Anfall mig! Stånga mig! Gör någonting!

Sverige är näst bäst i världen. Det är inget snack om saken längre. De fantastiska framgångarna i VM följdes upp av stor dominans när Europaeliten träffades i Barcelona för starten på ETP-touren.

Tre svenskar kom till finalbordet i huvudturneringen och Christer Johansson slutade tvåa. I en sidoturnering var 11 av 27 på prisplats svenskar.

Den svenska VM-hjälten Daniel Bergsdorf var givetvis på plats. Han orkade inte bry sig om tävlingar med fjuttiga 60 000 euro i förstapris eller cashgame med dyngraka nätmiljonärer. Han låg på playan hela veckan. En timme före huvudtävlingen släntrade han in för att anmäla sig bara för att få reda på att det var slutsålt. Rutin kan inte köpas för pengar.

Två svettiga timmar följde innan Daniel fick en plats som reserv nummer 70. Han åkte snabbt ut och la därmed 4 200 euro i Medelhavet. Men det drabbade ingen fattig.

I söndags avgjordes den största nätturneringen någonsin. Den varade nästan ett helt dygn och när röken lagt sig hade de tre främsta gjort en deal och fått över 500 000 dollar var. Två av dem är från Stockholm. ”Vendetta” vill vara hemlig men bakom nicket ”tralala” döljer sig min gode vän Frej Rutensköld. Alltid extra kul när en hedersknyffel vinner. Jag har aldrig hört ett ont ord om honom.

Ingen vill möta mig

Sverige är näst bäst i världen i poker. Det är inte många sporter vi är bättre på. Ändå vill ingen anta min utmaning. Satsa 100?000 kronor och jag satsar 120?000 kronor. 100?000 i marker med 200–400 i mörkar. I min enfald trodde jag att det skulle regna in anmälningar från spelare som vill täppa till käften på mig. Hittills har jag fått noll anmälningar. Noll. Nu vet jag hur matadoren i Tjuren Ferdinand känner sig.

Jag frågade runt i Barcelona förra veckan, där var nästan alla tänkbara utmanare. Det visade sig att folk gärna ville täppa till käften på mig men det var fel på utmaningen. Vissa tycke att det var för mycket pengar, andra tyckte att det var för lite pengar. Vissa tyckte att mörkarna var för höga i relation till antalet marker man startar med, andra att mörkarna var för låga. Vissa ville inte spela mot en vän, andra är rädda för att bli smutskastade om de vinner.

Tydligen har jag lyckats trampa snett åt alla håll samtidigt. Snacka om otur.

Jag sliter min tröja. Anfall mig, stånga mig, men gör någonting. Låt mig visa hur tapper jag är med mina marker och mina kort.

Ken Lennaárd är pokerproffs,

expertkommentator på Poker, Kanal 5

och chefredaktör för Poker Magazine