sig bäst i Europa var de färskaste: norskan Suzann Pettersen, som var den ende som tog full pott. Skotskan Catriona Matthew (gud så hon led i par med Davies!) och tyskan Elisabeth Esterl.

Laura Davies, hon som skulle vara ett ankare, klarade 0,5 av två möjliga poäng.

Och svenskorna?

Sophie Gustafson låg konstant 25-30 meter längre än Michelle Redman och Rosie Jones under bästbollen, men tog inte tillvara på det och fick dessutom dålig hjälp av danskan Iben Tinning. Sophie var ändå, enligt mig, bästa svenska i går.

Carin Koch strålade positivism som vanligt och stod för de mest spektakulära slagen. Ändå blev hennes facit sämst av svenskorna: 0,5 poäng.

Annika Sörenstam spelade inte som en världsetta. Hon var, i ärlighetens namn, en besvikelse på Barsebäck i går.

Dock inte i närheten av Laura Davies bottennapp.

Peter Wennman