Nu är bara det roliga kvar – även om jag är helt säker på att Färjestad tar SM-guld.
Men visst hände det en hel del under säsongen.
Det small i spelargången i Gävle, Foppas comeback som kom av sig, Modos kris och Leif Strömberg som både fick sparken och jobbet tillbaka.
Och en elitserie som aldrig svängt så mycket.
årets fajt Sundlöv, Jämtin och Pettersson stod för säsongens mest omtalade triangeldrama. Foto: Pernilla Wahlman
Det är mitt bestående minne den här vintern.
Krislagen som avlöste varandra.
Luleå som låg sist i flera omgångar i höstas, Frölunda och HV 71 låg under kvalstrecket efter fyra spelade omgångar.
Då skrev jag om den spegelvända elitserien, där Brynäs ledde serien i nio omgångar och Skellefteå firade jul som serieetta.
Rögle flög fram frälsta av sina Abbottar och till och med Djurgården var uppe i serieledning i ett par omgångar.
Det var kul, omtumlande och helt emot all logik.
Men sedan hann verkligheten i kapp.
Och när tabellen spikades i går såg den väl ut ungefär som alla förväntat.
Jag tror de flesta som tippade elitserien inför starten hade Färjestad, Linköping, Frölunda och HV 71 som topp fyra.
Några, som jag själv, hade med Modo däruppe.
Sanningen är ju att de klubbarna dominerat totalt sedan elitserien bytte skepnad samtidigt som Djurgårdens storhetstid tog slut efter SM- guldet 2001.
Nya arenabyggen, restauranger och utskänkningsställen ändrade de ekonomiska förutsättningarna radikalt.
Sedan 2002 är det bara tre lag som vunnit Elitserien.
Färjestad (3 ggr), HV 71 (3) och Frölunda (2).
Fyra lag har vunnit SM-guld.
Färjestad (2 ggr), HV 71 (2), Frölunda (2) - och Modo (1).
Det blir samma visa i år, med Linköping som fjärde medlem i guldklubben.
Anledningen är inte bara att de här klubbarna är rikast i hockey- Sverige och har råd att värva de bästa spelarna.
Sömnlösa nätter i Modo
Det viktigaste är att de haft råd att bygga organisationer med heltidsanställda och kunniga sportchefer och en utbredd scoutingverksamhet.
Undantaget från den här regeln heter Modo, men jag vet inte om de bara varit inne i en tillfällig svacka.
Men där har man misslyckats med vad de andra toppklubbarna lyckats med.
Priset är tidig semester och en hel del sömnlösa nätter för de ansvariga.
Det borde de ha i alla fall.
Modo orkade inte ens bjuda hemmapubliken på en seger i säsongens sista match hemma mot jumbon Södertälje, som vann med 4-3 i sudden.
Jag måste klassa Modos säsong som ett av de största fiaskona i elitseriens historia.
Pinsam rent ut sagt.
Kvalitén på hockeyn då?
Här är jag kluven.
Jag tycker att spelarna varit bättre eller lika bra som alltid.
Svensk hockey har aldrig fått fram så många lovande juniorer som i kullarna födda 1990 och -91.
Det glädje mig något oerhört att se en artonåring som Victor Hedman - en blivande världsmack - Erik Karlsson i Frölunda, Magnus Svensson Pääjärvi i Timrå eller Jacob Josefsson i Djurgården.
För att nämna några.
De slår till och med ”Foppa”-kullens 73:or.
Sämre underhållning
Samtidigt hockeyns underhållningsvärde varit sämre - men det skyller jag inte på spelarna.
Det är tränarna som bestämmer spelsystemet och jag har inte sett så mycket spel i mittzon och längs sargerna sedan Lasse Falk-åren i början på 90-talet.
Underhållningsvärdet har sjunkit radikalt.
Därför applåderar jag Färjestads nya satsning på att skapa artister och målskyttar och prioritera den offensiva hockeyn,.
Av den anledningen hoppas jag verkligen de vinner SM-guld.
Samtidigt vill jag hylla en individuell artist som Linus Omark.
Elitseriens mest underhållande spelare.
Värd entrépengen alldeles själv.
Tjänstefel av Bengt-Åke
Kommer han inte med till VM tycker jag det är tjänstefel av Bengt-Åke Gustafsson.
Svensk hockey måste prioritera artister.
Jag är glad att tränarna Roger Rönnberg och Roger Kyrö vågat ge honom den frihet han behöver.
