På väg mot ny final
Wennerholm: Skrällarnas tid är förbi – nu regerar storlagen
GÖTEBORG. Frölunda slår Södertälje med 3–1 och nu är skrällarnas tid förbi.
Linköping, HV 71, Färjestad och Frölunda är på platserna 1-2-3-4 i elitserien.
Precis som alla tippade inför säsongen.
Bäst när det gäller.
Resten får slåss för att överleva.
Det känns lite trist, men det är den verklighet svensk elithockey levt i sedan Djurgårdens storhetsperiod tog slut med SM-guldet 2001.
Sedan dess har nya arenor skapat nya ekonomier och nya storlag.
Därför har det bara varit totalt fem lag som spelat i de senaste sju SM-finalerna. Elitseriens egen motsvarighet till Afrikas ”Big Five”.
Alla vill pricka de stora
I Afrika handlade det från början om de största och mest åtråvärda bytena för gamla storviltjägare, även om det numera är de fem djur alla vill kunna pricka av efter en lyckad safari – elefant, lejon, leopard, afrikansk buffel och den vita noshörningen (glöm inte det nu - de flesta brukar glömma buffeln och svara flodhäst istället i denna vanliga frågesportsfråga).
I elitserien är det Linköping, HV 71, Färjestad, Frölunda och Modo.
Den som vill koppla ihop respektive klubb med något av de afrikanska djuren är fri att göra det, men jag nöjer mig med att konstatera att alla fem tillhör de stora elefanterna i svensk hockey.
Omöjliga att flytta på.
Färjestad har varit i final fem gånger, Frölunda tre och Linköping, HV och Modo två gånger var.
Total dominans.
Det börjar bli en vana nu.
Det är också de fem klubbar som omsätter mest pengar.
Den nya 100-miljonersklubben i svensk hockey – och drygt det.
Och jag är helt övertygad om att två av de lagen kommer att mötas i en SM-final även i år.
Det är bara att titta på tabellen.
Samma serie som var rekordjämn då elitserien tog juluppehåll med skrällaget Skellefteå i topp på samma poäng som tvåan Luleå.
Men det var då det.
En knapp månad senare ser den helt annorlunda ut.
Linköping, HV 71 och Färjestad har gjort ett ointagligt ryck och dragit ifrån alla andra.
Frölunda är enda storlaget som haft problem, men efter fem raka förluster lyckades de vinna hängmatchen mot SSK i Scanidinavium i går (3–1) och tog ett kliv från sjunde till fjärde plats.
Jag ska inte säga att Frölunda imponerade mot Södertälje.
Jag såg HV 71 slå Luleå dagen innan och det var som att se två olika divisioner.
Seglar mot säkert slutspel
Frölunda kan inte känna sig säkra än och jag tror att torsdagens hemmamatch mot Djurgården blir avgörande.
Seger där och Frölunda seglar mot en säker slutspelsplats.
Förlust och de är indragna i bottenstriden igen.
Och jag kan säga så mycket som att om de spelar som mot Södertälje får de stryk av Djurgården.
Frölunda byter spelare lika ofta som Lasse Anrell byter kalsonger - en gång i veckan ungefär – och det är mycket för en elitserieklubb.
I går gjorde en 39-årig Jonas Johnson comeback då han kom in och vann en tekning i matchens sista byte.
På presskonferensen efteråt delade informationschefen Peter Gyllander ut en pressrelease där det meddelades att Frölunda brutit kontraktet med finländske backen Toni Söderholm (som fortsätter i IFK Helsingfors).
Nu skulle jag inte ens bli förvånad om Ulf Dahlén blir spelande tränare eller om Patrik Carnbäck gör comeback.
Dahlén är trots allt bara 42 och Carnbäck ett år yngre.
Titta på Claude Lemieux som är tillbaka i NHL som 43-åring efter att inte ha spelat hockey på fem år.
Däremot undrar jag varför inte backen Erik Karlsson fick spela en enda minut i går.
Utsedd till JVM:s bästa back och uttagen i JVM:s All Star Team.
Och en av få i Frölunda med självförtroende.
Det känns märkligt, speciellt som Frölundas power play var uselt. I början av tredje perioden i går tillbringade de två minuter med att försöka ta sig in i Södertäljes zon.
Det var pinsamt hur Riku Hahl, Niklas Andersson och Tomi Kallio fastnade på offensiva blå hela tiden.
Och så en liten fotnot:
Foppa har börjat träna med Modo igen.
Jag tror det blir comeback redan i LG Hockey Games.
Det är bara en känsla jag har.