Det blir inte ens slutspel om de spelar så här
Detroit Red Wings skulle köra över St Louis i två matcher i Globen.
Var vad alla tänkte.
Men redan i natt lyfte Detroit i ett chartrat plan hem till USA igen.
Utan poäng och med svedda vingar.
Och spelar de inte bättre än så här, går de inte ens till slutspel.
Jag har följt Detroit i ganska många år och det är den NHL-stad jag besökt oftast.
Det är samma mäktiga upplevelse varje gång.
Historien i tegelväggarna i gamla slitna Joe Louis Arena, den proffsiga organisationen, de hängivna spelarna.
Då har jag förstått smeknamnet ”The Big Red Machine”.
Men här i Globen hackade den maskinen i två raka matcher. St Louis Blues, som ingen egentligen brydde sig om i förhandssnacket, var ett bättre LAG. De var därför de vann två raka matcher, de spelade tight krympte ytor, gav aldrig upp och vände 1–3 till seger i fredags och 0–2 till seger i går.
Förvandlades till ”Dead Wings”
Detroit startade båda matcherna bäst och i natt – för det hann bli natt innan matchen var över – var de överlägset bäst i matchens första femton minuter.
De pepprade Ty Conklin i St Louis mål och när jag tittade på NHL:s liverapportering med fem minuter kvar att spela av första perioden, ledde Detroit med enorma 15–1 i skott.
Sedan dog de. De förvandlades till ”Dead Wings”, smeknamnet de fick då de under femton långa år var ett ständigt bottenlag i NHL. Då talar vi perioden 1967–82.
En svacka som bröts då Steve Yzerman började spela för klubben och blev grunden till det som skulle förvandlas till ett topplag på 1990- talet och fram till idag.
Nu anar jag att de två raka förlusterna mot St Louis är en signal om att en ny och oundviklig svacka närmar sig.
Det är inget konstigt med det. Det konstiga är att Detroit lyckas hålla sig i toppen så länge som de gjort. NHL:s nya lönetak och gamla draftsystem samverkar idag på ett sådant sätt att ju bättre det går för ett lag, ju sämre blir förutsättningarna i framtiden. Framgång höjer lönerna för spelarna och till slut ryms inte alla under lönetaket.
Lönetaket har slagit hårt mot Detroit
Det har drabbat Detroit inför den här säsongen, då de tvingades släppa Marian Hossa, Mikael Samuelsson och Jiri Hudler. Jämför bara med Colorado som blev Stanley Cup-mästare 2001 och var samma, tunga dynasti som Red Wings.
Förra säsongen kom Foppas gamla klubb sist i Western Conference och har börjat bygga nytt och ungt.
Det har startat bra, då Avalanche slagit San José (5–2) och Vancouver (3–0) i sina första två matcher och med Foppa på läktaren.
Nu tror jag inte att Detroits fall kommer att bli s å hårt, men att de begära att de ska gå till Stanley Cup-final för tredje året i rad tror jag är att begära för mycket.
Men jag tror inte de kan vara helt säkra på en slutspelsplats i vinter.
Det är kul med NHL-hockey i Europa och matchen i går var stor underhållning och riktigt bra hockey.
Det ska ingen ta ifrån St Louis.
Det är inget dåligt lag och jag har sett dem i tre raka matcher nu om vi räknar in vänskapsmatchen mot Linköping, där de krossade östgötarna och vann med 6-0.
Inte den rätta stämningen i Globen
Men det blir aldrig samma stämning som i NHL.
Den svenska publiken var högljudd första fem minuterna, både i fredags och igår, men tystnar sedan. I tredje perioden i går var det tyst på läktarna igen och utan den rätta stämningen försvinner en dimension i matcherna.
Det absolut största jublet i går fick faktiskt Mats Sundin när han släppte pucken inför matchen. Då skallrade det i väggarna och decibelmätaren gick i botten. Ingen annan svensk var ens i närheten när de presenterades.
Ett klart mått på Suddens storhet.
Ingen bra start för svensklagen i NHL. Vancouver har också förlorat två raka och blev mållösa mot Colorado i går (0–3).
En liten varningssignal inför OS.